Kniporna på Knipan, del 1

I måndags morse åkte jag till stan för att hämta upp Katrin. Sen åkte vi till Smålandsstenar för att möta Anna-Lena och följa med henne ner till stugan i Halmstad. Det gick bra förutom att jag glömde min mobil i bilen så jag var utan uppkoppling hela tiden. Fast det gjorde ju inte så mycket och mobilen behövde inte ligga bilen hela tiden heller. För maken körde hem den efter jobbet.

Vi anlände så småningom till Knipan på Östra stranden där stugan låg. Det blev fika på altanen för oss tre tjejtanter. Vi diskuterade vad man ska kalla feminina varelser i vår ålder. Är vi kvinnor, tjejer, tanter eller damer? Det kanske beror på vem man pratar med. Även gråsparvarna ville ha fika. De var inte rädda av sig. Det var inte bara vi som gillade stugan. Där fanns fåglar, kaniner och igelkottar i området.

Efter fikat gav vi oss ut på en geocachingrunda. Målet var att gå Möllegårdsrundan, men vi hittade ett fint ställe på vägen vid Trottabergs gravfält. Sådana platser intresserar oss alla. Kvigorna hälsade oss välkomna när vi rullade under elstängslet och traskade uppför kullen för att leta efter gömman. Det var en fin liten fågelholk. Sen beundrade vi utsikten innan vi tog oss nerför kullen igen för att fortsätta vår runda.

Möllegårdsrundan var en lagom svår runda att promenera runt för de tre tanterna. Vi kallade oss för Kniporna den här dagen eftersom vi bodde på Knipan vid Östra stranden. Gömmorna var inte svåra. De var lite omväxlande även om de inte var så avancerade. De flesta hittade vi med en gång.

Stigarna var också varierande. Ibland gick vi genom lummig lövskog, ibland var det barrskog eller över en äng. Det var både vägar och stigar, ibland lite besvärligare att ta sig fram på. Det var lite geggigt på marken på sina ställen. Men vi traskade på.

Fåglarna sjöng överallt. Det kvittrade i varenda buske. Vi såg också många småfåglar som inte var så rädda för oss. Området var ett natur reservat med olika biotoper. Många olika arter trivdes här.

Plötsligt kom vi fram till ett oväntat ställe. Vi funderade på om vi hamnat i Everglades. Det fattades bara att en krokodil skulle dyka och öppna sitt stora gap mot oss. Det var en alsumpskog där vattenytan var täckt av gröna alger.

Efer en timme och fyrtiofem minuter hade vi klarat av hela rundan på elva cacher och fyra andra som fanns i området. Vid ett ställe stannade vi för att logga en gömma då det kom en dam med ett litet barn i en vagn. jag frågade henne om hon ville ta ett kort på oss alla tre. Det gjorde hon gärna.

När vi kom tillbaka till Möllegården, tyckte vi att vi förtjänade en glass hos Riccardo. Han serverar en alldeles utmärkt italiensk glass. Det kan vi intyga efter att ha provsmakat. jag smakade hasselnötsglass och rabarbersorbet. den var sagolikt god. och precis vad vi behövde just då. Dessutom fick vi en liten vilopaus innan vi fortsatte vår cachingtur genom Halland.

Nu tyckte jag att det var dags för lite kvalitetsgömmor. Ibland är inte gömmorna så märkvärdiga men platserna är intressanta, men emellanåt kan själva gömmorna vara det man fastnar för. Platsen kanske inte är så spännande. Vi började med Secret Duckhouse. Huset var inte så svårt att hitta, men sen gäller det att hitta loggboken. Det var inte så svårt för oss eftersom Katrin och jag har hittat liknande gömmor av samma cacheägare.

En annan klurig gömma fanns i Vilshärad utanför Bengans camping. Välkommen till Vilshärad hette den. Medan vi letade, kom några cyklister. Det visade sig vara cacheägaren Marhav och även LeyaQman, som gjort ankhuset. De semestrar på campingen bredvid. Till slut fanns alla i teamet där och hejade på oss med glada tillrop och lite hintar. Vi fick till sist fram den lilla burken och loggremsan så vi kunde signera den. Det är kul att träffa andra geocachare.

Nästan alla gömmor av dessa geocachare kände Katrin och jag igen. Vi har loggat liknande gömmor av samma utläggare i Jönköping. Därför var det inte så svårt, men för Anna-Lena var de nya. Vi behövde inte klättra så många gånger under dagen. Det var bra det för jag var utsedd till agens apa. Men vid Grannens cache fick jag använda vad som fanns för att klättra upp en bit till cachen.

Ibland är det bra att vara lång. Då fick Anna-Lena träda fram. Vid Vilshärads Measurable var det inte fel med några extra centimetrar i strumplästen. När vi skulle släppa tillbaka den, fastnade den så att den skulle bli svårare att få tag på, men vi fixade det också.

Ibland räcker det inte att ta sig fram till cachen och hitta den. Ibland måste man ju lista ut hur man ska få tag på loggboken också. Strike a blow var en sådan gömma. Alla redskap fanns på plats och jag förstod direkt att här gäller det att slå ett slag för geocachingen. Katrin fångade burken och loggade. Detta blev min nummer 2100.

Det fanns gott vackra blommor. Överallt såg vi blommande kaprifol som doftade ljuvligt. De växte både som marktäckare och som lianer i skogens träd.

Vi hittade många gömmor under dagen. Det blev 33 stycken för mig. Sedan var vi ganska nöjda och återvände till stugan. Vi kunde duscha av oss svetten och Anna-Lena lagade en jättegod middag till oss. Vi satt på altanen och pratade tills vi inte orkade mer.

Regnet kom och smattrade på altantaket. Vi hade ju tur med vädret som slapp regnet tidigare på dagen när vi var ute och gick. När vi inte ville sitta ute mer, gick vi in och kopplade upp oss. Katrin visade Anna-Lena lite fler finesser med GPS:en, fieldnotes och Pocket Queries. Det är sådant underlättar cachandet och framför allt loggandet som kan ta sin tid. jag har inte hunnit logga alla cacher från resan än. Ibland är det för segt på nätet.

 Det blev natt och vi kryp in under täckena för att sova efter denna innehållsrika dag medan regnet strilade utanför. Det skulle ju bli en ny dag så småningom med nya cacher och nya platser. Så vi behövde vila och återhämta oss under natten. Mer om den dagen senare.