Sol och vår, hundra år

Vid Annebergssjön

 Månaden har börjat bra. Soliga härliga dagar som gjorda för utomhusaktiviteter. Hunden drog ut mig på en skogsrunda på förmiddagen fast jag egentligen inte hade lust. Huvudvärk och solsken går inte bra ihop. Men det är bara att sätta på sig solglasögonen och kängorna och ge sig ut. Väl ute var det riktigt skönt.

Fint ställe för en fika

 Efter fikat med maken och hunden åkte jag till Smålänningen för att handla lite garn. Då passade jag på att leta reda på en ny cache som kom ut i förrgår. Det är förstås 1000sjöar som lagt ut den vid norra änden av Annebergssjön. "Allan Karlsson, 100 år" heter den. Inspirationen till den kommer från boken om hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Det är en mycket rolig bok som jag läste med stor behållning och många skatt när den kom ut.

Härlig skog att vandra i

 Platsen var väldigt vacker och som gjord för utflykter med fika i ryggsäcken. Nu hade jag ju redan fikat hemma. Annars hade det passat bra att sitta på klipporna ovanför Annebergssjön och titta på utsikten och sola en stund. Det var fortfarande blänkande is och flera personer ute på den. När jag körde förbi badplatsen var där fullt med bilar på parkeringen. Ännu fler stod längs vägkanterna inklusive min egen. Jag förstår att många ville ut idag i den fina vädret.

Tvillingtall

 Jag gick genom skogen till gömman och följde inte stigarna utan den rosa linjen i min GPS. Gömman var inte så svår att hitta bara man kommer från rätt håll. I skogen var det lättgånget men nere i strandkanten var det branta klippor och nedfallna träd. Jag lyckades i alla fall hitta gömman och kunde skriva min signatur som nummer 3 i loggboken.

Blänkande is i solens sken

 Vi önskar väl alla att få ett långt liv men det är inte alla som blir hundra år. Jag har ju ändå vissa förutsättningar för det i mina gener. Min mormor levde till hundraett. Det enda man önskar för övrigt är i så fall att få vara frisk och rörlig både i kropp och knopp. Vem vet vi kanske ses där ute i skogen om fyrtio år med våra rollatorer letandes efter nysläppta geocacher. En anledning till att hålla på med geocaching är just att få komma ut och röra på sig samtidigt som huvudet får jobba lite. Sen blir det ju ännu bättre om man kan göra det tillsammans med andra. Geocaching har det mesta och jag blir mer och mer förtjust i det. Det är tur att det finns fler som är det. Efter gudtjänsten imorgon ska vi ge oss ut några stycken och leta efter fler gömmor har vi tänkt.

Härlig dag för en utflykt

 Medan jag fixade middagen på pestolax med ris, brände maken gräset utanför. Det är ett säkert vårtecken när det börjar ryka om betesvallarna. Han kom in och luktade rök. Men vi hade eld i pannan också och därmed fanns varmvatten i duschen. När jag hade gått en runda med dammsugarn, ställde jag mig också under de varma strålarna. Takko var inte lika förtjust när jag duschade av honom.

Fler snödroppar har slagit ut

 Kvällen ägnades åt lite TV-tittande. Vi tittade på andra chansen i melodifestivalen och gissade rätt på en av finalisterna, Torsten Flinck med revolutionsorkestern och "Jag reser mig igen". Det är ju det vi gör varje gång. Det brukar inte gå så bra i Eurovision, men vi reser oss igen och nästa år är vi tillbaka med en ny melodifestival och nya förhoppningar om att vinna det hela. Röstar däremot gör jag inte. Det överlåter jag åt andra för så intresserad är jag inte.

Fler krokusar lyser upp i gräsmattan

Nu är teet urdrucket, grönsaksdippen är slut. Kvällen går över i natt och sängen lockar. Jag får väl avsluta med visdomsåret kalendern jag fick av Bodil: "Det enda verkliga misslyckandet är att misslyckas med att dra lärdom av sina misstag." Fast jag tycker det är roligare att tänka tillbaka på det jag lyckats med under dagen och njuta av det. Det finns alltid något som man gjorde bra även om det bara är någon så liten trivial sak som att logga en geocache och duscha en motvillig hund.