Gömda och glömda

Det var riktigt kallt i morse, när jag tittade ut på termometern utanför köksfönstret. Det var minst -14. Det kändes också i kinderna, när jag tog ut hunden för en kort runda innan maken och jag åkte till gudstjänsten. Det var vackert med all rimfrost på träden med den blågrå himlen bakom. Nån kamera fick jag inte fram, men ni vet nog hur det kan se ut.

Det var en bra gudstjänst. Vi fick lyssna på en man som berättade lite av sin livsberättelse. Det är alltid intressant. Hela den här veckan, som ju är den ekumeniska böneveckan, har kyrkorna i vårt område haft samlingar på temat De glömda barnen. Hela Människan har ett arbete bl a i Värnamo som syftar till att stödja och hjälpa utsatta barn. Det finns fler barn än vi tror som har det svårt. Det kan handla om barn till missbrukande föräldrar eller i familjer där det finns psykisk ohälsa. I skolan möter vi också barn som vi anar att de tillhör de glömda barnen. Det kan vara barn som kommer till skolan i tunna kläder därför att de inte har varma vinterkläder. De kanske inte har ätit frukost därför att det inte fanns något i kylskåpet. Det finns de som får klara sig själva. Oftast visar de inget och de kan vara bra på att dölja. De är lojala mot föräldrarna trots att dessa struntar i dem. Då är det bra att det finns de som bryr sig om dem. Som t ex Hela Människan. Det är kristen tro i praktiken. Det finns mer att läsa om de glömda barnen här. Vi fick också lyssna till en bra predikan av Lars-Gunnar Wetterbrand som jobbar på Hela Människan. Vi samlade in pengar till deras arbete. Efter gudstjänsten var det mingelfika. Sen åkte vi hem genom det vackra men kalla landskapet.

Det kändes inte så lockande att ge sig ut i kylan, men jag hade tänkt serva några av mina gömmor idag. En av dem hade rapporterats fuktig därför att packningen var trasig. Det visade sig varas sant. Jag hade med mig en annan behållare av samma modell och färg men något mindre. Så bytte helt enkelt ut hela cachen. Den gamla loggremsan ligger nu här hemma på tork. Man kan trots allt läsa loggarna. Jag hoppas den nya ska hålla bättre.

Den andra gömman, en multicache, var jag tvungen att plocka in. En geocachare hade skrivit i loggen att de mött någon som höll på att röja vid platsen för slutgömman. Han hade berättat för dem att det skulle bli slutavverkning i februari eller mars. Det var alltså stor risk att gömman skulle bli förstörd. När jag kom dit, såg jag att det var röjt. Jag fick kliva över en hel del grenar och småträd.

En så fin gömma vill man inte få förstörd. Jag plockade ner den och tog med en tillbaka till bilen. Första steget i multin fanns också i närheten. Den burken fick jag bända loss för den hade frusit fast. Det var lika bra att ta in den burken också. Den kanske hade klarat sig vid avverkningen, men man vill ju inte chansa. Dessutom kanske jag måste flytta hela gömman till en annan plats. Jag får avvakta och se vad som händer. Jag rekade lite på en annan plats som såg rätt lovande ut. Men jag väntar nog ett tag innan jag lägger ut den igen. Jag har några till som jag måste serva.

Det är roligt när fler här i trakterna börjar geocacha. Idag såg jag en nyfödd geocachare på Facebook. Hon hade hittat mitt TB-hotell. Jag hoppas hon hittar fler. Hon fick en inbjudan till FB-gruppen Geocaching Women. Där skrev hon att hon hittat sin första gömma och genast var det ett helt gäng som gratulerade.  Det är det som är så härligt med den gruppen. Alla peppar varandra.

När vi var ute och servade cacherna, hunden och jag, hade temperaturen stigit rejält. Jag hade pälsat på mig så jag blev svettig. Men det kanske bara var en tillfällig värmebölja. Nu har termometern börjat sjunka igen. Det får nog bli de varma stövlarna och termobyxorna imorgon. Jag har ju rastvakten på skolgården.