En dag på ett berg i Berg

Tänk så mycket man hinner på en dag. Igår till exempel. Egentligen kommer jag inte ihåg vad jag gjorde på förmiddagen. Det var väl det gamla vanliga. Det regnade en hel del. Ibland går dagarna in i varandra. Den ena följer den andra och är den andra lik. Vårt liv består ju av så många dagar. Det kanske vore annorlunda om vi bara hade några få dagar på oss att leva, som dagliljan. Då kanske vi skulle ha lika bråttom som humlorna på fingerborgsblomman. 

Tillbaka till dagen igår. När maken skulle åka till stan för att köpa sig en ny motorcykelhjälm, hängde jag med. Inte för att jag behövde köpa något. Medan vi gick runt på Biltema ringde min telefon. Det var Katrin som undrade om jag ville hänga med på en tur. Det brukar jag inte säga nej till. Men först måste jag hem igen och byta till andra kläder, framför allt andra skor. 

Vi tretiden anlände jag till Katrins place. Vi åkte och plockade Fredrik och Tess som var hos honom. Sen åkte vi iväg i regnet. Färden gick via Bor, Gällaryd och Ohs mot Lammhult. Som vanligt blirdet lite stopp längs vägen. Doppebrunnen kallas en liten skogskälla längs vägen mellan Ohs och Lammhult. Förr doppade man barn i källan för att bota dem från sjukdomar. Det var säkert kallt och ruggigt.

Här har Stampis lagt ut sin första gömma. Det var en trevlig liten gömma, som visade en fin plats med en intressant historia. Det är precis så en gömma ska vara. Vi gick därifrån rikare på både kunskap och upplevelser och hade inte bara fått en pinne till i statistiken.

Ute vid vägen var det inte mycket som avslöjade den magiska välden som väntade några steg in i skogen. Den blå skylten satt på en raksträcka där säkert många bara gasar förbi. Vi stannade i alla fall.

Ute i skogen vid en sjö fanns ett gammalt torpställe. det kallades Sjöhemmet. Vi åkte på en slingrig skogsväg runt sjön. Sista biten fick vi gå. Nu hade regnet tagit i och regnkläderna fick komma på.

Den lilla forsande bäcken hade flera armar. Vi passerade på de hala broarna. Det fanns inget kvar av några hus som vi kunde se, men det var en spännande miljö även här. Till slut hittade vi gömman på ett klurigt ställe och kunde med vissa problem logga den.

Sen traskade vi tillbaka till bilen för att åka vidare. Målet var ju att komma till berg. I Möcklehult fanns en gömma som Katrin och jag loggade på vår allra första cachingtur tillsammans. Den här gången var det Fredriks tur att logga både den och någon till som vi redan tagit..

När vi närmade oss Lammhult, svängde vi av och besökte Betongmannen igen. Det var där jag mötte Jesus. Han stod på samma ställe som förra gången mitt bland rhododendronbuskarna. Burken fanns också kvar på samma plats.

Vi fortsatte resan som förde oss allt närmare Berg. Nästa stopp blev vid rastplatsen Fräjen. När jag klev ur bilen, såg jag en dam som med målmedvetna steg klev ut i terrängen. Det är nog en annan geocachare, tänke jag. Vi klev också ut på stigarna och tuvorna och jag lyckades ganska snabbt hitta burken. Tillsammans kunde vi signera loggboken, men det blev inte så mycket mer prat. Vi skildes åt och fortsatte åt olika håll.

Äntligen kom vi fram till Berg, som vardagens mål. I berg pågår Bergveckan. Igår var starten och den pågår till nästa söndag. Där händer en hel del aktiviteter under veckan. Det finns utställningar av konst och hantverk, musikarrangemang och dessutom skattjakt. Det var därför vi var där. Någon hade lagt ut fem vanliga traddar och en bonuscache. Vi visste att FTF:en var tagen, men gömmorna kunde ju vara intressanta ändå. Om man vill veta mera om Bergveckan finns information här.

