Efter två dagar mest på resa var det skönt att ha en dag för bara vara. Nu blev det en lite resa idag också, men det var bara en spontanresa. Hunden hade fått vara hemma vid de tidigare resorna. Så idag ville jag ta med honom ut. Samtidigt tänkte jag försöka logga några geocacher även den här lediga dagen. Vi laddade in några tänkbara objekt i GPS:n och åkte iväg.
Resan gick söderut över Torskinge och Ås för att anlända till Sporda. På nyårsdagen kom där en nygammal gömma utlagd av 1000sjöar. Ny därför att den aldrig varit publicerad på www.geocaching.com förut. Gammal därför att burken legat där i tio års tid. Så här berättar han själv i beskrivningen:
"Sent på hösten 2001 började jag lägga ut gpssökbara gömmor. Dock inte genom att regga dem på Geocaching .com. Lade ut c:a 15 burkar i mina hemtrakter. Avsikten var att få barn och släkt m.fl. att försöka leta upp dem. Lämnade en lista med koordinaterna till några vänner. Tyvärr var jag nog lite tidigt ute. Eller kanske mer troligt, att intresse och vilja att ta till sig den nya tekniken inte fanns, var säkert orsaken att det inte blev något av detta. Innehav av gps var ju inte så allmänt vid den tiden. M.a.o. ingen succé. Själv hade jag en Magellan-gps. Sedan dess har jag letat upp några av de gömda burkarna, en del har plockats in, några har försvunnit. Just denna, har jag aldrig besökt sedan jag lade ut den. Det var därför spännande att, efter nästan 10 år, se om den fanns kvar. Väl inne så hittade jag burken direkt. Låg helt öppet på tiljorna. Dock hade någon varit här och hittat den. Jag hade förseglat locket med maskeringstejp, ”FTF”förseglingen var bruten. Alltså hade den öppnats av någon. Loggpappret var borta men ”bytessaken” fanns kvar! Minns inte om det fanns fler saker i burken, det kanske var begärligare och borttaget. Jag kallade min lilla serie för GPSÖK.
Fick en idé om att göra denna burk mer offentlig genom att regga den ”på riktigt”. Hämtade penna och loggbok i bilen och återvände, lade i detta samt placerade den lite mer dolt. Enl. påskrift på plastpåsen med mynten i burken, lade jag ut burken den 27 april 2003. Låt gärna den vara kvar som ett litet nostalgisk minne!"
Vi skymtade den gamla torvladan från vägen. Det var inte så svårt att ta sig dit. Det var förstås blött, men jag hade stövlar och Takko brydde sig inte. Han skuttade glatt på tuvorna och emellan dem med. Vi hittade burken, men jag funderade ett tag på hur jag skulle kunna logga den. Det skulle vara en terrängtvåa, men här behövde jag något redskap för att få tag på burken. Det fanns inte mycket på platsen som jag kunde använda. Det stora problemet var inte att få tag på cachen utan att kunna återställa den på samma plats. Jag gjorde åtskilliga försök, men fick ge upp. Den ville inte tillbaka. Jag blev tvungen att lämna den på ett enklare ställe, men jag gömde den i alla fall. Tillbaka i bilen letade jag igenom mina tillhörigheter för att se om där fanns något passande redskap, men icke ett enda fynd som kunde hjälpt mig. Tomten kom ju aldrig med den där teleskopstegen jag önskat mig. Jag hade väl inte varit tillräckligt snäll. Om CO vill, får jag återvända med ordentliga grejor och sätta tillbaka burken där jag fann den. Men då tycker jag nog att terrängnivån borde höjas åtminstone ett snäpp.
Vid ladan fanns en frusen göl eller snarare bara ett surhål. Där hade det inte varit lämpligt att gå. Vi gick runt och hittade en annan väg fram.
Rean gick vidare, först tillbaka en bit, sedan fortsatte vi till Reftele. Där finns några andra gömmor som inte blivit hittade. En av dem pratade vi om för ett tag sedan. Jag hade kollat in loggarna och ledtråden ordentligt och trodde att jag visste var jag skulle leta. Två gånger har jag varit där förut utan att kunna logga den.
Hunden fick stanna i bilen för det är ingen lämplig terräng att ha honom med sig i. Där ligger en massa ris och sly, där är diken med geggigt vatten att ta sig över, där är granar och stubbar. Hur besvärligt det blir beror förstås på vilket håll man kommer från. Men jag var ju rätt rustad med stövlar och friluftskläder. Den här gången gick det bättre. Jag hittade gömman nästan direkt. Ledtråden stämde mycket bra. Det var en klassisk gömma av 1000sjöar, som det blev tredje gången gillt på. Det kändes riktigt skönt att skriva sitt alias på loggremsan.
I bilen väntade hunden. Han blev glad när jag kom tillbaka. Vi åkte förbi Tingshuset och såg oss omkring efter den gömman också. Här har jag konstigt nog aldrig varit framme tidigare. Jag vet inte riktigt varför jag alltid åkt förbi denna. Det gick inte så bra för en nyfiken granne stod ute och tvättade bilen. han hade noga koll på mig. Så jag avstod från att söka vidare. Det får bli en annan gång.
I stället åkte vi till Bredaryd och handlade lite nytt på Smålänningen. Jag har en beställning på en sjal som jag ska sticka och då behövde jag lite nytt garn. Jag hittade rätt färger som tur var. När sonens sockar blir klara, ska jag sticka ett par till mig också. Nu har jag så jag klarar mig i garnväg et tag till.
Imorgon är det näste sons tur att ge sig av hemifrån tillbaka till studieorten. Jag har lovat att köra honom till Karlskrona så han får med sig sin julklapp. Den är lite skrymmande att ta på tåg och buss. Förhoppningsvis kan jag logga en och annan burk längs vägen, åtminstone på hemvägen. De andra är ju inte lika bitna av geocachingen som jag.
Njaa... närapå medicinmissbrukare... eller kan man bli det? Reftele tingshus har jag hittat ... ganska enkel..... och jag har ju inte vett att skämmas för mig heller ... utan tar det jag vill ha även om det finns folk i närheten. Man kan ju alltid tala om/visa vad man håller på med... :) Kör försiktigt!
SvaraRadera