Påskvandring

Röda backsippor

 Nu är det bara en dag kvar till lovet. Nästa vecka har vi nämligen påsklov. Av den anledningen hade vi idag besök på skolan. Det var kyrkorna på orten som bjöd in oss till påskvandring.

 Vi samlades på skolgården och fick sedan gå en runda och stanna till vid olika stationer. Hela tiden hade eleverna ögonbindlar på sig. När vi gick fick vi hålla varann i händerna och ledas till nästa station.

 Det var svårt för en del att inte kunna se, men också en nyttig övning. När man inte ser, får man koncentrera sig på de andra sinnena. Vi fick lyssna till berättelsen om påsken i Jerusalem för 2000 år sedan.

 Vid den första stationen mötte vi kyrkoherden som berättade om den sista måltiden för Jesus och lärjungarna, om nattvardens instiftande och Judas, förrädaren. Här fick vi använda smaksinnet. Alla fick ett mariekex att smaka på.

 I Getsemane träffade vi missionspastorn som berättade om bönekampen, om lärjungarna som sov och om Judas som förrådde Jesus. Alla fick känna en judaskyss på kinden. Egentligen var det bara en fuktig svamp, men om man hör ett kyssläte samtidigt, kan man nog tro att man får en puss på kinden.

 Hos Pontius Pilatus fick vi höra hur han ville frikänna Jesus, men att folket ropade att han skulle korsfästa Jesus och släppa Barabbas fri. Pilatus tvådde sina händer och det fick vi också göra.

På Golgata kände vi på spikarna och hörde hammarslagen när de drevs in i Jesu händer. Vi fick höra om rövarna på de andra korsen och att det blev mörkt som på natten och ett jordskalv, när Jesus dog.

 Vid den sista stationen hörde vi berättelsen om påskdagens morgon, då kvinnorna hittade graven tom, hur Jesus mötte sina lärjungar och om Tomas som inte kunde tro förrän han fick känna sårmärken i Jesu händer. Vi fick också känna på hålen i Jesu händer.

Påskens lilja

Påsken är det viktigaste kristna högtiden. Den varar dessutom flera dagar och man får följa händelserna dag för dag och leva sig in i dem. Varje påsk blir jag i alla fall starkt berörd av budskapet. Påskliljorna vid skolbyggnadens vägg har börjat slå ut. De påminner mig också om påskens budskap. För mig handlar det framför allt om soluppgången på påskdagen. Jag hade gärna varit med bland kvinnorna vid graven. Påskliljornas gula färg påminner mig om soluppgången. Påskliljans form får mig att tänka på klockorna som ringer ut budskapet om att Jesus har uppstått.

Hela förmiddagen tillbringade jag ute på skolgården. Först gick jag påskvandringen med treorna. Sedan var jag rastvakt. Jag hann få en kopp kaffe innan det var dags att följa med femmorna på deras vandring. Under vandringen kom mattransporten med vår lunch. Vi får ju maten från Finnvedsskolan nu när vårt skolkök renoveras. När mannen som kom med maten skulle lasta av den stora vagnen med kantinerna, hände en olycka. Han råkade trycka på fel knapp. På något sätt tappade han fotfästet och ramlade ner från lastbryggan bak på lastbilen och landade på ryggen. Efter honom kom matvagnen. Som tur var blev han inte skadad, men maten var förstörd. De fick ordna ny mat inifrån stan. Så vi fick vänta ett tag på den. Det var nog tur att alla eleverna hade ögonen förbundna så att de inte såg det som hände.

Efter lunch var det nationellt prov i matematik för år 6. Sedan åkte jag hem för att rasta hunden. Då fick jag se att de röda backsipporna vid husknuten redan slagit ut sina blommor i solskenet. De är så vackra. Tillbaka till skolan för planering med kollegorna och sedan direkt till frissan i stan. Äntligen hade jag fått till en tid för klippning och kunde bli av med alla långa testar. Efter det blev det andra äventyr, men det skriver jag om i nästa inlägg.