Cachesafari

Onsdagen såg ut att kunna bli en mellandag i det vackra sommarvädret. När solen gassar för fullt, tycker jag oftast att det är jobbigt att göra en massa. Men nu skulle det bli molnigt och ca 18 grader, perfekt väder för en liten cachingtur. Mina cachingpolare hakade på och vi åkte söderut. Målet var Osby, men det blev ett antal stopp längs vägen. Första stoppet blev vid Hamneda söder om Ljungby. Där fanns både en cache och en munzee vid den s  k Riksettan.  Det är en annan sorts skattjakt som jag prövat på. Jag hittade den lilla koden och kunde scanna den, men de andra lyckades inte scanna med sina telefoner. Det är väl inte lika roligt som geocaching, men det kan vara kul att prova ett tag. Nu har det kommit lite fler, men vad jag förstår så är det semesterfirare, som placerar ut dem på sina resor, snarare än lokala spelare.

Vi hade bättre tur med cachen. Den kunde alla logga. Även om vi är beroende av tekniken så kan man hitta en geocache utan hjälp från den. Det skulle vi få vara med om senare den här dagen.

Galgbacken i Hamneda var en rejäl kulle som vi klättrade upp på. Vi hade en fin utsikt därifrån. De som fick sluta sina dagar här hade en vacker vy som det sista de såg om inte utsikten skymdes av alla nyfikna åskådare. Det var den tidens underhållning vilket vi kan tycka var makabert. Tiderna förändras och vi med dem.

Gamla minnen dök upp på nästa plats vi kom till, Sunnerbogården. Här var vi på församlingshelg för åtta år sedan. Då var Takko bara en valp. Han var med mig här. Nu var det folktomt så vi kunde leta ostört. Vi hittade en liten, liten burk och präntade dit några små bokstäver på den lilla, lilla loggremsan.

Turistplatser kan ju vara intressanta, men övergivna platser kan vara ännu mer spännande. Vi fortsatte längs den gamla riksettan och kom till rastplatsen i Traryd. Där fanns inte mycket kvar mer än asfalterade ytor, några betongparasoller och några timrade nischer där det stått bord och bänkar. Vi hittade gömman och såg oss om på platsen.

Det var en brant sluttning ner till Lagan. Naturen hade tagit tillbaka mycket av platsen. Rallarrosorna blommade på grushögarna och gav platsen lite färg.

Några DNF:er brukar det bli på våra turer. Vi klarade av en vid Tranan i Traryd. Den cachen hittade vi inte så vi fortsatte mot Älmhult. Efter halva sträckan stannade vi i Delary och fick vår andra DNF. Vi letade bland ånglok och gamla oljiga järnhjul. Vissa platser kan man leta länge på för att hitta burken, men detta var inte en sådan plats. Så vi fortsatte till en annan.

I utkanten av Delary hittade vi Narnia. Ute i skogen fanns en lyktstolpe. Den lyste inte som i Narniaböckerna, men den gömde en cache. Både jag och mina pojkar älskade att läsa Narniaserien av C S Lewis. Jag läste nog alla böckerna högt för dem. Kul att bli påmind om denna förträffliga serie.

Framme i Älmhult var vi hungriga så vi satte oss på en parkbänk och åt vår matsäck. Det blåste lite och kom några stänk när vi nästan var klara. Annars klarade vi oss från regn hela dagen.

Vi hittade några cacher här också, Sweet Home, Det stora varuhuset och Det stora varuhuset 2. Det blev även ett besök inne på det stora varuhuset. Det var ett nytt stort komplex. Jag kommer ihåg att jag besökte det gamla nån gång för längesen. Här kunde man nästan gå vilse. Vi hade inte plats för några stora skrymmande inköp så det fick bli lite ätbara varor som följde med hem. Billigt var det. 5 kronor för chokladkakorna och 10 kronor för påsarna.

Alla cacher vi tog i Älmhult hade anknytning till hus och möbler. Den sista hette Stolen och fanns vid ett konstverk vid den södra infarten. Stolen var av kolossalformat och stod dessutom uppe på en kulle. Jag kände mig rätt liten bredvid den.

