April, april i Kinna

Annandag påsk var inbokad för geocaching med Team Silver. Vi hade enats om att åka till trakterna runt Kinna för där finns otroligt många gömmor att välja bland. Två bilar år det år då vi är sex personer och en hund. Jag åkte till Bredaryd för att åka med 1000sjöar till samlingsplatsen i Gislaved. Där mötte vi Ardbeg10 och inväntade den andra bilen från Värnamo med Virrepinnen, klokare, pjf70 och geoTess. De dröjde ett tag. Så ringde de och sa att de åkte på FTF-jakt utanför Bredaryd. 1000sjöar hade släppt en ny gömma på morgonen. Den jakten missade jag, men jag har ju redan fått tre FTF:er den här helgen.

Vi bestämde att vi skulle ses på torget i Svenljunga i stället. Vi andra tänkte ta en ny cache i Tranemo på vägen. Så blev det inte för när Ardbeg10 skulle låsa sin bil så gick det inte. Vi körde hem hans bil till Hestra innan vi fortsatte. Därför kom vi efter de andra till Svenljunga. De hann logga några gömmor där. Fast dem hade jag redan tagit. När vi åkte därifrån var det bara jag som inte hade loggat någon. Till råga på allt ville inte min GPS vara med. Den låste sig och ville inte visa några cacher på kartan. Jag startade om flera gånger utan att det hjälpte. Så resten av dan fick jag bara hänga med. Mobilen hade jag ju, men det batteriet varar inte så länge, så jag sparade den till senare. Jag fick fråga de andra och sen fick jag leta där de nollade. Det funkade rätt bra för jag hittade en hel del burkar.



Den första gömman vi gav oss på fanns i Svenljunga. Den hette Slaughterhouse och fanns vid ett gammalt övergivet slakthus.

Vi gav oss in bland ruinerna för att leta efter gömman. Det fanns lite ledtrådar, som man skulle samla ihop, för att räkna ut koordinaterna. Men vi struntade mest i siffrorna och formeln. I stället spred vi ut oss och letade med hjälp av hinten.

Det fanns spår av andra besökare på platsen både tvåbenta och fyrbenta. Där fanns gott om älgspillning så skogens konung gillade ruinerna.

Överallt såg vi rester av den forna verksamheten. I en öppning passerade vi något som såg ut som en myrstack, men det var en hög med rostiga spikar.

Det fanns flera rum under marknivån. Där kunde vi leta bland alla gamla maskiner, alla rostiga rör och utspridda papper ett bra tag.

Jag råkade välja rätt rum och efter en stund fick vi fram burken med loggboken. Så numera står det Team Silver i den. Det är det namn vi använder när vi geocachar ihop. Det sparar plats i loggböckerna och på de små loggremsorna i stället för sex olika alias.

Efter denna UE-upplevelse fortsatte vi mot Kinna. På vägen fanns en virtuell gömma, som klokare och jag besökt i höstas. Då lyckades jag inte få mitt svar godkänt. Nu stannade vi allihopa för att försöka komma på vad som dolde sig under gräs och löv.

Någon form av stenformation förstod vi att det borde vara. Vi tror att vi vet nu. Jag har skickat in ett nytt svar till CO och väntar på att han ska svara innan jag kan logga denna gömma som hittad. Innan vi lämnade platsen skapade vi en egen formation.

Nu var vi sugna på att ut och vandra och inte bara sitta  bilarna. Därför valde vi att ge oss på Karlsheds joggingrunda. Vi joggade inte men vi vandrade i spåren och kunde hitta alla åtta gömmorna plus några andra.

Naturen var omväxlande. Ibland gick vi i skogen, ibland var marken kuperad. Med sju par ögon oh åtta par ben var det inte så svårt att hitta alla burkarna.

Gömmorna var som regel fina och ibland lite kluriga. Men det är vi också och vi ger oss inte så lätt.

Vi tog oss nerför en brant skogbevuxen sluttning och kom ner till vattnet. Där fick klokare syn på en "räv". Det var rötterna från ett omkullvält träd som såg ut precis som en räv där vi stod.

Mitt bland en liten samling smågranar hittade vi en pepparkaksgömma som hörde till en serie cacher i en adventskalender.

