Blå stigen och lite shopping

För några dagar sedan kom sonen och frågade om vi kunde åka till nåt ställe där de sålde billiga kläder. Han behövde nya byxor. Det sista paret långbyxor hade fått en stor reva på knäet. Ullared kändes inte så lockande så här i semestertider när alla fått lön. Men så föreslog nån Lager 157 i Gällstad. Så idag tog vi en tur till detta ställe. Hunden fick stanna hemma den här gången. Det var bara sonen och jag. Vi hittade lite både han och jag. Snygga märkeskläder till hyfsade summor, oftast under halva priset.

Ingen av oss är några supershoppare så vi var snart klara. Eller så är det supershoppare vi är. Vi vet vad vi vill ha, hittar det och så är vi klara. Det är de där veliga typerna som shoppar i all oändlighet. Vi var nog inne där mindre än en timme och kom ut med varsin kasse och ett antal kronor fattigare. Nu var vi hungriga och plockade fram fikakorgen. Det fanns inget ställe att sitta och fika utom i bilen. Så det fick bli så innan vi åkte vidare. Vi var ju inte klara än.

Man kan inte åka på en utflykt utan att åtminstone ta några cacher. Från Gällstad är det inte så långt till Ulricehamn. Där hade det kommit en lämplig runda ganska nyligen. Den följde en vandringsled som hette Blå stigen. Den verkade vara lagom lång och lagom klurig. Så dit åkte vi.

Vi parkerade vid Lassalyckan, som är ett stort friluftsområde med fotbollsplaner, golbana och tennisplaner. Dessutom fanns en massa olika slingor att gå, jogga, springa. Det var bara att välja. Vi valde att gå den blå slingan. Den var markerad med blåmålade pilar eller stolpar med blå toppar.

Första gömman fanns vid fotbollsplanerna. Vi genade mellan några planer och hittade den blåmarkerade stigen. Gömman var en hörna och det passade ju bra här.

Sen kom vi in i skogen. Där var det riktigt lummigt och grönt bland lövträd och ormbunkar. Solen sken och det var lagom varmt.

På andra sidan skogen hittade vi tennisplanerna. Bollsporter har väl aldrig varit något för mig. Det enda jag egentligen gillat är volleyboll. Men sonen har ju spelat tennis när han var lite yngre och jag fick skjutsa honom in till tennisklubben i stan.

Det fanns mycket olika lövträd i skogen. Här och där hade man avverkat och då fanns det stubbar kvar. Här är det väl en al som blivit fälld. Det ser nästan ut som om stubben blöder.

Det fanns några andra cacher i området också. Vi gjorde en liten avstickare och letade upp en som hette Mulleskogen. Då passerade några berghällar med isräfflor.

En del träd växer verkligen konstigt. Här hittade vi en konstig gran. Men det är de där avvikande individerna som man lägger märke till och kommer ihåg. Det är väl så med människor också. Det är de som sticker ut man minns.

På ett ställe fanns en groddamm. Nu såg vi inga grodor, men det hade säkert funnits fullt med grodyngel i dammen tidigare i våras. De små grodorna hade väl blivit vuxna och flyttat hemifrån. Det är så barnen gör när de blir stora. Vi fick leta lite efter gömman, men sen hittade sonen den.

Från skogsstigarna kom vi ut till ängar och hagar. Det bar uppför i en svag sluttning. Vi hade en utsikt ner mot staden.

I hagen växte det gott om hassel. Det påminde om våra hagar här hemma. Här fanns en riktigt fin gömma. Det är med gömmor som med människor och andra. Det är de udda man kommer ihåg. Den här var speciell.

Det var också den som fanns i det här trädet jag poserar framför. Sonen fotograferade. Det var också han som spanade in gömman ända från stigen. Jag tittade på andra saker.

Det var varmt ibland när solen låg på. Dessutom kämpade vi på uppför den svaga sluttningen. Därför blev vi glada när vi närmade oss en gömma som hette Rastplats. Där fanns ett bord och bänkar att sitta på. Vi skyndade fram till dem och slog oss ned för att pausa. Vi delade på resterna av en kexchoklad och lite vatten. När vi vilat klart, letade vi upp gömman. Jag hittade den, men sonen var längre och fick plocka ner den till mig.

Granskogen vi kom in i därefter var annorlunda mot de lummiga lövskogarna vi gått genom tidigare. Hela rundan var omväxlande. För det mesta var den lättvandrad. På vissa ställen var det lite fuktigt. Annars var den mycket trevlig att gå.