Förra året hölls Skåneträffen i Osby. Därför finns det massor av cacher i de här trakterna. Vi körde söderut mot Osby men inte den stora vägen utan en mindre bredvid. Då passerade vi Loshult och hittade en cache kallad Loshultakon. För bara två år sedan upptäcktes att en gammal man hade kor med gamla anor. Det var tåliga kossor. De ingår numera som en undergrupp i Ringamålakon. Tänk vad man lär sig geocachingturer. Loshults kyrka hade också en egen cache med utsikt över kyrkan.

Dagens tredje och sista DNF fick vi vid Länsmanbostället. Där fanns en fin hembygdsgård men cachen hittade aldrig trots idogt sökande.

Bättre lycka hade vi i Killeberg. Fredrik fick klättra en hel del den här dagen. Här var det inte så svårt trots att flera mugglare passerade. De verkade inte bry sig om vad vi gjorde eller så visste de redan. En hel busslast körde förbi medan vi höll på. Det fanns även en Futtåggömma vid järnvägsbron.

Jag kan inte berätta om alla 46 cacher vi tog på resan. En del var inte så minnesvärda även de om de var bra. Längs vägen fanns en lite serie med cacher som hette En helt vanlig cache. Vi tog inte riktigt alla, men ganska många, som fanns nära vägen. Det fanns även tre som kallades En enkel multi. Det var enkla tvåstegscacher.

Så kom vi äntligen fram till Osby. Det var redan kväll, men kvällarna är ju ljusa så här års. Så vi kunde fortsätta geocacha. Briogubben är ett landmärke man förknippar med Osby. En sådan hade vi i mindre format när pojkarna var små.

Briogubben gömde på ett TB-hotell där vi kunde byta TB om vi ville. Jag hade inga med mig så för mig blev det inget byte.

Rastplatsen vid Briogubben var uppkallad efter Lars Dufwa. Det var en driftig person i Osby på 1800-talet. Han var både gästgivare och länsman. Nu finns en cache vid hans rastplats. Burken låg här väldigt synlig så vi fick gömma den lite bättre. Sen tog vi en korv med bröd innan vi fortsatte.

Sakta närmade vi oss dagens huvudmål, men några till fanns längs vägen. Vid en hästhage fanns en gömma på andra sidan vägen. Hästen ville inte avslöja var den fanns, men vi hittade den ändå.

Sen mötte vi Bergatrollet. Han vaktade sin postlåda och även en gömma. Vi åkte sen förbi gräddhyllan där det fanns stora pampiga hus med sjöutsikt. Den gömman var fin och annorlunda.

Så var vi äntligen framme vid dagens mål. Vid Näset fanns en runda med 9 cacher som vi tänkte gå. Den första var en multi som fanns vid Informationstavlan. De var inte svår och slutgömman fanns bara en liten bit bort. Jag gissade rätt på platsen och väl där var det bara att känna sig för. Sen kunde jag plocka fram burken.

Det blåste lite från sjön. Längst bort i norr på andra sidan Osbysjön skymtade vi kyrkan och vattenkaskader från en fontän.

Det fanns ett fågeltorn med utsikt åt söder. Där var det stenigare och där höll sjöfåglarna till. Vi var förstås uppe i tornet och tittade på utsikten.

Näset var egentligen en ö eftersom det fann en liten bro över dit. Jag tror det var ett naturreservat. Vi traskade över bron för att ta oss runt på ön.

Först studerade vi kartan så vi såg hur stigarna gick. Det fanns två slingor, röd och blå. Vi följde den blå eftersom den tog oss runt hela ön. Det fanns också flera fiskeplatser markerade, men vi hoppade över fisket.

Gömmorna var omväxlande. Den första var en holk uppe i en stor ek. Fredrik fick klättra upp och logga. Den hette Lillebror. Nästa gömma hette Grönskande träd och det fanns det gott om. Alla träd var inte upprättstående. En del låg ner och var täckta av grön mossa.

Tess var förstås med och sprang runt på stigarna i flygande fläng. Hon tyckte nog att vi rörde oss lite för långsamt. Ibland kom hon och skällde på oss när vi stod still.

Stigarna blev smalare och fulla av rötter. Vi kom till lite sankare områden där det växte gott om al och andra lövträd. Gräset var frodigt och illgrönt.

