Startat steg 2

Det tar sig. Både våren och jag gör våra framsteg. Den här veckan har jag varit iväg tre dagar i rad. I tisdags var det provtagning inne i Forsheda. Katrin var snäll och körde ut hit för att skjutsa mig till vårdcentralen. Där lyckades de fylla några rör trtos att det börjar bli ganska svårt att sticka mig. Det har blivit många stick den senaste tiden. Sen åkte vi hem och fikade hemma hos oss.

På eftermiddagen lagade sonen snitzel med pommes. Det är han en fena på. Mitt bidrag blev en sallad på tomater och purjolök med lite kryddor och dressing. Det var vad jag orkade med att tillaga. Men det tar sig som sagt.

Igår var det så dags för läkarbesök för att avgöra om det gick att starta steg 2 av cellgiftsbehandlingen. Mina värden var fina. Lunginflammationen fick ge sig för antibiotikan. Jag fick lite nya mediciner utskrivna. Kanske kan jag minska lite på värktabletterna. Dessutom fick jag en påse dropp med något som ska stärka skelettet. När jag låg där på sängen, fick maken ett SMS från sonen: "Gör bullar. Köp pärlsocker." När vi kom hem, möttes vi av den fantastiska doften av nybakade bullar. Det smakade gott med en riktig kanelbulle.

Idag var det så dags för den första sprutan med cellgifter. Maken jobbade på förmiddagen. Jag passade på att trampa lite på motionscykeln. Jag behöver röra på mig, men att gå tar emot och gör ont i ryggen. Kanske cykling går lättare. Jag orkade inte så lång stund, men det tar väl sig det också med tiden. Sonen lagade till en ugnspannkaka till lunch. Sen kom maken hem och vi åkte alla tre till stan.

Penséerna blommade i några krukor utanför entrén till sjukhuset. Jag hade gärna plnanterat några i mina krukor på trappan till verandan. Igår tog vi en rullstol upp till hematologen, men idag lyckades jag gå hela vägen fram och tillbaka med rollatorn. Det gick snabbt för det var bara en spruta som sköterskan skulle ge mig. Sen var det klart. Vi har funderat på vad den här sprutan kan kosta och det är nog åtskilliga tusenlappar. Än en gång är jag tacksam för att jag bor i Sverige och kan få tillgång till de senaste medicinerna fast jag inte är rik som ett troll. Efter sjukhusbesöket blev det en inköpsrunda till mataffären. Jag tog mig runt där också, men de andra fick ta hand om varorna på sonens lista.

Nu är det dags att vila lite, men det går alltså åt rätt håll. Ibland blir det lite bakslag. Våren kommer med regn. Jag hörde hur det skvalade i rännorna i natt. Men det är bara bra. Vi behöver vatten och till helgen ska ju solen komma tillbaka. Ibland har jag lite ont eller mår lite småilla av tabletterna, men de hjälper ju, ser det i alla fall ut som. Efter den här omgången med cellgifter kan de ta prover och se hur det biter på cancercellerna. Vi får hoppas att det biter bra och att värken minskar alltmer.