Kålland #4 - Hemåt igen

Sista dagen på vår lilla semestertur randades. Det som skulle blivit en mc-runda fick avslutas med hyrbil. Det fanns fler motorcyklister på Billys B&B. De skulle också åka hemåt den här dagen fast norrut mot Sundsvall.

När knuttarna dragit norrut, var det vår tur att lämna Billys. Efter en god frukost packade vi bilen, betalade och sa hejdå till Billy. När vi sen körde runt knuten, fick vi tvärbromsa. Den stora hästen gick lös. Gräset var väl grönare utanför hagen. Vi fick gå tillbaka till Billy och tala om att hästen var lös. Han kom och ledde iväg den. Sen fortsatte vi vår resa.

Vi hade hela dagen på oss innan bilen skulle lämnas i Värnamo. Så vi gjorde en avstickare till Kållandsö och Läckö slott. Vi gick inte in på slottet. Vi har varit där förut och jag har i alla fall varit inne på slottet.

Nere vid hamnen såg vi två kända båtar. De ena var kanalbåten Diana som trafikerar Göta kanal. Den andra var Sigrid Storråda, som är ett vikingaskepp. Man kan följa med på utflykter på Vänern med henne.

Det nyaste tillskottet vid Läckö var Viktoriahuset. Det invigdes av kronprinsessan och prins Daniel tidigare i vår. Det hade en spännande arkitektur och intressanta utställningar. Det var nämligen både naturum för Vänerskärgården och ett hotell. Det kostade bara tre eller fyra gånger så mycket som hos Billy, men standarden var förmodligen högre. Cachen vid Viktoriahuset var billigare. Den loggade jag gratis. Ledtråen hjälpte till då koordinaterna inte var helt perfekta.

Läckö slott låg som ett sagoslott längst ut på udden. Det var vackert och många människor var på väg dit. Parkeringen fylldes alltmer med bilar och kön ringlade sig upp mot slottet.

Vid vägkanten blommade högsommarblommorna i många olika färger. Vi går snart över i sensommaren. Det märker jag här hemma då gräset börjar bli brunt. Det vore inte helt fel med lite regn några dagar. Den här värmen gör mig slö och orkeslös.

Några sommarblommor, som vi inte har här hemma, är vägvårda och rödklint. Vägvårdan kallas också cikoria och har använts som kaffesurrogat. Då var det roten man använde, men bladen går också att äta som sallad. Förädlade sorter kallas frisésallad och rosésallad. Rödklinten har rödlila blommor och kan användas som färgeväxt. Då ger den en gul färg och kallas visst gulskära ibland. Tänk vad man kan lära sig bara av vägkantens växter med lite hjälp av Mr Google.

det fanns en cache till nere vid gästhamnen, Arx Laecköö. Jag travade iväg till den och fick samtidigt en fin utsikt mot båtarna, slottet och Vänern. Jag undrade vad arx betyder och fick veta att det betyder "fäste", men jag förstår fortfarande inte vad det har med cachen att göra. Den hittade jag i en skreva och kunde logga utan problem. Sen återvände jag mot parkeringen.

Under tiden som jag gick min lilla runda lade Diana ut och fortsatte sin färd. Hon backade ut från bryggan med alla passagerarna och vände österut.

Medan jag loggade burkar gick maken runt och tittade på båtarna och hamnen. Sen gick vi till bilen och åkte tillbaka mot Lidköping.

Det blev några fler stopp längs vägen förstås. I en krök på vägen stod en gammal runsten, Sigges sten. Den såg inte så märkvärdig ut, men den hade en historia att berätta den med. maken satt kvar i bilen medan l'jag loggade.

På Kållandsö fanns även ett hembygdsmuseum. Cachen hittade jag enkelt med hintens hjälp. Sen hann jag inte studera byggnaderna så mycket för maken ville köra vidare. Ett gammalt förrådshus intresserade mig. Det påminde om den lägerhydda som finns i Horda hembygdspark.

Norr om brofästet fanns en gammal försvarsanläggning, Läckö skans. Här bland alla vallar och gropar växte det stora ekar som skuggade skönt. Cachen var lätthittad och loggades snabbt.

På vägen tillbaka passerade jag både hassel och körsbär. De senare var mogna och jag plockade en handfull att mumsa på medan vi fortsatte över bron tillbaka till Kållands halvö. på andra sidan fanns också en gömma, men den hoppade jag över. GPS:en ville att jag skulle simma eller klättra nerför trappor och klippor vid caféet som just skulle öppna. Det kändes inte som den 1/1:a det skulle vara så jag drog vidare.

Stenhusbacken var ett gammalt gravfält som vi passerade längs vägen. Där hittade jag burken snabbt innan maken började bli alltför otålig. Klockan gick ju och bilen skulle lämnas in under eftermiddagen. Så nu blev det inga fler gömmor loggade på ett tag. Vi gjorde bara ett snabbstopp vid infarten till Skara. Där fanns en infotavla med en enkel gömma, Welcome to Skara. När vi kom stod en tankbil parkerad precis bredvid tavlan. Chauffören rastade sin lilla valp, men de försvann ut i skogen. Så jag kunde logga obehindrat. Det blev den sista gömman jag hittade på denna semestertur.

Sen fortsatte vi ner till Falköping. Där blev vi kaffesugna och letade med Turistbyråns hjälp upp ett café. Vi satt ute och kunde studera handeln på torget.

De var väldigt diplomatiska på Café Lilla Blå. Man fick kalla chokladbollarna vad man ville. Men jag tog en brownie och en latte. Sen blev det raka vägen hem till grabbarna och hunden. Han gav oss ett ljudligt välkomnande skall. Äntligen var vi hemma igen.

Sen åkte vi in till Värnamo för att lämna ifrån oss hyrbilen. Nu är det bara motorcykeln som ska komma hem också, men det kan dröja. Hur gick det då med vår motorcykel? Det vet vi egentligen inte. Den kanske står kvar uppe i Lidköping eller är på väg ner till Anderstorp, men troligen inte förrän efter helgen. Där får de titta på den och se vad som måste göras. Vi räknar inte med att den blir körbar förrän senare i höst. Det är inte så lätt att hitta begagnade delar till en så gammal hoj. Det kan ta tid. Problemet är att vi snart har den årliga mc-träffen med släkten. Vad ska vi åka på då?