Ett tag gick vi på en smal landremsa mellan två vattnen. Det fanns mindre dammar på ena sidan. Där fanns näckrosor och andra vattenväxter. Ingen var precis badsugen, men gömman här ute hette så. Den hängde i ett träd som lutade utåt. Jag försökte klättra upp, men jag räckte inte riktigt ända upp. Så Fredrik fick ta denna med.

Tess prövade alla stigar, men vi fortsatte på den blå slingan. Den förde oss längre och längre ut.

Det var vackert här ute och än hade inte mygg och knott hittat oss.

Det var oerhört grönt i våtmarkerna. Vass och kaveldun höjde sig över mängden av vattenväxter.

Vi kom in i skogen igen. Här hittade jag en fantastisk skinnsvamp, som växte på en mossig sten.

Ett gammalt träd hade förmodligen fallit för stormarna. De stora grenarna låg kvar och det såg nästan ut som ett troll eller varför inte en av enterna i Sagan om ringen. Här i närheten hittade vi en gömma som var utlagd till minne av en geocachare. Han dog för tre år sedan och hade varit en av initiativtagarna till Skåneträffen. Mats minne hette gömman. Den var lite lurig och svårhittad, men Fredrik hade ju världens flyt den här dagen så han fixade det.

Det fanns också en gömma rakt ut i Våtmarken. Först tänkte vi skippa den, men jag var ute och provade. Det verkade inte vara så blött. Visst gungade det i vitmossehavet, men det var relativt torrt. Om man inte står still, sjunker man inte ner. Fredrik och jag gav oss ut bland vitmossa, vass och buskar och kom fram till fastare mark mitt därute. Gömman skulle vara så fantastisk men svårhittad enligt tidigare loggar. Vi letade länge för vi trodde inte den fanns på marken. Till slut hittade jag den under några smågranar och så fantastisk var inte burken. Det var en vanlig glassburk. Det kanske var platsen de menade. Sen tog vi samma väg tillbaka.

Nu var det bara två gömmor kvar. Vi hade kommit över på andra sidan ön och kunde skymta fågeltornet. Här satt det gott om sjöfågel på stenarna ute i vattnet. Gömman hette Svart och vit. Vi trodde det kunde syfta på en björk. Vi letade ett tag och återigen var det Fredrik som hittade den.

Snart skulle cirkeln slutas och vi skulle vara tillbaka vid bron. Men först var det en sista gömma som hette Söt?. Jag gick lite före de andra och hann hitta den söte och logga honom innan de kom fram. Det var en plastödla med en filmburk i magen. Han låg helt öppet under en stock.

På vägen tillbaka hittade vi hans kompis, Grodan. Jag lyckades till sist fånga honom på bild, men han ville gärna hoppa vidare. Vi ville också gå vidare och det gjorde vi.

På vägen mötte vi två andra kompisar. Det var en tall och en björk som verkade gilla varandra.

Till slut kom vi tillbaka till bron och parkeringen där bilen stod kvar. Vi var lite trötta av vandringen trots att den bara varit ca 2 km lång. Nu var det skönt att krypa in i bilen. Det började bli lite mörkare. Tidigare på dagen hade det publicerats en ny gömma i Markaryd. Katrin hade en notifiering så vi fick veta vad som hände i trakterna. Hon lade en watch på den nya gömman ifall den skulle loggas under dagen. Men ingen hade loggat den. Jag frågade om vi skulle åka dit och det tyckte de andra. Så vi åkte över Markaryd på hemvägen.

Gömman skulle finnas vid en gård som hette Ellagården. Vi kom fram dit och det visade sig vara ett mysigt litet ställe. Det var inte öppet och vi såg inte en människa. Konstigt nog ville GPS:en att vi skulle fortsätta 150 meter längre fram. Men vi litade på den och jag fortsatte framåt med bilen. Här letade vi i buskagen ett bra tag utan att hitta någon burk. Sen sade vi till varandra att det här måste vara fel. Den borde finnas utanför gården. Om man läste beskrivningen så kunde den inte vara här. Så vi åkte tillbaka till gården och började leta där.