Vi började med att leta upp Berg3013 #1, en första i serien. Den fanns vid bygdegården. Där var det också café. Vi hittade gömman enkelt, loggade och noterade siffrorna till slutgömmans koordinater. Sen gick vi in till Kafé Omtanke och drack en kopp kaffe. De serverade lite av varje och det fanns en del folk på plats. Det var en trevlig samlingsplats.

Vi fortsatte till gömma nummer två, Berg2013 #2, som fanns i närheten av kyrkan. Vi valde lite olika vägar mot cachen, men jag tog den den stig som ledde direkt fram utan att behöva kliva över taggtråd. Samma procedur här, logga och notera siffror. Sen raskt vidare.

Det var inte långt till nästa gömma, som hette Macken. Den ingick inte i den nya serien utan var en gammal gömma. macken var också gammal av märket Caltex. Katrin hade redan tagit denna på en utflykt med några andra kompisar. Hinten sade allt, så jag kunde gå rakt på, när väl alla mugglare passerat.

Därefter fortsatte vi norrut till de tre återstående gömmorna. Vi tog nummer fyra först för den var närmast, Berg2013 #4. Vi parkerade lite fult vid vägkanten och smög oss förbi några byggnader. Det hängde ett fint lapptäcke utanför på logdörren. Jag hade tänkt fotografera det på vägen tillbaka till bilen, men då var det borta. Vid ett gammalt träd stod en nästan lika gammal skylt och pekade uppåt, men vi trodde inte på att gömman skulle finnas däruppe.

GPS:en sade något annat och vi litade trots allt mer på den. Fredrik hittade burken och loggningsproceduren kunde klaras av.

Från gömman hade man en fin utsikt över sjön. Nu regnade det inte så mycket. Det bara stänkte lite då och då så regnkläderna behövdes inte lika mycket.

Berg2013 #3 fanns vid ett gammalt missionshus i Lädja. Vi följde stigen runt huset och jag spanade snabbt in var gömman fanns. Det låg en sten framför burken och den avslöjade mer än den dolde. Den passade inte riktigt in.

Gamla missionshus på landet har jag besökt många. Det är inte så många som fortfarande är i bruk. Många är sålda till sommarstugor eller förfaller. Här skulle det i alla fall vara någon verksamhet under veckans gång.

Densista i grundserien, Berg2013 #5, hittade vi vid ett ställe som hette Hindsekind. Ledtråden var "Under en rishög". Det lät inte så lockande, men man kunde ju tolka det på olika sätt. Vi trodde dock inte att bilen som var parkerad på platsen kunde hänföras till denna kategori. Vi följde cachingstigen och hittade en annan sorts rishög. jag tog ett varv runt och fick syn på burken. Så nu hade vi alla siffror vi behövde, men det var något som inte stämde. Vi fick inte ihop det. Av loggarna kunde vi förstå att de andra också haft problem. Det var ett antal om loggat de första fem burkarna, men det vara bara FTF:arna som hittat finalen. Vi vred och vände på det hela utan att få till det. Vi åkte tillbaka till de första två burkarna och kollade igen. Vi frågade på kaféet om den som lagt ut dem fanns där, men ingen kände till något. Vi ville ju inte ge upp, när vi kommit så långt.

Till slut bestämde vi oss för att försöka kontakta captiva, som FTF:at cachen. De bor i Växjö och vi har ju träffat dem vid några olika tillfällen och även haft mejlkontakt, men vi hade inget telefonnummer. Så vi ringde Ardbeg10, som kontaktade sin bror i Vxjö, som kunde ge oss ett mobilnummer till fru captiva. Katrin ringde upp och förklarade läget. Lena, som hon egentligen heter, var väldigt tillmötesgående och kunde hjälpa oss in på rätt spår med sitt tips. Sen var det bara att knappa lite i GPS:en så hade vi en mycket trolig finalplats. Vi drog förstås dit och visst var det rätt. Jag kunde lätt plocka fram slutburken. Vi blev faktiskt STF på Berg2013.

