Tur och retur

Igår var det son nummer två skulle återvända till studentlivet i Karlskrona. Snälla mamma hade i ett svagt ögonblick lovat att skjutsa honom och hans skrymmande packning. Det man lovar ska man hålla. Så igår förmiddag packade vi bilen och drog iväg. Jag hade förstås en liten tanke på att geocacha längs rutten. Några cacher hade laddats ner i GPS:n och c:geos livekarta rullade i mobilen som hamnade framme vid vindrutan. 

Det var en minusgrad och blöta vägbanor. Saltbilen hade varit ute. Vi mötte den på vägen mot Växjö. Bilen blev grå i stället för svart. Antingen gällde det att ligga nära framförvarande och ha vindrutetorkarna på eller hålla väldigt långa avstånd. Det var inte halt på vägen, men däremot när vi stannade för att logga en cache vid infarten till Växjö. På parkeringsplatsen var det en tunn ishinna på asfalten. Vi hittade i alla fall gömman. 

Vi stannade på en parkeringsplats och fikade i bilen. Lite kaffe och en bulle, sen kunde vi åka vidare. Nästa stopp med bensträckning blev vid flygplatsen i Kallinge. Det skulle finnas ett TB-hotell i skogen mittemot terminalen. Det gjorde det också och vi lämnade av en liten motorcykel-TB. Det var alla cacher vi hittade på resan till Karlskrona.

Sonen delar lägenhet med två kompisar som redan var på plats. Vi packade ur bilen och åkte sen till en kakbod som serverade pastarätter. Det fick bli en pastasallad med kyckling för de hade bara kalla rätter på lördagar. Det var god mat och ett trevligt ställe med humana priser. Sen skjutsade jag tillbaka sonen till Kungsmarken. Själv fortsatte jag vidare för att cacha lite på hemvägen.

Efter mitt tillkortakommande vid en cache i fredags hade jag bestämt mig för att investera i ett nytt cachingredskap. Bilen behövde lite extrautrustning i form av en teleskopstege, tyckte jag. Jag sökte lite på nätet. De billigaste fanns förstås hos lågprisbutikerna, men problemet med dem var att alla stegar var slut. Frågan är om de överhuvudtaget funnits i butikerna. Det kanske bara var lockpriser. Till slut hittade jag Byggmax och de hade stegar. Karlskronabutiken skulle ha sex stycken i lager. Jag åkte dit för att kolla. Ut kom jag med en stor tung kartong innehållande en styck teleskopstege. Ibland får man vara tomte själv om nu inte tomten vill komma med rätt saker.

Den här gången hade jag bestämt mig för att inte cacha så mycket i Karlskrona utan att åka hemåt och logga längs vägen. En karlskronacache ville ta. Det var en challengecache, som man fick logga om man cachat i minst 7 dagar i sträck. Det klarade jag redan 2011 så det var bara att åka dit. 

När jag parkerade i närheten, såg jag många som var ute på promenad. Ett par såg ut att kunna vara geocachare. De kanske var på väg till samma gömma. Men när vi närmade oss, fortsatte de bara längs stigen. De hade nog bara kollat sina mobiler, när jag trodde att de kollade koordinaterna. Gömman hittades enkelt på egen hand. Solen sken ibland. Det var nog vackert här på sommaren. Jag gick tillbaka till bilen och åkte vidare.

Jag stannade vid en mack och tankade. Där letade jag efter en gömma som jag inte hittade. Under resan gång var det några cacher som jag inte hittade. Eftersom jag mest laddat in enkla gömmor, kan de bero på att de helt enkelt var borta. Det kan också bero på GPS:n som var lite off under dagen eller så hade jag inget tålamod att leta och gav upp för tidigt. Nu blev det ett antal burkar hittade i alla fall.

Solen sken lågt på himlen när jag vände norrut. Det blev många stopp längs vägen och många filmburkar hittade. Denna fanns vid en busshållsplats och var lite mindre, snarare en nano.

En del skyltcacher besöktes. Här trodde jag att det fanns en cache i skylten på andra sidan vägen, men det gjorde det inte. Ibland kan det vara bra att ha en kamera till hands medan man letar. Om man fotograferar brukar man inte få så många konstiga blickar.

Längs väg 27 fanns en serie eller två som handlade om gamla järnvägslinjer. Rälsen var borta, men man kunde här och där se rester av olika konstruktioner som hade med järnvägen att göra. Ibland var det inte mycket som skvallrade o att här hade folk väntat på tåget. Cachen på bilden fanns vid en gammal lastkaj. Jag började undra hur mycket som egentligen kommer att finnas kvar från vår tid. Inget är beständigt, allt förändras. Det gör landskapet också. Och vi människor med.

Några cacher var riktigt roliga. Denna "skruvmejsel" satt "kvarglömd" och gömd bakom några barkbitar vid en björk. Loggremsan var förvånadsvärt torr trots att den satt öppet hoprullad i ett metallrör på skaftet.

Vid detta fina klocktorn skulle det finnas en cache. Den hittade jag aldrig. GPS:n strulade en del och jag fick kalibrera om kompassen flera gånger. Men tornet var fint i alla fall.

Järnvägscacherna var enkla och familjevänliga. På ett ställe fanns stationshuset kvar. i beskrivningarna fanns mycket att läsa. Det är roligt när cacheägarna berättar om platsen man kommer till. Många nya cacher har knappt någon beskrivning. Det verkar som om man mest är ute efter att lägga ut en burk inte att visa en plats. Då tycker jag man missat något. Ibland kan burken i sig vara sevärd, men så är inte alltid fallet med de nya cacherna. Det kan ofta vara väldigt dåliga behållare.

När jag kom till Tingsryd var jag nära en milstolpe i mitt cachande. Mitt 1400:e fynd blev Kungastenarna vid rastplatsen. GPS:n nollade mitt på gräset i en glänta, så jag fick lita på ledtråden och det räckte. Nu hade det blivit mörkt så att ficklampan fick tjänstgöra. Annars såg jag inte att logga.

Utsikten från cachen ut över sjön på andra sidan vägen var fin. Bilar for förbi men jag kunde leta ostört. Jag hade inte mycket att fira med, så resan fortsatte mot Växjö. GPS:n var fulladdad med växjöcacher sedan tidigare, men jag åkte förbi de flesta. Det blev några loggar på kvällskvisten i trakterna kring Linnéuniversitetet. Vi har ju löst ett 50-tal mystar i Växjö, men vi hann inte logga alls många vid vårt senaste besök. Nu var jag nära tre av dem och passade på att leta upp burkarna. Den sista burken var en trad som jag hittade vit ett kapell. Sen tyckte jag att det fick räcka och åkte hem. 19 burkar visade det sig att jag hittat.

Idag blev det inget cachat. Man måste ta en paus då och då. Imorgon börjar skolan igen och då lär jag nte hinna med så mycket cachande. Det blev i alla fall ett återbesök på en av fredagens gömmor. Den nygamla cachen vid torvladan i Sporda lyckades jag ju inte återställa som den var. Det gillade jag inte så nu, när geobilen blivit extrautrustad med teleskopstege, kunde jag åka tillbaka och sätta upp burken på dess rätta plats. Det var snabbt gjort med de rätta grejerna.

Maken lagade mat. Det blev lutfisk, inte min favoritmat men makens. Såsen var god i alla fall. Ikväll slappar vi bara. Tidigare var vi hemma i svärfars hus och röjde lite. Det är mycket som ska röjas när man ska tömma ett hus.