Sen tog vi oss tillbaka längs vattendraget mot bilarna. ibland var det lite halkigt på stigarna. Isen doldes av mossa, barr och löv.

Solen sken hela dagen och det blev så småningom riktigt varmt i luften. När vi kom tillbaka kunde vi lätta på klädseln lite.

Efter joggingrundan blev det återbesök på Shellmacken för där visste vi ju att det fanns en toa från klokares och min förra visit. Sen svängde vi förbi Assbergs raviner så att de andra fick logga cachen där. Vi gick inte fram till ravinerna utan tog bara den vid infotavlan.

Vi hittade cacher både högt och lågt. Nån gång fick stegen komma fram. Annars har vi ju de som gärna klättrar.

Under broar kan man ofta hitta gömmor. Det fanns flera sådana även här. Vi behövde aldrig ge oss ut på balkarna. Det räckte att krypa under vid kanten.

Vid den andra bron såg vi flera ormvråkar som seglade över oss på termiken. En av dem var riktigt ljus under. Det kanske var en ungfågel.

Uppför berget tog vi oss också på en brant isig grusväg. På tredje försöket lyckades 1000sjöar ratta bilen förbi isfläckarna upp till vattentornet. De andra parkerade därnere och gick upp. Då hade vi redan hittat gömman.

Där fanns också en nyårscache som vi letade upp. Därifrån hade vi en fin utsikt över stan. Vi saknade nyårsfyrverkerierna, men vi hade ju solen.

Så småningom blev vi hungriga och behövde lite energipåfyllning. Vid McD kunde vi sitta ute. Det blåste bara lite kallt. Men det satt fint med lite mat i magen. Det tyckte även Tess.

De andra gick en liten vända och loggade två cacher som vi redan tagit. Med nya krafter tänkte vi sedan ge oss på en promenadrunda till. Vi hade bara lite svårt att hitta en parkeringsplats. Den vi hittade var till en annan gömma uppe på ett litet berg. Den hette Myrornas krig och vi passade på att ta den när vi ändå var där. Sen blev vi lite tveksamma och ändrade hastigt våra planer.

Det blev en som vi trodde lite enklare runda mer åt hemhållet, Skutsjörundan. Här fanns i alla fall en stor parkeringsplats. Först letade vi upp en julcache, MSMS Julevangeliet vid vägen in till sjön.

Först var vägen belagd, men sen fick vi gå på skogsstigar. På vissa ställen var det riktigt halt. Några av oss halkade och slog i diverse kroppsdelar. Men jag klarade mig genom att vara försiktig. jag vill ju inte bryta några ben igen.

Det var lite kuperat här också. Gömmorna fanns både uppe och nere. De var lite kluriga och några hittade vi inte. Det var många som hade DNF:at en del av dem. Av sju gömmor hittade vi fyra.

Efter den rundan var vi ganska trötta och rätt nöjda med dagen. Det var inte så konstigt för vi hade traskat runt i 12 km enligt klokares stegräknare.

För min del blev det till slut 29 cacher. Det blev en cache loggad på hemvägen, den som vi hoppade över i Tranemo, Trapperns påskcache 2013. För en stund sedan fick jag godkänt på den virtuella också. Så det blev ett mycket bra resultat. De andra hade säkert andra siffror eftersom vi loggade lite olika.

De bästa är ändå inte antalet pinnar i statistiken. Det roligaste är trots allt upplevelen och gemenskapen med de andra i teamet. Vi gör något roligt tillsammans som vi alla gillar. Det blir säkert fler utflykter med Team Silver.
  
 "Not all who wander are lost." — J.R.R. Tolkien

Idag tog jag det lugnt. Jag umgicks lite med den krasslige sonen och promenerade med hunden. GPS:en behövde fixas till. Så jag rensade den på gamla filer och började från början. Vi behövde proviantera. Så jag tog bilen för att åka till affären. Det blev en liten omväg till den gömma som de andra FTF:ade igår.

Jag kände till platsen och visste var jag kunde parkera. Sen promenerade jag över isen bort till den fina gömman. Solen sken och jag följde spåren av fiskare och andra geocachare. De sjöng lite i isen, men jag hade med mig rätt utrustning ifall om att.

Efter denna mellandag blir det resa av imorgon också. Det blir åt samma håll men lite längre bort. Det berättar jag om en annan gång.