Dags att berätta om gårdagens äventyr. Efter lördagens runda till Jönköping/Barnarp var jag ganska trött, men jag steg upp rätt tidigt ändå. Vid CITO-eventet i Jönköping var det några cachare som frågade om Storvästen. Det är en av 1000sjöars multicacher, som ännu ingen hade loggat. Både vi, Team Fridhem och några från Växjö hade försökt ge sig på den. Vi hade hittat första steget, men vid finalen hade vi alla gått bet. Vi blev avrådda från att leta medan snön låg kvar. Men cacheägaren avslöjade för mig i lördags att nu var den loggningsbar.
När jag hörde om de andras planer, skickade jag ett meddelande till klokare och frågade när vi skulle åka dit. Vi bestämde oss för en tidig attack på söndagsmorgonen. Strax före halv nio kom hon hem till mig. Vi bytte till min bil, som gillar skogsvägarna bättre än hennes. Sedan körde vi dit och parkerade ända framme vid första steget. Det var så pass torrt på vägen att vi kunde ta oss ända dit. Vi gick inte raka vägen till slutgömman för vi trodde att det skulle vara blött där. I stället tog vi en stig som gick runt nästan i en cirkel. Vi hittade fram och började leta. Vi höll på ett bra tag utan att lyckas. GPS:erna var som vanligt snurriga och ville skicka oss hit och dit.
Plötsligt hörde vi röster och sedan kom tre hundar framstörtande genom skogen och skällde på oss. Det var tur att vi inte var rädda för hundar. Efter dem kom Team Fridhem, som också tänkte söka efter gömman. De hade inte löst första steget, men de visste var storvästen fanns för dessa skogar var deras hemmamarker.
Fyra personer och tre hundar fortsatte sökandet efter den försvunna cachen. Vi visste inte vad vi letade efter för behållare även om vi anade vilken modell det var. Vi visste inte heller mycket om hur den var gömd. Det ena vi fått veta i ledtråden var att den inte skulle finnas i, på eller under storvästen. Den numera berömda storvästen är en kvarglömd väst av märket Regatta, som säkert legat draperad över en stubbe i många år. Den håller på att falla sönder och det växer lavar och mossa på den.
Desperata som vi var skickade vi ett SMS till cacheägaren och bad på våra bara knän om ytterligare en liten, liten ledtråd. Vi fick hinten "stubbe". Då kunde vi överge den stora rotvältan i alla fall. Vi fortsatte träget vårt sökande och efter ett tag dök cacheägaren själv upp. jag visste att han var ute på en tur och tittade till en del gömmor inte så hemskt långt borta. Vi trodde nästan att han skulle dyka för att bevittna vårt sökande.
Virrepinnen hörde av sig och undrade hur det gick. Det var medan vi bara var två på platsen. Då svarade vi honom: "Kom och hjälp oss!" Till slut dök även han upp tillsammans med frun och två hundar till. Nu var vi sju personer och fem hundar på platsen, ett helt litet event.
Strax innan Virrepinnen kom, hade herr Fridhem lokaliserat gömman, men vi hade inte loggat den ännu. Så vi lät Virrepinnen leta upp den medan vi tittade på. Om han skulle få dela FTF:en , måste han ju hitta den. Så elaka var vi. Fast vi hejade förstås på med glada tillrop. Snart var gömman återupptäckt och vi kunde signera loggremsan. Ungefär 2,5 timmar letade klokare och jag innan vi kunde skriva våra namn i loggen, men det kändes skönt att få det avklarat.
Virrepinnen passade på att besöka den andra cachen i närheten, I ny tappning, tillsammans med 1000sjöar. Vi andra har ju redan besökt den gömman. Jag har till och med varit där två gånger, först själv med hunden och sen med klokare och pjf70 och hundarna. Vi andra var kvar och pratade en stund. Sen gick vi tillbaka till bilarna och fortsatte snacket en stund där. Till slut åkte vi i karavan ut från skogen och sen åt olika håll efter en lyckad operation. Ännu en fantastisk 1000sjöargömma kunde läggas till handlingarna. Nu väntar vi bara på nästa knepiga gömma. På kvällen kom det en ny i stan. Det var pjf70 som lagt ut en ny, Eken, men det var ingen ide att försöka jaga FTF på den. Virrepinnen bor bara några hundra meter ifrån och kunde vara där på fem minuter. Så den har jag kvar när jag känner för en ny logg.
Hur gick det då med de där andra geocacharna som tänkt ge sig på Storvästen? Jo, jag såg på Facebookgruppen att de varit i Tibro i stället. De kanske anade att vi inte skulle ge oss så lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar