Midsommardrömmar

Då var det midsommarafton igen. Tiden går så fort. Sommarlovet har nyss börjat, tycker jag Plötsligt är vi mitt i sommaren och ljuset vänder . Det blir mörkare. Det är väl tur att vi inte märker av det än på ett tag. Det tar sin tid för ljuset och mörkret att skifta. Än kan vi drömma om den eviga sommaren med sol varje dag och nyplockade smultron.

På för middagen städade jag klart. Igår varken hann eller orkade jag. Så det blev en drive idag också. Å andra sidan var lunchen lättlagad. Jag plockade en liten midsommarbukett, inte för att lägga under kudden, utan för att sätta i en vas på bordet. Jag saknade rödklövern, men den fanns inte kvar nära gården. Det får bli en promenad senare till rödklöverns domäner.

Nu har pionerna slagit ut både de vita och de mörkrosa. Jag skar av en vit och lade i skål med vatten. De är bostad till många småkryp så jag fick skaka av dem ordentligt.

Vresrosorna har stora nyponrosor, som senare kommer att ge stora, köttiga nypon, medan den vilda nyponrosen har enkla, ljusare blommor, men den får också små nypon om ett tag.

Jag skrev ju att jag inte håller på med trädgårdsarbete och ändå tyckte ni att det blommade fint i trädgården. Det kan bero på att jag väljer vilka vinklar jag fotograferar ur, men också att blommorna faktiskt sköter sig själva. Acklejorna är underbara. De frösår sig och skapar nya varianter hela tiden. Jag hittar nya plantor på ställen där jag inte satt dem.

Toppklockorna är inte så många i år. De har jag tagit frön hemifrån mitt föräldrahem. De kanske har funnits där ända sedan gården flyttades dit på 1880-talet. De växte och spred sig vid vägkanten. Här har de lite svårare att ta sig, men de återkommer ändå varje år. Jag brukar plocka buketter med toppklockor och daggkåpor. Jag älskar den färgkombinationen av limegrönt och intensivt blått.

Den vilda olvonbusken tar tid på sig att växa, men den förädlade har utslagna blommor. Min farmor kallade olvon för midsommarkransar för de blommar ju nu i midsommartid. jag har inte så att jag kan linda en krans av olvon. De får vara kvar på busken.

En annan underbar buske är paradisbusken. Nu är den alldeles översållad av rosa små blommor. Den står vid dammen. Där verkar den trivas. Det är tredje stället den har stått på. Nu har den tydligen hittat sin plats. Det finns en plats för oss alla. Det gäller för oss att hitta den. En del av oss trivs på många olika platser, medan andra har en speciell plats som är deras. Jag tror också att vi alla har en speciell uppgift. Det gäller bara att hitta den.

I dammen blommar den röda näckrosen. Jag såg en grönt knopp för några dagar sedan. Nu har den öppnat sig och visar sitt vacka röda inre. Människor kan också vara som knoppar. En del visar bara sitt oansenliga yttre, men plötsligt kan de slå ut och visa oanade färger och talanger. I rätt miljö och rätt klimat kan alla slå ut. men det är inte alla som gör det. I en hämmande omgivning och ett kyligt klimat blir vi försiktiga och vågar inte öppna oss. Men jag drömmer om ett varmt och öppet klimat där alla vågar vara sig själva.

Karlskronasonen skrubbade färskpotatisen. Sedan skötte den sig själv på spisen. Det är enkel sommarmat som man bara behöver plocka fram ur kylskåpet. Pojkarna stekte varsin hamburgare i stället för sill, men gräddfil och gräslök vill alla ha. 

I år har vi satt trädgårdsmöblerna på andra sidan vid dammen. Där kan ni se paradisbusken i bakgrunden och allt ogräs. Men efter helgen kanske jag får lite lust och ork att åtminstone riva bort lite så att man ser dammen och blommorna lite bättre.

En jordgubbstårta är väl ett måste på midsommarafton. Jag bakade bottnen igår och lade ihop den idag. Framåt eftermiddagen satte vi på lite kaffe och skar stora bitar av den. Jordgubbarna är ovanligt goda i år, tycker jag i alla fall. 

Hunden har väl sina egna drömmar. En av dem är nog drömmen om långpromenaden. Fast ibland stannar han till och vill lika gärna vända tillbaka. Så det blev bara en liten runda efter kvällsregnet. Vi fick bara 2 mm den här gången. Tidigare i veckan har det kommit minst 50 mm. Man kan drömma om sol hela sommaren, men det gör inte jag. Jag är väl för mycket bonddotter för det. Regnet behövs. Det rensar luften och gör det lättare att andas. Det ger oss en grönskande natur. Ett strilande sommarregn kan vara riktigt skönt att gå ut i och känna hur det sköljer bort damm och insekter. Men de små krypen kommer ju tillbaka. De slipper vi inte. Den drömmen slår nog aldrig in.