Den galna turen

Ibland blir livet ett äventyr och man får vara med om galna upptåg. Igår förmiddag åkte jag ner mot Halmstad för att hälsa på Katrin, som var hundvakt i sin systers hus. Fredrik hade också kommit ner och vi tänkte försöka leta upp lite burkar. Jag körde nissastigen och i Oskarström började jag känna mig lite dåsig i bilvärmen. Det var dags att ge sig ut och leta lite plast. Jag visste att det fanns några enkla gömmor här. Jag hade ju rekat på kartan. Vid kyrkan fanns en riktigt enkel. Jag parkerade och gick mot porten. På andra sidan gatan höll grannen på att leka med sina hundar i trädgården. Han kanske kunde bli misstänksam mot mig, men han kopplade hundarna och gav sig ut på en promenad. Då passade jag förstås på att logga den enkla kyrkcachen.

Sen fortsatte jag till en enkel skyltcache, Annorlunda skylt.  Den var rolig. Änderna höll sig nere i vattnet och jag såg inga barn heller. Efter denna cache fortsatte jag till dagens mål. Framme hos cachingkompisarna fick jag kaffe och under tiden smidde vi planerna för dagen. jag kom med ett förslag för kommande utflykter, men det var då Katrin kom med den galna idén.

Men vi började med att åka till Eketångaskogen och gå en runda med hundarna. De behövde också röra på sig. Vi har varit där förut, men den rundan har blivit arkiverad. Nu fanns en ny runda utlagd och det var den vi gav oss på.

Tess är duktig på att leta geocacher. Hon hittade en av burkarna. Sappho var väl inte lika intresserad, men hon pinnade på med sina korta ben för att hinna med oss andra.

Än har inte Tess lärt sig att logga cacherna. Det får matte göra. Det var lagom svåra cacher, inte alltför lätta, men inte heller för svåra. Det var också lite olika storlek på dem och lite olika svårighetsgrader. Det var bara en burk vi inte loggade och den satt högt uppe i en tall. Stegen fanns en bra bit bort i bilen så vi avstod även om vi såg burken.

Eketångaskogen har många sköna stigar och det är lätt att promenera där. Området är avsatt som naturreservat och det finns en hel del gamla träd och även vindfällen.

En del av tallarna hade många grova stammar och grenar. Här kunde man gömma sig eller klättra omkring om man ville. Jag nöjde mig med att kika fram.

När vi gick där i skogen, stötte vi på en älg. Det var Tess som hittade älgkalven och började skälla. Älgen såg mest förvånad ut. Den bara stod där och glodde. Vi kallade in Tess och spanade tillbaka på älgen.

Den stod inte alls långt borta och den verkade ganska van vid att möta människor men så är det väl många som promenerar och joggar i den här skogen.

Efter ett tag brydde den sig inte om oss. Den började beta av tallarna i stället. Vi fortsatte stigen framåt till nästa gömma.

När vi kom ut på en annan stig efter att ha passerat ett dike, såg vi några andra som verkade vara ute i samma ärende som vi. Det var herr och fru VOPA från Danmark. Det roliga var att Katrin haft mejlutbyte med honom samma dag då han frågat henne om ett tips på en cache som hon loggat men som han inte kunde hitta. Vi kände igen honom från hans profilbild. Det är alltid trevligt att möta andra geocachare och prata lite. medan vi gör det kommer älgen igen. Den var visst nyfiken och har följt efter oss.

En av gömmorna hade inget nummer utan hette Blåbär. Det fanns gott om blåbärsris på platsen så man kan förstå namnet på den.

Jag hade redan loggat den första i serien när jag var här med några andra i januari tror jag det var. Men de andra loggade den också.

Den sista vi tog var nummer 2 och den fanns vid ett märkligt träd. Ser ni gubben med de buskiga ögonbrynen, som har gömt sig i stammen? Jag hittade gömman enkelt fast andra tyckt att den var knepig. Det var ju en klassisk kamouflering. Sedan åkte vi tillbaka med med hundarna till huset. Fast på vägen passade vi att ta en hamburgare på Max och logga några cacher längs vägen. Sen fick hundarna stanna hemma medan vi gav oss ut på nästa äventyr.

