Hills of Hepatica

Det blev en underbar vårdag fast vi förlorade en timme i natt. Jag lyckades vakna i tid och åkte till kyrkan i god tid. Eftersom jag skulle leda mötet behövde komma inte alltför sent. Det blev ett bra möte på temat Passionerat. Vi fikade i kyrkan innan vi åkte hem. Under mötet fick jag ett SMS från Katrin som undrade om jag tänkte åka till Hills of Hepatica idag. I så fall var hon intresserad av att följa med.

Jag packade ryggsäcken och stuvade in den och hunden i bilen. Maken stannade hemma. Vi plockade upp Katrin med hund i Lanna. På väg till Hills of Hepatica stannade vi vid Österskog. Där fanns en cache som jag inte loggat. Det hade Katrin. Vi klättrade upp på vattenreservoaren och tittade på utsikten.

Det blev en liten avstickare till Kävsjö kyrka den här gången också. Men vi lyckades inte hitta den cachen idag heller. GPS:erna irrade runt. Vi fick nöja oss med att fotografera fjärilen på tibastbusken.

Hills of Hepatica var dagens huvudmål. De ligger mellan Slungsås och Mjogaryd. Vi parkerade vid vägkanten och vandrade på skogvägen upp mot kullarna. På den första kullen satt några andra och fikade, men vi fortsatte till kuller nummer två för det var där cachen fanns. Vi fick streta uppför sluttningen med djupa spår efter skogsmaskiner, kliva över ris och nedfallna träd. Det fanns gott om hallonsnår. Uppför bar det och utsikten var milsvid.

Visst fanns det blåsippor på kullens sluttning. Det lyste blått överallt. Sipporna fanns i flera olika nyanser från ljusblått till mörkblått till rödlila. Spännande med alla färger. Det var värt strapatserna att få se dessa vårens budbärare.

På toppen kunde vi se ut över sjön Flaten. Vi satte oss och njöt av utsikten medan vi åt vaniljbullar. Hundarna skuttade runt omkring oss. Det hördes bara lite från trafiken. Annars var det fridfullt på toppen.

Egentligen var det nog hundarna som hittade cachen först. De var där och rotade och skällde till, men sen fortsatte de springa runt. Jag skymtade lite av plastpåsen och klättrade ned till hålan. Där var den ju. Då var den också loggad och vi kunde ta oss ner från blåsippskullen och tillbaka till bilen.

Vi fortsatte sedan färden genom Marieholm upp mot Skärvhult. Strax innan svängde vi höger in mot The old power plan. Katrin och hundarna väntade i bilen medan jag klättrade ut på muren och loggade cachen.

Platsen är spännande med murar och fördämningar från gamla tider. Där finns stigar och fikabord om man vill studera platsen noggrannare. Det ville inte vi. Vid parkeringen lyste tussilagona som solar.

Nästa stop blev Granstorp, en vacker by som jag aldrig besökt tidigare. Vi parkerade vid vad vi tror var cacheägarens hus men han var inte hemma.

Det var en stor gömma som vi hittade ganska enkelt. Här lämnade jag ett par resekryp. Vi hoppade över multicachen och fortsatte vår färd i vårsolen.

I Gislaveds kommun finns många jätteträd med en cache i anslutning till dem. Så var det här också. Det fanns två knotiga gamla träd som nog varit med om många år och många stormar. Nu står de här på var sin sida om vägen.

Vid Gärdessjön fanns en liten rastplats. Där hittade vi en bison. Det är en liten metallbehållare med en loggremsa inuti. Utsikten över sjön var vacker.

Nästa sjö var Norra Vallsjön. Vi åkte fram till Valdshults badplats. Katrin hittade gömman och så hade vi snart plitat ner våra namn i loggboken. Hundarna var mest intresserade av vattnet.

Tess älskar att bada. Hon plaskade i alla pölar vi passerade på färden. Här hoppade hon i vattnet. Takko är en riktig badkruka och sprang bredvid på land. Han har aldrig gillat att bada.

Det fanns flera gömmor vid Valdshult, men vi hoppade över några som verkade vara svåra att ta sig fram till.  På leriga, spåriga skogsvägar körde rattade jag geobilen fram mot Valdshults offerkällor. Mitt i skogen fanns två grytor med vatten som använts som offerkällor. Det var besvärligt att ta sig fram till gömman. Det var blött och sankt, snårigt och risigt.

Källorna var markerade med käppar och gömman fanns i närheten. Det tog inte så lång stund att hitta den för ledtråden var bra. Sen fick vi kämpa oss tillbaka genom snåren till bilen.

Vi besökte flera gamla kulturella ställen i närheten av vatten på den här rundan. Vid Valåns vattenled forsade vattnet fram i rännorna. Sådana här ställen är spännande.

Dramatiskt blev det också. Vi letade runt efter cachen. Plötsligt ropar Katrin att hon har tappat sin GPS ner i vattnet. batteriluckan hade öppnat sig så GPS:en lossnat och ramlat ner i vattnet. Hon lyckades fiska upp den men batterierna hade ramlat ur. Cachen hittade hon också. Tillbaka i bilen vidtog operation torkning av GPS. Jag satte på värme och fläkt på högsta nivå. Efter en stund hade GPS:en torkat. Katrin kunde sätta i nya batterier och GPS:en gick igång. Det är tuffa grejer det här som klarar ett sådant bad.

Nästa vattenrelaterad plats som vi besökte var Lidernas såg och kvarn. Det var ett fint ställe där man kunde gå in och titta på de gamla maskinerna.

Vi letade ett tag utan att kunna lokalisera gömman som skulle vara av modell 2 litersburk. Den borde synas någonstans. Till slut gick jag tillbaka in och kikade på det ställe som stämde mest med ledtråden och där var den. Man ska lita på intuitionen.

Bakom sågen/kvarnen fanns en damm. Vi hörde tranorna trumpeta och när jag kom upp till dammen såg jag dem också. Solen började dala. Sommartiden hade gett oss en extra timma med kvällsljus men nu var det dags att vända hemåt igen. Det blev en rolig runda med många fynd och många spännande platser, som jag aldrig hade hittat om jag inte geocachat. De här trakterna var helt okända för mig. Det finns några cacher kvar att besöka, men det får bli en annan gång.