Till sist kom vi fram till golfbanan. Där fanns några golfare som spelade på de välfriserade gräsmattorna. Så snaggade är inte våra gräsmattor här hemma. De är rätt vildvuxna och skulle behöva lite ansning.

Det fanns många andra spår med andra färgmarkeringar. Här verkade de sammanstråla. Då blev vägvisaren väldigt färgglad.

Den enda av Blå stigens gömmor som vi inte hittade var den vid golfbanan. Där letade vi länge bland träden. Både GPS:en och c:geo var snurriga. Hinten var inte till någon större hjälp. Den var säkert väldigt fyndig, men den var av den typen som man bara förstår och uppskattar när man hittat gömman. Om ni undrar hur en golfboll är konstruerad, kan vi avslöja det. Sonen hittade nämligen en golfboll stadd i sönderfall. Det yttre skalet hade ramlat av och avslöjade att inuti fanns en lång hoprullad gummisnodd. Den var nystad till ett klot. Så var det med det. Till slut fick vi göra som många före oss, ge upp. Det började regna så smått och vi ville fortsätta till bilen. Det var ju inte så långt kvar. Så tyvärr blev det en DNF här.

Gömmorna var lika omväxlande som naturen. Ibland var det en vanlig liten lock&lock med en röd loggbok. Dessa burkar innehöll oftast flera fina bytesvaror.

Ibland var det mindre behållare och små loggremsor att signera. En del satt i träd, andra låg i marknivå.

Så fanns det de fiffiga välkonstruerade gömmorna. Sådana uppskattas. Här var lite jobb nedlagt för att fixa till en annorlunda cache.

Till slut kom vi tillbaka till Lassalyckan igen. Då var vi rätt nöjda även om vi fått en DNF. De skulle bli nån mer. Det fanns två andra cacher i närheten. Den ena försökte jag hitta, men fick ge upp sökandet för det regnade mer och mer och jag blev riktigt blöt. Den andra var en barngömma och betydligt enklare. Där blev jag blöt om byxbenen för det långa gräset var vått. Men den hittade jag.

Efter denna runda var vi förstås hungriga. Jag visste att det fanns en kinarestaurang för där åt Anna-Lena och jag när vi var här och geocachade. Det passade oss bra idag också. De hade japanska rätter och det gillar vi. Jag tog kycklingspett Yakitori och sonen tog andra kycklingspett. Det var jättegott och rikligt med mat. Vi kunde till och med ta hem resterna så maken fick smaka.

Sen åkte vi till Folkets Hus i Ulricehamn. Det är en rosa byggnad och klassad som Sveriges vackraste Folkets hus. Där hade jag en gammal DNF som jag ville hitta. När vi var här sist, hittade vi den inte. Den skulle vara så lätt, men hur vi än sökte fanns vi den inte. Den var nämligen mugglad. idag fanns den på plats och den var verkligen lätthittad.

Medan vi var ute på rundan kom det en ny gömma på andra sidan sjön Åsunden så där 11,2 km bort. Då tänkte jag att det säkert finns en massa lokala FTF-jägare som rusar iväg så vi har ingen chans. När vi hade ätit och var klara att åka hemåt, var den fortfarande inte hittad. Så vi valde att ta en lite längre väg hemåt. När vi kom fram till GZ, fanns där redan två bilar parkerade och tre personer som letade efter gömman. De hade letat ett bra tag. Vi gjorde ett litet försök, men vi insåg nog alla att koordinaterna inte var de rätta. Vi åkte därifrån. När jag kom hem, såg jag att CO hade lagt ut nya koordinater och att en av dem som vi träffade hade FTF:at. Så vi fick ingen FTF, men det hade vi ju inte räknat med heller. I stället fick vi träffa några trevliga geocachare och prata en stund med dem.

Vi kom hem strax efter kl 20 med våra fynd. Både shoppingfynden och cachingfynden var vi nöjda med. Det blev en trevlig dag på alla sätt tillsammans med sonen. Här hemma väntade maken och hunden. Maken hade köpt tårta som vi kunde mumsa i oss medan han åt rester från vårt restaurangbesök. Det var så att tjejen som skulle fixat fikat på hans jobb blivit sjuk. Så igår kväll fick han ett sms med en förfrågan om han kunde ta fikat. Det löste han genom att köpa en tårta på vägen till jobbet. Det blev en halv tårta över, som vi fick smaka.