Brusa högt lilla å

Slättö kvarn idag

Solen sken fortfarande när jag kunde åka hem en timme tidigare än vanligt. Så mycket skönare att komma hem innan beräknat, när gårdagen slutade alldeles försent. Då var det utvecklingssamtal som förlängde arbetsdagen. Idag kunde jag kompensera mig eftersom min sista elev för dagen skulle titta på film med klassen. Jag har specialundervisning med några grabbar i femman i svenska och engelska. Tidigare på dagen jobbade jag tillsammans med den andre grabben. Han har varit lite ointresserad den senaste tiden. Men efter dagens lektion sa han att det var skitkul. Jag visade honom Storybird och vi skrev en liten berättelse i det programmet. Jag kan verkligen rekommendera alla som vill skriva berättelser med elever att testa det. Det blev så lyckat.

Slättö kvarn nyårsafton 2011

 Klocka ett kunde jag packa ihop min saker och dra hemåt. Det var så skönt ute att jag inte kunde sitta inne hela eftermiddagen. Det blev en enkel fika innan hunden och jag stack iväg för att logga lite burkar. I söndags var det någon loggat geocachen vid Slättö kvarn. Sist jag var där på nyårsafton fick jag ge upp. Då forsade vattnet fram och hade svämmat över hela strandkanten. Det gick inte komma fram till cachen. Idag hade vattnet sjunkit undan så jag kunde komma fram. Den var inte helt enkel att få fram. Jag fick lyfta ut tre stenar ur muren för att få ut burken. Ån brusade fortfarande högt, men det var, som sagt, mindre vatten i den.

Svanar och gäss på åkrarna

 Efter den lyckade loggningen fortsatte vi söderut längs östra sidan av Storån. Vi körde över bron vid Åby. På åkrarna var det gott om gäss och svanar. En hel flock svanar flög trumpetande iväg när vi kom. De kanske övervintrat här eller så mellanlandar de innan resan går vidare norrut.

Storån på väg ut i Bolmen

 På andra sidan ån fortsatte vi vår färd på den leriga grusvägen som slingrar sig längs meandrarna söderut. Här brusade inte ån utan flöt lugnt och stilla ut i Bolmen. Det är mycket sediment som ån fört med sig och deponerat här. Det bildar en lång udde ut i sjön med ån i mitten av den. Ån var så gott som isfri, men i Bolmen låg isen kvar.

Gäss och svanar i mängder på isen

 Ute på isen fanns mängder av gäss, svanar och andra sjöfåglar. Då och då lyfte en flock och flög en tur inåt land. De skränade och trumpetade högljutt. Ibland måste vi också våga lyfta vingarna och ge oss av från det gamla vanliga stället. Annars är det stor risk att vi fastnar. Fåglarna kanske kan frysa fast i isen om de inte flyttar på sig då och då. Vi kan också bli alltför rotade så att vi stelnar i våra former och inte vågar pröva något nytt.

Nu lyfter vi

 För mindre än ett år sedan vågade jag i alla fall pröva något nytt. Jag började geocacha de sista dagarna i maj. Så mycket har hänt sedan dess. Många roliga utflykter har det blivit och många trevliga cacher har jag loggat. Givetvis fanns det en där ute vid oset. Sonen och jag var där på jullovet, men då var det för blött, tyckte vi. Idag hittade hunden och jag enkelt den fina gömman. Det blev fynd nummer 388. Varje ny cache är en utmaning, men man kan utmana sig själv på andra sätt också. Jag hade som mål att ta 200 cacher förra året. Det klarade jag med råge. Nu siktar jag mot 500. Samtidigt närmar jag mig det 500:e inlägget här på bloggen. Om jag tajmar det riktigt väl, kan de både händelserna sammanfalla någon gång framöver. Det vore häftigt och väl värt att fira.

Flyg för livet

Ikväll var det dags för mars månads styrelsemöte. Många punkter fanns på dagordningen. Vi betar av punkt för punkt. Många intressanta diskussioner blir det på vägen. Mitt i fikar vi och fortsätter samtalen. Vi ser bakåt och utvärderar det som varit. Vi blickar framåt och planerar kommande aktiviteter och satsningar. Vi har mycket på gång och vi når många människor. Ibland kan det kännas jobbigt och betungande, men samtidigt är det roligt och inspirerande att vara en del av Guds gemenskap. Vi är väl som ån. Ibland brusar den högt och vattnet strömmar snabbt, ibland rinner den sakta fram tills den når sitt mål och går upp i det stora vattnet. Så är väl våra liv också. Ibland rusar livet på och gör mycket väsen. Ibland får vi ta det lugnt ett tag tills vi når vårt mål, den stora gemenskapen i himlen.