Långa fredag

När jag var liten, var den här dagen årets längsta dag, kändes det som. Det märks att man blivit gammal för jag kommer ihåg när affärerna och biograferna var stängda på långfredagen. Vi fick inte stoja och stimma utan bara leka stillsamma lekar. Man klädde sig helst i svart, absolut inget i rött i alla fall. Så är det ju inte idag. Det är på många sätt skönt att tiderna förändras.

Långfredagens budskap har däremot inte förändrats. Ikväll hörde jag en bra predikan om Jesus sju ord på korset. För ett tag sedan kunde man läsa på löpsedlarna "Hans sista ord till sina vänner". Då handlade det om Jarl Alfredius. Men samma rubrik kunde sättas på dagens predikan.

Det finns så mycket positivt i de sju orden. Det kanske man inte förväntar sig från en som hängts upp på ett kors för att dö. Allra först ber Jesus för sina bödlar och alla andra som hånat honom. Han ber Gud förlåta dem. Han ger dessutom en av rövarna som korsfästs bredvid honom förlåtelse och tillträde till paradiset. Han visar omsorg om sin mamma Maria, när han ber en av lärjungarna, Johannes, ta hand om henne. Några av orden uttrycker en stor smärta och övergivenhet. Samtidigt finns det ett hopp och en stark tillit till Gud.

Det sista som Jesus yttrar är "Fader, i dina händer lämnar jag min ande." Det är ett citat från psaltaren som varje jude uttalade varje kväll innan han somnade, alltså ett slags aftonbön. Det finns en trygghet i de ord man lärt sig att be som liten. Om man frågar, så är det många människor som säger att de ber aftonbön åtminstone då och då. Det gör jag också. För det mesta ber jag med egna ord. Men om de egna orden inte vill komma, kan böner som någon annan skrivit vara bra. En bön, som jag ofta ber, är den som vi använder som scoutbön bland UV-scouterna. Den är skriven av Margareta Melin.

Gud, min Fader, du är nära
Vart jag går så är du med
Utav dig vill jag få lära
Sanning, rättvisa och fred
Tack för livet som du ger mig
Rymd och skogar, jord och hav
Gör mig sådan du vill ha mig
Använd mig varenda dag