Det fanns lite lotter till de tio första loggarna. De skulle man visa upp på det här stället, Lädja skola, som väl inte längre fungerade som skola. Det verkade vara många konstnärer, slöjdare och hantverkare i trakten. Här höll nog en av dem till, i varje fall denna veckan. Problemet var att det var stängt. Det tog ju lite tid för oss.

Utanför huset vaktade en träfigur, men hon kunde inte berätta vad vi skulle göra med lotterna. Grannen på andra sidan vägen visste inte heller något, men han tipsade om att det var något på gång i smedjan en bit bort. Vi kom ihåg att det skulle vara någon konsert där. Vi åkte förbi och träffade på en trevlig man. När vi förklarade läget, lovade han att ta hand om våra lotter och se om det var någon vinst. Han fick mitt visitkort. Vi får se om han hör av sig.

Nu var vi taggade efter skattjakten, så vi fortsatte på vägen och kom till en parkeringsplats i skogn. Därifrån kunde man gå en stig uppför ett berg till utsikten vid Hultaklint. Klockan var väl närmare halv tio, men det var fortfarande ljust. Så vi gav oss av uppåt.

500 meter verkar inte så långt, men det kan det vara om stigen år uppför. Det blev ett bra motionspass för oss. Tess älskade förstås att springa i skogen. Hon sprang nog sträckan flera gånger om.

Vi fick belöningen när vi kom upp. Där hade vi en vidunderlig utsikt. Vi befann oss på 290 meters höjd och vid klart väder skulle man kunna se fem kyrktorn. jag såg faktiskt inte ett enda, men så tittade jag inte efter dem heller.

På toppen blommade björnbären. Det kanske kan bli lite bär framåt höstkanten. Där fanns bord och bänkar så att man skulle kunna rasta och fika där, men knotten hade hittat stället före oss. Så vi avstod.

Vi skrev i loggboken på platsen och sen letade vi upp Hultaklints geocache och skrev i den loggboken också.

Stigen fortsatte på andra sidan berget fram till en grotta som kallades Singoallas grotta. den boken av Viktor Rydberg tvingades man ju läsa i skolan. Han jobbade visst som informator på Bergs herrgård och fick inspirationen till boken härifrån.

Stigen gick genom skogen och nerför berget till Klintsjön, som låg därnere spegelblank och trolsk. Sista biten fanns det räcken uppsatta men det var många stenar att kliva på ner till avsatserna.

Den allra sista biten var en brant trappa med höga trappsteg. Fredrik var den ende som tog sig ner hela vägen och hittade in i Singoallas grotta. En annan dag då stenarna inte hade varit så hala kunde jag försökt. Nu fick vi andra åka lite snålskjuts. Han hittade gömman och signerade loggen.

Tess tittade oroligt efter honom och var glad när han dök upp i trappan igen. Räckena var nog säkra, men de satt inte fast som berget.

Älvorna började dansa över den lilla skogssjön. Det blev gradvis kyligare och mörkare även om det är ljust länge så här års.

Vi tog oss i alla fall helskinnade tillbaka till bilen. Det var ett äventyr som heter duga. Det var två spännande platser som jag kan rekommendera alla att besöka.

Nu var vi trötta och ville åka hemåt. Vi fortsatte vägen norrut och passerade en cache vid en badplats. Det skulle vara en 1/1:a så den borde vi nog klara. Jag hoppade ut och hittade den direkt. När jag öppnade filmburken, fanns jag en svartmöglig loggremsebunt. Den var ganska äcklig. Vi lät den gå hädan och jag begravde den under stenar och barr. Fredrik hade en ny remsa som han donerade och loggade. Sen åkte vi direkt hem. Jag var hemma vid midnatt. Då var det gott med en kopp te att värma sig med.

Idag har det inte blivit mycket gjort. Det hände desto mer igår. Det har förstås regnat en del, men solen har också lyst med sin närvaro. Jag tog en runda till rosorna och dagliljorna. Flammentanz ger lite fägring i år även om vinter var svår. Många knoppar fanns det. Nu ska jag packa ner lite inför morgondagens resa och varva ner inför nattens vila.