Fridag fredag

Denna klämdag började väldigt lugnt. Det är skönt att inte behöva stressa. Så jag gick ut med hunden och åt frukost i lugn och ro. Vi hann till och med fika tillsammans innan vi åkte in till stan en vända. Det var jag som skulle till vårdcentralen igen för att få såret omsett. Det läker fint och odlingsprovet visade inga farligheter som tur var. Jag fick ett lite mindre bandage den här gången.

Under tiden jag var på vårdcentralen hade de andra hämtat pallar på makens gamla jobb. Han brukar få hämta sådana där. Vi gör ved av dem och företaget slipper betala för att bli av med dem. Vi kom hem och jag pysslade lite i trädgården. De blå irisarna blommar nu och vresrosorna och den norska brudspirean ligger i startgroparna.

Det blev premiär för nypotatis och sill till lunchen. Vi plockade äntligen fram trädgårdsgruppen som vilat på logen under vintern. Så kunde vi äta ute i trädgården. Det var soligt och varmt hela dagen.

I dammen har den första näckrosen tittat upp och slagit ut. Den är ovanligt ljus. De brukar ju vara lite mörkare röda. Vi behöver remsa lite i vattnet. Nu är där lite för mycket alger och skräp. Sen väntar jag på fler knoppar.

Framåt eftermiddagen drog jag iväg på en liten runda i bilen. Jag återvände till Draven, den här gången till Källstorp. Där finns en cache som jag letat efter två gånger tidigare. Den första gången hindrades jag av ett holländskt mugglarpar, som jag pratade med en stund. Andra gången var Takko med. Då blev vi jagade av ungdjuren som var väldigt närgångna. Jag ville inte riskera att hunden blev nedtrampad så vi drog därifrån. Jag tänkte det kunde bli tredje gången gillt. Men så blev det inte. Jag hittade inte gömman. Det kändes dessutom lite läskigt eftersom jag skrämde upp en stor orm som ringlade iväg genom gräset. jag tror det var en snok. Jag hann inte se ordentligt. Men den var nog en meter lång. Jag gillar inte ormar men jag letade ett tag ändå. Till slut gav jag upp.

Vid Källstorp hade olvonen slagit ut sina blomkransar. Min farmor kallade ju dem för midsommarkransar. Jag har försökt sätta olvon här, men de är svåra att få igång. Den senaste busken verkar klara sig bra. Men det tar tid för den att växa till.

Vid den stora stenen på Källstorp finns en stege så man kan klättra upp och titta på utsikten. Nedanför växer ett träd som format sig efter flyttblockets form. Det ser väldigt konstigt ut men naturen visar många märkliga saker.

Jag gick tillbaka till bilen och körde därifrån. Om jag ska återvända, får jag nog ta med någon medhjälpare. En annan cache som jag letat efter förut finns vid Reftele tingshus. Många har klagat på att det är mycket hundbajs vid gömman. Det kan jag förstå. När jag körde förbi, höll en tjej på att rasta sin hund där i närheten. Jag fortsatte utan att stanna. Det är inte trevligt med hundbajs på skorna.

Som tur är finns det fler ologgade cacher i närheten. Jag är inte så hemma i de här trakterna. med GPS:ens hjälp hittar jag i alla fall. Jag sökte mig till en lätt gömma vid Nennesholms kraftstation. Den var inte svår, men kanske inte så enkel som D/T anger.

Det var ett spännande ställe som cachen förde mig till. Ån flöt stilla förbi den lilla idyllen. Det fanns blommande rhododendronbuskar vid åkanten. Det växte även i den gamla träekan som låg på land. Så fick jag då dagens cache till slut. Jag kunde åka hemåt. Det blev ett stopp vid affären för att inhandla lite jordgubbar och glass. Det var vad vi smaskade på ikväll.

När ajg skulle logga dagens cache upptäckte jag ett annat fynd som jag glömt att logga. För några dagar sedan besökte jag en hällkista och loggade cachen där. Jag hade lite mycket på programmet den dagen så då blev den aldrig loggad på nätet. Det är tur man kan göra det i efterhand.

Det blev en bra dag, denna fria fredag. Det kändes nästan som lördag, men den dagen har vi ju kvar. Den kommer imorgon och den är lika ledig som idag. Det är bara att njuta och göra vad man vill.