Karlskrona #4 - Museituren

Då var vår sista dag i Blekinge inne, åtminstone för den här gången. Vi tog det lugnt på morgonen, frukost och en runda med hunden. Idag fick han stanna i lägenheten för vi skulle göra stan. När vi besöker Karlskrona, är Glassiären ett måste. Det är en glassbar där de serverar egentillverkad glass i platsbakade våfflor. De andra ställde sig i kön in medan jag paxade ett bord i uteserveringen. Kön hade inte hunnit bli så lång än, men det fyllde på nya glassugna människor hela tiden.

Man köper inte kulor utan smaker. En smak är som minst tre kulor så det räcker med en smak till kaffet. Men det finns ju så många olika smaker att välja på. jag tog min favorit, som inte finns på så många ställen, nämligen viol. Sen satt vi där en stund och bara njöt. Det kan vara intressant att studera folk också. Det hann vi också med.

Sen hade vi laddat klart för ett museibesök. Vi har inte varit inne på Marinmuseet förut. Vi har bara gått utanför. Förra året tog pojkarna och jag en cache utanför museet. Nu var det dags att studera samlingarna inomhus.

Det fanns mycket att titta på. Samtidigt som man tittade kunde man lyssna på dramatiserade inspelningar i lurar som man fick låna.

I lurarna hörde vi vilka de uniformerade männen var. Det var de som byggde örlogsstaden Karlskrona på kungens order. De hade olika uppgifter.

Det fanns många modeller i utställningarna. Det berodde på att man ville skapa en kunskapsbank i skeppsbyggarkonst. Tidigare var det varje skeppsbyggare som satt inne med konsten, men nu ville man att fler skulle lära sig att bygga båtar.

Som gammal scout var jag förstås mer intresserad repen och knoparna än av båtarna och gubbarna. Där fanns även en modell över repslagningsverkstaden.

Knoptavlan var stor och hade många intressanta knopar uppnålade. De flesta kände jag igen även om det fanns några nya varianter på temat.

Gaöjongsfigurerna hade ett eget rum med stora glasfönster som var två våningar högt i taket. Figuerna var imponerande och hade intressanta namn.

Den yngste sonen och jag hade tittat färdigt långt innan de andra var klara. Så vi gick ut för att leta upp den cache på Hälsans stig som vi hoppade över första kvällen. Det var jag som spanade in den, men sonen fick plocka ner den åt mig så att jag kunde logga. Det verkar vara resliga typer som gömmer cacher i Karlskrona. När vi senare gick därifrån var det några andra som letade efter den med hjälp av sina appar. Jag försökte peppa dem lite genom att säga att den fanns där, men de fick leta själva.

Sen satte vi oss nere vid bryggorna och tittade på båtarna. Bakom museet bygger de till. De höll på redan förra året, men nästa år ska det vara klart. Där ska man kunna titta på ubåtar.

Det vackra segelfartyget, som låg förtöjt där, heter Jaramas. Det märks verkligen att Karlskrona är en marin stad.

Efter ett tag kom de andra och vi fortsatte med en runda genom staden. Sonen och jag försökte hitta en cache som vi letat efter tidigare, men den verkade vara borta nu också. Många hade DNF:at den.

Vårt mål var Amiralitetskyrkan. På vägen hittade vi Nils Holgersson på väg ut ur boken med språng. Han besökte ju också Karlskrona.

Här skulle det också finnas en gömma. Vi letade ett bra tag överallt där de kunde tänkas finnas, men utan resultat. Det kom några ungdomar som pratade tyska. De letade en stund de också ända tills föräldrarna tyckte att de skulle fortsätta. Senare såg jag att den nog varit borta den med. det blev ett antal DNF:er i Karlskrona. Några lade jag en Needs Maintenance-logg på eftersom 8-10 stycken hade letat förgäves. Det är nog dags för cacheägaren att serva sina gömmor.

Gubben Rosenbom hittade vi i alla fall. Maken lyfte på hatten och stoppade en slant i sparbössan. Han sa inget till oss. Jag har för mig att han pratade med Nils Holgersson. Vi kanske var för stora och skrämmande.

Nu började vi bli hungriga. Våra planer var att avsluta hela vistelsen i Karlskrona med en mongolisk barbeque. Vi kom nog lite tidigt för vi var nästan själva i restaurangen eller så var vi sena. Vi fick i alla fall beställa och serverades den traditionella soppan som förrätt. Den smakade mycket syrligt om den ska.

Huvudrätten får man ju plocka ihop själv och krydda med olika såser. Sen steker kocken alla ingredienserna. Det brukar smaka underbart och det gjorde det nu också. Man kan ju välja det man gillar och eventuellt pröva något nytt.

Som avslutning på trerättersmiddagen serveras friterade bananer med vaniljglass. Sen var vi mätta och belåtna.

Vi promenerade tillbaka till bilen som stod på Stortorget. Det var dags att säga adjö till Blekinge. Först åkte vi till lägenheten och packade ihop alla våra prylar. Vi städade efter oss och diskade rent så att vi kunde lämna med gott samvete. Hemresan gick bra. Vi stannade och fikade i Tingsryd vid Kungastenarna. Alla var glada att komma hem till och med hunden som glatt skuttade in i huset och kollade så inte katterna hade förstört något.