Vi satte oss i bilen och körde söderut mot Skåne och Helsingborg. Vi tänkte tura till Helsingör. Det var det som var den galna idén. medan vi väntade på Sundsbussen Pernille, loggade vi ett par cacher i Helsingborg. Den ena fanns vid Hamntorget och den andra vid statyn av Magnus Stenbock.

Det blommade i rabatterna även om det inte var så varmt i luften här heller. Det blåste lite kallt i Skåne. Vi hade hoppats på sol och lite mera värme, men den kom ju idag i stället.

Så gick vi ombord och efter 20 minuter var vi utomlands. Ingen av oss hade cachat någon annanstans än i Sverige. Det var ju lite knepigare för kartan försvann i GPS:en. Inte ens grundkartan fanns kvar. Det var bara grått. Vi såg cacherna och var vi själva var men inga hus och inga gator, men det funkade ändå. Vi fick gissa oss fram till vilken gata vi skulle ta. Vi kunde ändå inte gå så långt bort för vi tänkte ta nästa båt tillbaka.

Vid rådhuset letade vi ett bra tag efter den lilla cachen. Till slut hittade Fredrik den och vi kunde logga vår första utländska gömma. Vi bad en passerande danska att fotografera oss och det gjorde hon så gärna. Sen fortsatte vi till ytterligare en cache med en intressant historia från andra världskrigets dagar,
Tribute to Bakowski. Det var också en liten nano. Det verkade mest finnas pyttesmå cacher och jag som ville hitta en större. Jag hade två coin med mig. Vi såg att det skulle finnas ett TB-hotell, men eftersom vi inte kunde se vägarna var det svårt att veta hur vi skulle komma dit. Vi hamnade på fel sida om järnvägen och kunde inte ta oss över. Vi hade fått gå runt men då hade vi missat båten. Så vi fick avstå från denna gömma och ta båten hem till Sverige.

Helsingör var sig trots allt ganska likt och jag hittade fortfarande bra på gatorna i centrum. Vi gick förbi huset där min kiropraktor höll till när jag åkte hit i början på 90-talet. Så det var faktiskt lite av en nostalgitrip också. Det var underhållning i baren på båten och vi kunde handla lite i taxfreeshopen. Sen var vi snart tillbaka i Helsingborg. Vi hämtade bilen på parkeringen och körde norrut igen.

Jag lämnade av Katrin och Fredrik hos hundarna och fortsatte sedan direkt vidare norrut. Jag tankade på Jet-macken. Där fanns en cache, sa Katrin, och den kunde jag ju leta upp. När jag kom, var det gott om bilar som höll på att fyllas, men de åkte medan jag tankade. Kvar stod en taxi med chauffören i. Han hade utsikt rakt mot gömman, men han verkade upptagen av annat, så jag kunde logga utan problem. Jag fortsatte utanför stan och såg att här också fanns ett TB-hotell. Där stannade jag till och med ficklampan i högsta hugg letade jag snabbt upp den stora burken. Där checkade jag in de två coinen. Sen åkte jag direkt hem längs nissastigen och RV153. Det var måttligt med trafik och snart kunde jag svänga hemma på gårdsplanen igen efter en galen dag då vi geocachat i två länder.

Idag åkte vi först på gudstjänsten. Efter den var det kyrklunch. Vi åt olika goda soppor med smörgåsar och efteråt en god kaka och kaffe. Sen samtalade om några frågor som utgick från dagens predikan. Oftast pratar vi kanske inte så mycket om vad vi just hört när vi har mingelfika efter gudstjänsterna. Nu fick vi chansen att diskutera med varandra och be tillsammans.

Vi åkte hem och jag tog med hunden ut på en skön promenad i vårsolen. Det var riktigt varmt i luften. Jag hoppas verkligen att detta vädret stannar ett tag. Det är det vi längtat efter. Ikväll var det sedan min tur att leda kvällsbönen i kyrkan. Vi var inte så många men vi hade en trevlig stund tillsammans. Det avslutade den här veckan och det på ett bra sätt.