Veckans stadsbesök

Denna arbetsvecka är över. Även om jag inte jobbat på mitt jobb, så känns det ändå som om jag slitit med jobbet, mitt nya jobb alltså, att bli frisk. Jag börjar väl se ett mönster att jag är lite tröttare och har lite mer ont i början på veckan. Sen blir det bättre och bättre. Den här veckan var en bra vecka.

På torsdagen var det dags för sjukhusbesök igen. Andra sprutan i den här pågående kuren skulle injiceras. Det skötte sjuksköterskan. Sen fick en läkare förnya nåt recept och så var vi klara. Det tog alltså inte så lång stund. Maken och sonen ville handla lite mat och jag klarade av att gå rundan genom Kvantum med min rollator. Sen var det gott att komma hem och vila i fåtöljen medan sonen lagade mat och maken fortsatte till jobbet. Men jag var uppe hela dagen och hoppade över vilostunden i sängen. Det var nog första dagen jag gjorde det. Därför sov jag rätt gott tills jag vaknade vid tretiden och inte kunde somna om. Det blev några korsord lösta innan jag släckte lampan igen.

Idag på fredagen hade jag bokat in ett besök hos frisören. Jag kände mig verkligen långhårig fast det kanske inte andra skulle tycka. Jag har ju alltid haft kort hår. Det är framför allt i nacken som det spretar åt alla håll när det växer ut för långt. Problemet var att komma in till stan. Men klippan Katrin ställde upp och kom ut och hämtade mig. Hon körde mig till frisören innan hon åkte för att äta födelsedagstårta hos sin svärfar. Jag fick håret kortat rejält. Det är lika bra att vänja sig. Det kommer att bli ännu mindre senare. Ja, jag kommer nog att tappa allt under en period av min behandling. Men då borde det vara sommar.

Efter klippningen stapplade jag med kryckornas hjälp över gatan och in på Café 18 för att ta en fika medan jag väntade på hemtransporten. I dörren in mötte jag några av mina elever i femman. Inne på fiket satt några andra kvar. De hade varit inne och shoppat. När vi sen åkte hem såg jag att det nog skulle bli disco på skolan så det var nog anledningen. De verkade bli glada över att se mig och jag pratade lite med dem och hälsade till alla i klassen. Sen tog jag min fika bestående av en höjdare som var en slags sockerbulle i form och sedan en favorit, macaron med lakrits och citronfyllning, tror jag det var. En stund senare dök maken upp för att hämta mig. Det var gott att komma hem igen lite lättare om huvudet.

På gården bakom Café 18 blommade det så fint i träden. Jag tror det måste vara någon sorts prydnadskörsbär. Det kändes nästan som om jag förflyttats till Japan. Här kommer lite vackra bilder på de översållade träden att njuta av en stund.

Hemma igen kunde jag ju bara sätta mig i fåtöljen och vänta på att middag skulle serveras. Jag har börjat att sticka på en sommartopp, ett gammalt mönster som jag gjort som väst i ullgarn, men nu stickar jag i lin och bomull. Det blir en liten annan model tror jag men grundmönstret var bra. Några varv då och då orkar jag med och då har jag lite större variation på mina dagliga aktiviteter.

Sonen och maken fixade maten och det blev laxsnurror med kokt potatis, kallt örtsås och gröna ärtor. Det var riktigt smarrigt. Rena hotellservicen här hemma nu. Matsedeln kan jag inte klaga på. Sen tittade vi lite på tv. Mord i Paradiset brukar vara lite lagom småtrevligt även om det alltid handlar om mord. Men de löser ju gåtan varje gång.

Resultatet av dagens kapning kanske ni vill se. Det blev lite kvar uppe på skallen. Det känns skönt att ha klarat av dagens utflykt. Kanske kan jag orka en liten utflykt på söndag också. Ikväll ringde en kompis som jag umgicks mycket med förr, framför allt när jag bodde i Jönköping. På senare år har vi inte träffats så ofta. Hon och hennes man skulle åka här neråt på söndag. Vi kanske ska ses och ta en pizza tillsammans. Det är roligt att återknyta kontakterna även om det blir med längre mellanrum. Om jag inte orkar ge mig ut, så får de komma hit, men då blir det ingen pizza.

Nu tar vi helg. Imorgon blir det nog inte så mycket valborgsfirande för mig i alla fall. Det kanske blir en liten brasa med skräp på gården, menj ag ska nog vila mest. Det är vårstädning på sommarhemmet, men den hoppar jag över. Maken ska förhoppningsvis sätta upp ledstänger i vår trappa som han tillverkat på jobbet. De tillverkar ju trappor där. Det är det han ritar och konstruerar. Lackerade metallrör är väl inte inredningsmässigt så kul men bara det funkar så får man leva med det. Då kanske det blir lite lättare för mig att ta mig uppför och nedför trappan. Ikväll får jag krypa på alla fyra som vanligt. Det är enklaste sättet även om jag kan gå upprätt också. Fast det tar lite längre tid och gör lite mer ont i ryggen. God natt och sov gott, alla vänner!