Vilken uppståndelse!!!

Det blev nog uppståndelse på mer än ett sätt i Jerusalem på påskdagen för sådär längesen. Om det hade funnits tidningar och löpsedlar skulle rurikerna varit braskande. "Graven tom - stenen mirakulöst borta! Jesus lever igen - visade sig för Maria!" Några var kanske treksamma till att Jesus hade uppstått och försökte förklara den tomma graven på annat sätt. Det kanske var för pinsamt för soldaterna att misslyckas med att hålla kvar Jesus i graven. "Soldater attackerade av okända. Jesus kropp stulen!"

Det finns många som har försökt bevisa att Jesus inte kunde ha uppstått. Men det finns flera exempel på människor som, när de började studera och kritiskt granska texterna från första århundradet, själva blivit övertygade om att det faktiskt är sant som det står. Det är två saker som är svårt att komma ifrån: den tomma graven och berättelserna om människor som mött Jesus efter uppståndelsen.

Det var svårt att förneka att graven var tom för motståndarna redan då. Det var kanske därför som ryktet spreds att någon stulit kroppen. Vem då? Lärjungarna? De hade ju gått under jorden av rädsla för att drabbas av samma öde som Jesus. Fienderna? Knappast, i så fall kunde de visat upp kroppen, när ryktet om att han levde spreds. var Jesus aldrig död, som en del hävdar? Det är väl inte särskilt troligt att han kunde rulla bort den tunga stenen och smyga sig ut ur graven efter den behandling han blivit utsatt för, piskad och korsfäst, stucken med ett spjut i sidan, inlindad i linnebindlar och salvor som hårdnade till ett skal. i så fall måste han sett halvdöd ut och det intrycket fick inte de som såg honom. Dessutom är det ögonvittnen som berättar att graven var tom när de kom dit.

Det finns många berättelser om människor som faktiskt såg honom efter uppståndelsen. När Paulus skriver om detta kanske tjugofem år senare räknar han upp många av dem. Han visade sig för lärjungarna vid flera tillfällen. Han visade sig för några kvinnor. Fast på den tiden var inte kvinnor några trovärdiga vittnen. Det var däremot de män som han visade sig för. En gång var de 500 som var samlade på samma ställe. Dessutom säger Paulus att flera av dem var fortfarande i livet, när han skrev om dessa händelser. Ni kan kolla själva, verkar han säga till sina läsare som var skeptiska. Var det bara hallucinationer? Hos så många människor på en gång? Lärjungarna och kvinnorna ville först inte tro att det var Jesus de såg. Sedan sa han något eller gjorde något så att de kände igen honom. De förväntade sig inte att han skulle uppstå, trots att han faktiskt sagt så innan han dog. Det största argumentet för Jesus uppståndelse är väl egentligen lärjungarnas övertygelse. De flesta av dem fick verkligen lida för sin övertygelse. De blev förföljda, hamnade i fängelse och landsförvisning. Många av dem blev avrättade utan att de tog tillbaka det de sagt. Vem ger sitt liv för en lögn?

Jesus uppståndelse är en av de allra mest centrala händelserna i kristendomen. Utan den skulle det inte finnas några kristna idag. Det är därför som jag älskar påskdagen. Andra helgdagar kan kvitta, men påskdagen vill jag inte missa. Vi firade den i Missionskyrkan i Forsheda, där barnen tågade in med påskliljor i händerna. De sjöng, dansade och spelade ett drama. Hela gudstjänsten började med att pastorn hälsade oss med orden som kristna i alla tider hälsat varandra med: "Kristus är uppstånden!" Vi svarade som man gjort i tvåtusen år: "Ja, han är sannerligen uppstånden!" Då är det som om glädjen bubblar i bröstet och man får gåshud på armarna. Det är det budskapet som vi vill trumpeta ut. Därför tycker jag att påskliljan med sin blomtrumpet är en sån fin symbol för påsken.

Idag plockade jag de första vitsipporna, makens favoritblommor. Dessutom såg jag årets första huggorm, som låg på skogsvägen och solade sig. Inte någon favorit hos mig i alla fall. Jag stampade hårt i marken. Då ringlade den ner i diket och försvann. Då tycker jag bättre om myrorna som frenetiskt kilade runt i stacken. De har också vaknat till liv. Det är mycket i naturen som just nu uppstår igen.