100 sommardagar

Jag hittade en trevlig blogg idag. Vandra vägen heter den och skrivs av en präst som också är geocachare. Det måste vara en trevlig person. I ett av hans tidigare inlägg fanns en dikt citerad som jag fastnade för. 

Lärodikt den 1:a juni

Var glad min själ, åt vad du har: 
nu har du hundra sommardar 
och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar 
så har du nittionio kvar 
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står: 
imorgon är med ens igår, 
det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får 
är hundra sommardar per år.

Imorgon är den andra.

Caj Lundgren aka Cajenn 

Nu har det redan gått tio dagar av sommaren, om man ska tro Cajenn. Men det är nittio dagar kvar. Tänk om sommarlovet också hade varit hundra dagar långt. Det är det ju inte. Jag tycker det blir kortare för varje år. I år är mitt sommarlov bara 49 dagar, alltså inte ens hälften av sommaren. Av dem är det sju helger, 32 semesterdagar och tre inarbetade dagar. Alltså egentligen inte mycket att vara avundsjuk på. Det finns ju de som är avundsjuka på oss lärare för sommarlovets skull. Men det behöver ni inte vara. Vi har vår semester som alla andra. Bara med den skillnaden att vi inte kan bestämma när den ska tas ut. Den ligger där den ligger, punkt slut. Ja, men de andra loven då, säger nån. Javisst, har vi andra lov, men de får vi jobba in varenda minut av. Och innan varje lov är vi så trötta och slitna så vi behöver lovet för att vila upp oss. Så är det för mig i alla fall. Den här våren har inte varit något undantag. jag har nog aldrig varit så här trött i hela mitt liv. Men snart är det semester. Dessutom är jag kompledig imorgon för att jag rättat nationella prov. Så för en gångs skull har jag sovmorgon en vanlig tisdag.

Därför tvekade jag inte så värst länge, när det dök upp en ny cache bara 8,4 km hemifrån fågelvägen. Jag laddade ner den i GPS:en. Sen var jag tvungen att svida om från shorts och sandaler till byxor, huvjacka och kängor innan jag gav mig av mot skogen utanför Bredaryd. Det var förstås 1000sjöar som hittat på något igen. Han hade aviserat att det skulle komma något i hästväg och det gjorde det också. Ze man på! hette gömman. 

Jag kände till platsen för där finns en annan gömma eller två i närheten. När jag kom fram fanns där en annan bil och en dam som stod på vägen. Jag trodde först att det var andra geocachare, men jag kände inte igen dem. Bilen körde in på en liten väg upp till ett hus och damen gick samma väg. Så de kanske bodde där. Jag parkerade vid vägkanten och  greppade ficklampan. Det var ju mörkt i skogen. Snart hade jag lokaliserat gömman. Visst var det något alldeles speciellt som mötte mig, om inte i hästväg så i häxväg. Men jag är inte så lätt skrämd. Burken hittades och loggen signerades kl. 23.07. När jag precis var klar, såg jag billyktor närma sig och hörde en bilmotor. Någon hoppade ur och ropade mitt namn. Det var Virrepinnen som kom två minuter försent. Han fick leta upp gömman själv medan jag övervakade sökandet. Fast det var ju inga problem att hitta. Gömman var inte svår. 

Sen traskade vi ut till vägen igen. Som vanligt är det på tillbakavägen man hittar stigarna. Fast det var nog bara djurstigar vi följde. Frun väntade på honom i bilen. Det blev bara ett kort snack innan vi skildes åt. De skulle upp tidigt imorgon och jobba. Det behöver ju inte jag, men jag hade ju en FTF att logga på nätet. 

Det blev ju ett oväntat men angenämt slut på den tionde sommardagen. Nu hoppas jag att morgondagen också blir trevlig. Då ska jag åka till Jönköping tillsammans med sonen och klokare. Givetvis har vi laddat ner några cacher i GPS:en. Förhoppningsvis hittar vi de rätta stigarna fram till cacherna eller så skapar vi dem.