Lördag vid Lången

Ännu en ledig dag då jag bara gjort det jag ville själv. På förmiddagen städade jag bilen. Det var välbehövligt. Grusigare golv får man leta efter. Nu glänser den åtminstone på insidan. Utsidan är fortfarande lika dammig. Det var inte lönt att spola av den då vi skulle iväg på en grusvägstur lite senare. Men det är ju insidan som räknas, eller hur?

Till lunch lagade pasta med köttfärssås, en klassiker som alltid går hem. Vi satt ute, men det var inte lika varmt som igår. Det blåste lite och var stundtals riktigt kyligt i luften. Men när solen kom värmde den. Senare på eftermiddagen åkte sonen och jag hem till Kolvarp för att hälsa på mamma/mormor. Hon blev glad när vi dök upp och satte genast på kaffet. Så gick några timmar av dagen både för henne och oss.

Eftersom jag hört att en av mina gömmor på gården skulle vara omöjlig att logga, åkte vi dit. Ryktet var sant. Det gick verkligen inte att logga den. Burken var numera gömd under ett berg av GROT. Vid skogsavverkningen lämnar man kvar grenar och toppar som samlas ihop för att sedan flisas. Det berget låg nu över min cache. Det var bara att avaktivera den. jag får nog åka tillbaka med en ny burk och lägga den på en annan plats.

Hemvägen blev lite längre än ditvägen för vi åkte över Långstorp för att logga dagens cache. Jag behövde en logg för att fylla denna dag i kalendern. I juni hade jag bara fem tomma dagar. Detta var en av dem. Jag var här när cachen var ganska ny, men då hittade aldrig den. Nu hade jag lite mer information från de som hittat den. Den skulle vara där jag trodde. Sonen fick göra grovjobbet medan hunden och jag tittade på. Först hittade inte han heller den. När vi trodde att vi skulle behöva hämta stegen i bilen, hojtade han till: AHA, här är den! Så vardagens logg klar.

Vi gick ner till stranden av sjön Lången. Vattnet låg nästan spegelblankt. Vi kände på vattnet, men det var fortfarande lite kallt för vår smak. Men vi är inga badfantaster nån av oss. Absolut inte hunden i alla fall.

Gräset var lite högre än sist. Sittbänkarna var nästan övervuxna. Men det var lika vackert som förra gången. Fåglarna kvittrade och solen sken. Inga människor syntes till.

När vi njutit färdigt av utsikten, vände vi bilen hemåt. Vi fortsatte mot Värmeshult och sen till Bor. Därifrån rullade vi raka vägen hem till Forsheda.

Där väntade en skål jordgubbar på oss. Det hör sommaren till. Sol och jordgubbar. Hoppas vi får njuta många gånger av båda.