Soligt, men kyligt

I natt var det kallt och kylan hängde kvar på förmiddagen när vi gick vår lilla runda, hunden och jag. men det är vackert när solen skiner på snöiga skogar och fält. Allt glittrar och humöret stiger. Sen kan man ju alltid gå in i värmen och tina upp. 

Maken hade fixat semlor till fikat. Han kom hem samtidigt som vi kom från promenaden. Kaffe och en semla smakar alltid gott. Värre var det igår, när jag bryggde kaffe. Jag ville ha en kopp kaffe på eftermiddagen, när jag kom hem från jobbet, och satte på kaffebryggaren, värmde mjölken och bar in allt till soffbordet. Jag tog en klunk kaffe och spottade genast ut alltihop. Då såg jag att mjölken hade skurit sig. Det var inte så konstigt för allt smakade citronsyra. Jag köpte ett avkalkningsmedel till kaffebryggaren och tydligen hade maken använt det. Det var bara att hälla ut allt kaffe och köra en omgång med bara vatten i bryggaren. Då orkade jag inte vänta på att det skulle bli klart så jag tänkte att det får bli te i stället. Jag värmde vattnet i vattenkokaren och bryggde en mugg te. Så bar jag in den och satte mig för att avnjuta. Det var det suraste te jag någonsin druckit. Maken hade avkalkat vattenkokaren också. Det var inget annat att göra än att hälla ut teet också. Eftersom kaffebryggaren var färdig så kunde jag äntligen brygga mig en kopp. Fast jag smuttade prövande på den innan den blev godkänd. Jag undrar vad det var jag fick i mig. Senare på kvällen fick jag ont i magen. Det blev lite bättre efter en yoghurt och Novalucol. Idag mår jag bra.

Medan vi fikade fördelade vi dagens uppgifter. Jag tog på mig att åka till apoteket i stan för att fixa allergitabletter till maken. Han hade så mycket annat att fixa. Jag passade förstås på att uträtta några egna ärenden också. Några saker hittade jag inte, men det jämnar väl ut sig. Jag kom ju hem med några andra saker som jag inte hade planerat att köpa. Byxor inhandlades i alla fall. Det var det viktigaste.

Som avslutning på stadsbesöket sökte jag upp en av 1000sjöars gömmor nere vid Lagan. Jag parkerade vid koloniområdet vid södra infarten och gick gångvägen mot gömman. Jag har varit där någon gång förut och rekat, men då var det blött och svårt att tas sig fram dit. Det hade börjat skymma och jag ändrade snabbt mina planer. Det fick bli en nnan gömma den gången. Men idag sken solen och det har ju varit kallt ett tag så isarna borde bära även en tyngre tant och inte bara de nätta hararna. Det fanns gott om spår efter dem och nu även efter mig. Jag tog en liten omväg för att vara säker på att isen skulle bära. Sedan genade jag över de frusna småävjorna fram till gömman. Den hittade jag nästan med en gång och kunde signera med dagens datum. Sedan tog jag nästan samma väg tillbaka till bilen.

Det märks verkligen att det blivit ljusare. Förra gången var det nästan mörkt, nu hade solen en bra bit ner till horisonten. Ändå var det ungefär samma tid på dygnet som sist. När jag åkte hem hängde solen som ett stort eldklot över trädtopparna.

Högstadieskolan badade i solljus och bilen kastade långa skuggor på marken. Det var många människor ute på promenad idag både med och utan hundar. Det vackra vädret lockade ut dem, men kylan kanske förkortade utevistelsen. Imorgon verkar det bli lite varmare igen. Fast jag hoppas på lika soligt och fint väder som idag.

I torsdags skulle jag åkt på en tjejträff men den blev framflyttad ett par veckor. Eftersom vi skulle till Rydaholm hade jag tänkt stanna till hos mamma med en blomsterkvast. Hon fyllde nämligen år. Nu åkte jag i alla fall och kunde stanna en lite längre stund. Vi jobbade länge men efter gruppdiskussionen om bedömning för lärande åkte jag och hämtade hunden. Han kunde behöva komma ut lite. Jag inhandlade en tulpanbukett i blomsteraffären. Traditionerna måste man värna om.  Det brukar bli tulpaner till mor.

Mammas väninna Greta var också där och gratulerade och senare dök syrran upp med tårtan som mamma beställt. Det hade räckt med tårta, men mamma hade bakat flera sorters kakor som vi var tvungna att smaka på.

På hemvägen stannade jag till i stan och lämnade av sjalen som min svägerska beställt. Den blev ju klar i veckan. Jag visste att hon inte var hemma. Det hade mamma sagt, men den blev levererad i alla fall. På vägen dit kom jag på att jag inte fotograferat den. Det fick bli ett nödfoto på parkeringen utanför deras hus.

Nu är det kväll och dags att mysa lite i soffan. Det kan ju vara något bra på TV. Annars har jag ett par sockar att sticka. Den ena blev klar idag. Det är det tråkigaste med sockar att man måste sticka två likadana.