Karlskrona #2 - Skärgårdsturen

Andra dagen i Karlskrona vaknade vi till en ny varm dag. Kanske något svalare eller så berodde det på läget vid havet. Vi åt vår frukost, packade fikakorgen och gav oss iväg på vår lilla ötur i skärgården. Vi tänkte besöka tre av de stora öarna. Den första var Senoren och dit kom vi via Möcklösundsbron. Den var imponerande hög. Man kunde visst segla under den.

Vi stannade till vid Brofästet på andra sidan bron. Där fanns turistinformationen där vi kunde skaffa karta och broschyrer om vi ville. Där fanns också en vikingaby, men vi hoppade över den och fortsatte över ön och ut på nästa bro. Den var inte så stor, mer normal, och förde oss över till Sturkö, den mellersta av de större öarna.

Vi åkte runt lite och tänkte leta upp något ställe där de serverade fisk. Det var inte så lätt som man kunde tro på en ö. Det slutade med att vi bestämde oss för att fika i stället. Vi hade ju fika med oss. Vi sparade fisken till senare.

I GPS:en, som ju alltid är med, såg jag att det fanns en cache vid Sturkö skans. Kanske kunde man fika där. Vi svängde av in på den lilla grusvägen som tog oss upp till skansen, som var en försvarsanläggning från början på 1900-talet. Det var ett spännande ställe som kunde tilltala alla i familjen.

Vi vågade gå in på området trots varningsskylten för är fanns ett bord att fika vid. Så här blev det kaffe och butterkaka som maken varit och inhandlat på Citygross tidigt på morgonen.

Sen gick jag för att leta upp cachen. Även om fokus den här dagen inte var geocaching, kan man inte missa en cache bara några meter bort. Koordinaterna var inte så bra, men hinten borde hjälpa till. På en sten hittade jag en märke av svarta lavar som nästan såg ut som geocachingmärket.

Sonen kom och hjälpte mig att leta. Det var också han som fanns den. Det var bara en zippåse med en loggbok och penna bakom en sten i muren. Loggboken var lite fuktig och hade börjat mögla lite. Så en riktig plastlåda hade nog varit bra.

Det hade nog varit får där inne och betat för vi såg spåren efter dem, men nu var gräset alldeles förtorkat. Det var eldningsförbud i hela Blekinge och det kan man förstå i den här torkan. Vi packade ihop och fortsatte resan på öarna.

Nu fortsatte över till nästa ö som var Tjurkö, stenhuggarön kallad. Först var det rätt bra skyltat mot det gamla stenhuggeriet, men sen visste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Vi hamnade nere vid båtbryggan när skärgårdsfärjan lade till. Där fanns en cache som sonen och jag letade upp medan de andra satt kvar i bilen.

Det var fin utsikt över de andra öarna och fjärdarna vart man än kom. Stränderna var klippiga och det blommade i skrevorna.

Ute på klipporna satt några fåglar och putsade fjädrarna medan Aspöfärjan gled förbi. Det är Trafikverkets bilfärja mellan Karlskrona och Aspö. Precis som bolmsöfärjan är den gratis. Den ingår i det svenska vägnätet.

Sen hittade vi äntligen rätt till det gamla stenbrottet. Här fanns en promenadslinga på 1,5 km som man kunde följa. Det fanns skyltar som berättade om byggnader och platser. Det fanns också en liten broschyr med karta. Den svenska versionen var tydligen slut så vi fick välja mellan den engelska eller den tyska. De flesta av oss föredrog den engelska, men maken tog den tyska för att öva på sin tyska. Han kan ju behöva prata tyska på jobbet.

Först kom vi till ett stort stenhus där fångarna som jobbade i brottet inkvarterades och hade sin matsal. Sen fortsatte vi stigen över klipphällarna ner mot vattenbrynet.

Där nere fanns en liten hamn där man lastat och lossat. Stenen som bröts här var mest gatsten, men den fraktades över hela jordklotet.

Stigen var bitvis täckt av stenkross. Vi gick förbi ett svanpar med en unge som höll till nere vid vattnet. De väste varnande åt oss när vi kom för nära. Så vi fortsatte vandringen.

Det var torrt i markerna även här, men nyponen hade stora frukter som började rodna. Här hade det nog blommat vackert tidigare.

Vi hittade resterna av en liten hamn där de rostiga redskapen stod kvar. Vattnet var grönt av alger så här ville vi verkligen inte ramla i.

Sen kom vi in till det stora stenbrottet. Det var här man bröt stenblocken. Nu växte här björksly, men förr var det här en av Sveriges största arbetsplatser. Det är svårt att tänka sig hur många män som jobbade här.

Maken frågade när vi kom tillbaka hur bra betalt det var att slita här. Det visade sig att det var riktigt bra betalt så det kan förklara varför många ville jobba här.

Det fanns visst en cache här fast jag inte trodde det. Det såg jag inte förrän senare, men då var det försent. De andra höll koll på kartan och stigen. Jag följde bara med.

Längs de branta klippväggarna rann det vatten. Man kan undra var det kom ifrån.

Här och där fanns hallonbuskar. En del bär var mogna, söta och goda, men många av karten kommer nog att torka bort i år. Så är det här hemma också.

Även björnbären hade kart bland blommorna. De kanske också har en utdragen blomningssäsong och blommar samtidigt som de har bär.

Vi klättrade upp ut stenbrottet och fortsatte tillbaka mot parkeringen. Här var det lite brantare att ta sig upp. men vi följde de orange markeringarna på stolparna.

Det hade funnits en järnväg på platsen. Vi såg resterna efter syllarna av sten. De var lite ojämna men alla hade två borrade hål där man fäste rälsen.

Det fanns ett skjul kvar som visade hur stenhuggarna hade det på jobbet. Två man delade på detta skjul där de hade lite skydd för väder och vind. Där inne satt de och knackade gatsten. Andra jobbare drog fram de stora blocken till dem.

Rönnarna hade gott om bär och det fanns gott om stora fina enbuskar. Vi gick genom hagarna med torrt gräs tillbaka.

krutförrådet låg förstås en bit ifrån. Det var här man förvarade sitt svartkrut. En bit ifrån fanns ett annat skjul. Det var bårhuset. Det är klart att många dog på en sådan här arbetsplats både på grund av det hårda arbetet under svåra förhållanden och på grund av olyckor.

på ett ställe hittade vi denna blomma, som jag inte vet vad den heter, men vacker var den. Den måste vara tålig som kan växa bland stenar och lavar på de torra markerna.

Tillbaka vid utgångspunkten besökte vi även hantverksutställningen och den gamla lanthandeln. Det var här arbetarna handlade och skuldsatte sig hos bolaget. Några vackra tavlor med skärgårdsmotiv hängde på väggarna. De var till salu liksom dukar, vantar, ljus och mycket annat handtillverkat.

Det var hantverkarna som skötte om boden tillsammans. De turades om att stå i affären. Jag köpte mig en väska gjord av gamla cykelslangar. Jag gillar ju återbruk. Dessutom hittade jag en liten ljusstake för värmeljus gjord av en ölburk. Jag köpte en för att få modellen för att kunna tillverka egna. Det tredje fyndet blev en börs gjord av ett mjölkpaket och vävtejp med en tryckknapp. Den modellen borde man också kunna stjäla.

Sen åkte vi tillbaka till fastlandet för att lämna av hunden i lägenheten. Vi andra ville ut på nya äventyr. Vi hade ju inte hittat någon fiskrestaurang, men nu hade vi fått ett hett tips.

Fortsättning följer....