Skärtorsdag

Nu är vi inne i påsken på allvar. Det är skärtorsdag. Det var nu som första akten i dramat började. Idag påminns vi om hur Jesus och lärjungarna samlades för att fira påskmåltiden på judiskt vis med påskalamm och osyrat bröd. Han instiftar nattvarden som vi kristna firar än idag. Han går ut till Getsemaneträdgården för att be. Han blir förrådd, övergiven och förnekad - ett verkligt drama.

Ikväll har jag varit på en ekumenisk samling i Forsheda. Vi började i Missionskyrkan där några ungdomar dramatiserade händelserna i Getsemane. Vi fick sjunga och lyssna till sånger. Sedan samlades vi utanför och tände våra facklor för ett fackeltåg. På vägen stannade vi till i en backe för att sjunga en sång om korset och lyssna till en bibeltext. Därefter fortsatte vi till Svenska kyrkan. Där firade vi nattvard tillsammans. Det är andra året som vi i Missionskyrkan firar skärtorsdagen tillsammans med Svenska kyrkan. För mig var det en speciell upplevelse.

Man kan uppleva nattvarden på så många olika sätt. För en del är den mest förknippad med allvar och fasta ritualer. Den kan verka skrämmande och mystisk. För andra är det en underbar stund att fira nattvard, eller som man säger ibland, Herrens heliga måltid. För mig handlar nattvarden om delaktighet och gemenskap. Vi blir alla delaktiga av det stora som skedde för längesen. Det är något vi gör tillsammans. Man firar inte nattvard för sig själv.

Det finns så många olika dimensioner i nattvarden. Jag upptäcker hela tiden nya saker som jag inte tänkt på tidigare. Det är väl det som är det fantastiska. Det är en måltid då vi ser bakåt och minns, men vi får också se framåt mot festen i himlen. Det är en måltid i all hast innan uppbrottet kommer. Den innehåller det enkla som bröd och vin, men också det svåra och komplicerade som att vi får del av Kristus. Vem kan förstå detta mystiska? Det är kanske därför som nattvarden både skrämmer och lockar.

Så kan det också vara med tron. Den kan både skrämma och locka. Den kan skapa en längtan inom oss. Så länge vi har en längtan inom oss efter något mer, finns det en potential, ett hopp om att kunna växa och mogna. Då är vi på väg. Till slut vill jag dela med mig av en dikt, som jag skrev för ett antal år sedan.

Öva din längtan

Att längta är att vänta på
något man inte har.

Tanken sträcker sig framåt
mot något som inte är här
just nu.

I längtan finns det
en önskan att finna
det osynliga.

Den som längtar kan aldrig fastna
i det närvarande.

Öva din längtan.
Öva ditt hopp.