Det är lite svårt att leta när man inte har några koordinater att gå efter. Vi försökte tänka som en cachegömmare och kikade på alla platser där vi kunde ha gömt den. Så hörde vi Fredrik ropa att den var där. Han hade läst något i beskrivningen som fått honom på rätt spår. Det var riktigt smart tänkt. Som sagt, det var hans dag den här gången. Det är nog inte många som lyckats hitta en gömma 185 meter ifrån koordinaterna. Vi var förstås först också. Det blev en FTF kl 22:03. Sen åkte vi inåt Markaryd. Vi tog några fler cacher på vägen.

Vid Pastafari såg vi en annan geocachare. När vi kröp upp från ett dike där vi loggat en burk, kom en kille gående lite längre bort. Vi gick till bilen och han passerade, men sen stannade han och betedde sig lite mystiskt. När jag sedan läste hans logg, hade han också tyckt att vi var lite mystiska, men så hade han kommit på att det kunde finnas en geocache där. Han kollade i sin mobil och visst var det så. När vi åkte därifrån, passade han på att logga den också. Synd att vi inte stannade och pratade med honom, men vi ville vidare hemåt.

Det fanns ett TB-hotell som vi promenerade över gräsmattor och genom buskage och skog för att komma till. I mörkret såg vi att det rörde sig på gräsmattorna. Det var mängder av kaniner i olika storlekar, mest små. Den sista gömman blev ett Landmärke, som man ser från E4:an. Det var samme utläggare som Ellagården och vi kände igen burken och sättet att gömma den på. Han skrev sen en note på cachesidan för Ellagården och ursäktade sig. De hade förväxlat två siffror.

Cachingturen var slut och jag släppte av de andra i Värnamo. Det blev en riktig safari, en cachesafari. Vi såg många djur: älgar, tranor, sjöfåglar, grodor, ödlor och många fler. Själv var jag hemma tjugo i ett. Då var det bara att lasta ur bilen och gå och lägga sig.

Jag sov gott hela natten och vaknade ganska tidigt utvilad. Sen tog det hela dagen att nätlogga alla fynden. För övrigt tog jag det lugnt och gick några rundor med hunden. Jag fixade hemlagad pizza till lunch och sen slappade jag lite mer. På kvällen satt jag vid datorn och loggade när det plötsligt kommer ett mejl. Det var en ny cache publicerad och den fanns bara 3,2 km hemifrån. Jag laddade förstås ner koordinaterna och skummade beskrivningen till Sesam, som visade sig vara en myst, samtidigt som jag klädde på mig lite mer. Jag förväntade mig både mygg och knott på det stället. Sen drog jag iväg. Jag parkerade en liten bit ifrån och gick fram sista biten. Sen bar det av in bland grönskan och krypen. Ganska snart lokaliserade jag föremålet, men vad skulle jag göra med det. Ett tag var jag inne på att ringa maken och be honom komma. Han är ju ingenjören i familjen. Men det hade inte varit så populärt, tror jag. Strax därefter lyckades jag lösa problemet själv och fick fram koordinaterna till slutgömman.

Jag knappade in dem i GPS:en och gick rakt genom skogen. Det var inte så långt bort. Nu kom nästa problem. Hur skulle jag nå den? I bilen hade jag ju haft stegen, men den var en bit bort. Jag var beredd att gå tillbaka, men då såg jag att det kom en annan bil och stannade. En kille hoppade in i skogen där steg 1 var. Jag anade vem det var och det skulle sedan visa sig att mina aningar var rätt ute. Då tänkte jag att så lätt ska jag inte släppa en FTF ifrån mig. Jag gick tillbaka för ett nytt försök och upptäckte då att det inte var så svårt som jag trodde. Det var faktiskt riktigt enkelt att logga. Visst blev det en FTF.

Den andre killen då? Jag väntade ett tag på att han skulle komma. Till slut kom han ut från skogen och frågade om det verkligen fanns något där. Han hade sett min FTF-logg som jag skickat via mobilen, men han hade inte hittat första steget. Jag följde med honom och hjälpte honom lite på traven. Sen hängde jag med till slutgömman också. På så sätt fick jag lift tillbaka till bilen. Jag kände mig rätt nöjd med att ha klarat av denna knepiga gömma, designad av 1000sjöar, alldeles själv. Sen sov jag gott den natten med.