Legitimerad lärare

Då var man legitimerad. Idag hittade jag min lärarlegitimation när jag öppnade min mailbox på jobbet. Det var ju trevligt efter nästan 33 år i yrket. Lite märkligt var det att upptäcka att jag är behörig att undervisa i idrott och hälsa för år 1-6. Det vet jag med bestämdhet att jag inte är. Vi som läste musik fick bara en liten grundkurs. Den kan omöjligen ge behörighet. Vi åkte skridskor nån gång, skidor på längden och på tvären en vecka i Björnrike och så simmade vi och livräddade. Det sista klarade jag aldrig. Nåja, jag tror inte att någon skulle tvinga mig att ha idrott på schemat. Roligare var då att se att jag är behörig att undervisa i fysik och matematik för år 3-9. För övriga ämnen är det år 3-6 som gäller. Just nu undervisar jag i matematik, NO och engelska. Vi får väl se vad det blir nästa år.

Jag firade min legitimation med att jobba ganska länge. Vi hade en personalkonferens som jag inte hade räknat med. Sen var det skönt att komma ut i naturen på en liten runda. Katrin och Fredrik kom och vi åkte först ut till Storvästen, men där var fortfarande snö och is. Så vi fick vända tillbaka. Den här gången parkerade vi lite närmare. Det gick att köra på skogsvägen in till vändplanen.

Sen åkte vi till Slättö by och parkerade vid informationstavlan. Där fanns mycket intressant att läsa från förr, men det gjorde vi inte förrän när vi kom tillbaka. Vi följde den blå pilen mot gravfältet.

Tess var förstås med, men Takko fick stanna hemma den här gången. Vi var ute en liten runda innan vi åkte. Vi såg gravkullarna på avstånd.

De låg som en långsträckt ås på båda sidor om vägen. Vi gick till höger och följde åsen förbi alla kullarna och ner i skogen.

Gömman fanns precis i utkanten av riktigt tät granskog. Där under granarna är det nog mörkt och skuggigt även den soligaste sommardagen.

Jag fick syn på det något av det som gett gömman dess namn, brunnen, och en gammal plåthink bredvid. Plötsligt befann jag mig på rygg i vågrätt läge. Under granarna var marken frusen och isen var täckt av barr. jag hade halkat på en stor isfläck och hamnade på rygg på marken. Som tur var fick jag inga skador. Det gör inte ont alls, men det sved lite på baklåren ett tag.

Strax efteråt fick jag se den andra delen som utgjorde cachenamnet, vattenkaret. Gömman heter nämligen Vattenkar och brunn. Det var nog ett tag sedan några djur kunnat dricka vatten här.

Under tiden som vi andra roat oss i skogen hade Katrin hittat gömman och börjat logga den. Det var en välkamouflerad liten gömma. Sådana är roliga att hitta. Den blev Katrins #1600. Då hade vi en sak till att fira. Det blev en cache hittad även idag. Det var tolfte dagen i rad med fynd.

Sen gick vi samma väg tillbaka medan solen gick ner över hus och gårdar i Slättö by. Vi passerade ett stort lärkträd och en massa plaströr som tydligen använts för att skydda stammarna på nyplanterade träd. Här fanns nog gott om djur. Vi såg spår efter rådjur men det fanns säkert andra djur också.

Det var vackert på kullarna. Här blir säkert ännu vackrare lite längre fram. Kanske kommer vitsipporna att bre ut sig under träden. Det väntar vi på. Än har inte blåsipporna börjat sätta knoppar på vår lilla kulle bakom huset. Vi längtar till den tiden när det börjar blomma och grönska.

Solen sista strålar färgade himlen i rosa och orange bakom husen. Det är också väldigt vackert och något man inte tröttnar på att se. Sen åkte vi hemåt. När solen går ner blir det kallare och då är det skönt att komma in i värmen.