Äntligen fick jag åka hem igen. Blodpåsarna gjorde nytta och jag blev lite piggare. På lördagskvällen kom maken och sonen för att hämta hem mig. Hunden blev glad när jag kom hem till Rannäs. Ordningen var återställd.
Vissa saker är förstås mycket enklare på sjukhuset. Hemma har jag ingen ställbar säng och betydligt längre sträcka till toaletten för att inte tala om duschrummet. Så jag passade på att duscha innan jag åkte hem. På sjukhuset serverades god och näringsriktig mat nästan innan man hunnit bli hungrig. Sonen lagar god mat men den kanske inte blir så omväxlande. Vi får nog satsa på lite mer frukt och grönt.
Igår var det söndag. Det blev ingen gudstjänst för vår del. Jag tittade på tvgudstjänsten. På eftermiddagen passade jag på att gå ut lite i solskenet. Det är lite trögt med rollatorn i fjolårsgräset, men det gick bra. Takko gillade också att vara ute och springa lite. Nu ser han inte mycket. Det har hänt nångång att han smitit ut på kvällen och nästan inte hittat in igen. Han börjar väl bli gammal och skröplig precis som vi andra.
Nu har blåsipporna slagit ut ordentligt på kullen. Det lyste blått under buskarna bland eklöven på marken. Än har de inte visat sin fulla prakt men det kommer väl. Jag gav mig inte upp på den ojämna marken på kullen så maken fick ta kameran med sig och fixa några bilder åt mig.
Sen fortsatte jag runt huset. Trollhasseln hade fullmatade hängen. Det är en hel del pollen i luften nu. Vilken tur att jag inte är pollenallergiker. Jag var ganska trött efter min miniutflykt så sen blev det mest vila i fåtöljen och tidigt sänggående. Men innan dess dök pastorn och två andra församlingsmedlemmar upp. Det var vår ordförande och hans fru som var ute på sjukbesök tillsammans med pastorn. Vi firade nattvard tillsammans och hade en liten bönestund här hemma. När jag inte kan komma till kyrkan, så kommer kyrkan hem till mig.
Idag var jag uppe vid sextiden. Maken hjälper mig ner till toaletten innan han åker till jobbet. På förmiddagen var jag ganska trött så jag bestämde mig för att ta mig upp på egen hand och vila i sängen en stund. Det blev ett par timmar. Sen lyckades jag ta mig upp ur sängen och även nedför trappan på egen hand utan att be sonen om hjälp. Fast jag fick gå baklänges nedför trappan. Det tar sig. Snart kan jag kanske klara det emsta själv. Men sonen får fortsätta att vara familjens kock.
Imorgon är det dags för provtagning igen.
Skönt att höra att det går framåt, även om du får gå bakåt. Hoppas att det blir en fin vår för dej att njuta av. Dina blåsippsklasar är betydligt större än de som finns hos oss. Ha det så gott du kan.
SvaraRadera