Kniporna på Knipan, andra dagen

Efter en god natts sömn kunde vi återigen äta på altanen. Den här gången var det en superb frukost som serverades. Regnet hade dragit förbi under natten och det såg ut att kunna bli en fin dag till. Kvällen innan smiddes nya planer. Vi tänkte lämna Knipan för den här gången och söka nya jaktmarker.

Så efter frukosten packade vi ihop våra saker, lastade bilen och drog norrut. Vi tänkte geocacha där ingen av oss hade varit. men på vägen kom vi på att det fanns en T5:a mitt i stan. Katrin hade redan loggat den, men inte vi andra. Den låg på en ö i Nissan, men den var inte så farlig som det låter.

Så här års är det inga problem att ta sig över till Laxön. Det finns en bro som man kan gå på. Den tog vi förstås så vi slapp simma Sommartid är det olika aktiviteter på ön. Vi såg en massa cyklar och ryggsäckar. Det var förmodligen sommarkollo. Där spelades teater för vi såg scenen.

Vi fortsatte mot gömman. Vi fick leta ett tag innan jag hittade det lilla röret med loggremsan. Inte var det någon terräng 5, men vi tackar och tar emot i alla fall.

Sen åkte vi norrut på den stora autostradan. Jag satt där bak och slumrade lite medan Anna-Lena körde upp till vårt utvalda mål för dagen, Årnäshalvön i Varbergs kommun. Där fanns det en trevlig runda som en familj hade lagt ut. Den tänkte vi gå eller åka där det gick.

Mittemot Årnäshalvön ligger Väröhalvön med Ringhals kärnkraftverk. Där har jag varit på studiebesök med en klass en gång.

Naturen var helt annorlunda här mot i södra delen av Halland. Eftersom det är en halvö var vi nära havet hela tiden. Här fanns det gott om stensöta. Jag såg mycket ormbunkar i de halländska skogarna.

Kaprifolen blommade överallt. Här fann vi andra färgvarianter. De doftar ljuvligt när de slår ut. Kaprifolen är ju Bohusläns landskapsblomma med det fanns gott om den även i Halland. Jag kommer inte ihåg att jag såg någon ginst däremot, men den blommar väl inte nu.

Rundan vi följde innehöll 15 gömmor, men vi tog dem inte i ordning. Vi började bakifrån och hoppade runt lite i nummerordningen. Det var stora fina gömmor. Det märktes att de var gjorda för barnfamiljer.

Vi hoppade över cachen som skulle finnas ute på ön även om man kunde vada över. Det blåste lite och det fanns lite vågor på vattnet. Så vi var inte så pigga på att vada bland stenarna.

Efter ett par fynd hittade vi ett fikabord med fin utsikt. Här stannade vi och plockade fram kaffe och frallor. det smakade som vanligt gott att äta ute i det fria.

Det fanns granskog även här. Naturen var omväxlande. På ett ställe fick vi leta bland rotvältor. Vi gick en lite längre runda på stigar och vägar, men vi kunde också åka bil till en del cacher. Idag kände vi inte för en jättelång promenad. De blev många kortare i stället.

En cache i serien låg längst upp på toppen. Det var hus och trädgårdar nedanför. Familjen som lagt ut rundan bodde tydligen i ett av husen. Den föreslagna stigen upp mot toppen såg inte så lockande ut. Vi gick runt och hittade en annan väg upp. Det var mycket stenar och klippor. Väl uppe hade vi en fin utsikt. Cachen låg i en klippskreva och kunde loggas.

Sen kom den jobbiga biten att ta sig ner. Jag räknade med att gå samma väg, men de andra var inte så pigga på det. Så de frågade en trevlig man om vi fick gena genom hans trädgård. Det gick bra. Han visste precis varför vi hade varit där uppe och frågade om vi hade hittat den.

På så sätt fick vi se en fantastiskt fin trädgård. Där fanns stora fina grönsaker i bänkarna, många trevliga blommor och spännande figurer. Det hade vi inte fått se annars.

Det fanns förstås flera småbåtshamnar på halvön. Den här hade någon sorts sjömärke och en cache som vi hittade. Det var lugnt i hamnen, inte mycket folk överhuvudtaget. De flesta har nog semester först nästa vecka.

Vid en gammal dansbana hittade vi en annan gömma. Jag föreslog att de andra skulle ta en svängom, men det ville de inte. Musiker dansar inte, sa Katrin. Så vi fortsatte promenaden i stället.

Flera av burkarna fanns i fågelholkar. Dessa var målade eller dekorerade för att passa in i omgivningarna. Det var roligt att se kreativiteten hos cacheägarna särskilt som vi visste att det var barn som varit med och tillverkat dem.

Längst ut på udden fanns Årnäsan, ett naturreservat. Där fick vi promenera ut en bit bland klippor och ljunghed. Det fanns en del fornminnen i form av rösen som vi såg på avstånd.

Klockljungen blommade men hönsbären hade blommat över och satt frukt. Det var vackert här ute och annorlunda.

Utsikten var fantastisk. Man såg de karga små öarna utanför och havet och himlen. Klipporna var fulla av lavar och det växte ris och buskar i skrevorna. Vi hittade gömman som fanns här ute. Den hörde inte till serien, men vi letade också upp en del andra burkar längs vägen.

Några av burkarna var av en modell jag inte sett förut. Det var keramikkrukor med logg som hängde i träden. De var trevliga och jag hoppas de inte blir förstörda.

Innan vi lämnade halvön åkte vi till Espeviks hamn. Det var en annan liten småbåtshamn på andra sidan. Det var kanske tur att vi inte visste om det innan vi åkte hit, men här finns ovanligt mycket huggormar. Espevik kommer från ordet äsping, som betyder huggorm. Vi såg dock inte en enda.

Här skulle finnas en cache bland alla stenarna. Den hittade vi inte trots att vi letade drygt en halvtimme. Ingen av är särskilt förtjusta i stenhögar. Vi fick ge upp och gå därifrån.

På vägen tillbaka fick vi vara med om ett krabbsläpp. Kosläpp har vi ju här hemma på våren. Här var det krabbor som blivit fångade och som nu skulle släppas ut igen ur hinken. Det var en familj med några små barn och förmodligen föräldrar och far- eller morföräldrar som fiskat upp dem.

Krabborna var riktigt stora. En av dem hade havstulpaner på skalet så det såg ut som om den hade ögon på ryggen.

De rörde sig snabbt i sidled och försökte ta sig tillbaka till vattnet. Modigt hoppade de från kanten ner i hamnbassängen. En liten sjöstjärna fanns där också. Det var kul att se för oss landkrabbor.

Sedan gick vi tillbaka till bilen och fortsatte vår resa. Nu ställde vi kosan mot Veddige. Vi hade hört att där fanns många cacher.

Först var det dags att äta lunch. Vi hittade ett gatukök där det både fanns hamburgare och thaimat. Det smakade fint med lite asiatiskt. Mycket mat fick vi. Det blev en del över att ta med hem. Jag var ju tvungen att spara lite plats för mjukglassen till efterrätt.

Veddige kanske inte blev vår favoritplats på cachingkartan. Vi hittade några gömmor. den ena fanns vid kyrkan så då var den här turens kyrkcache tagen. Varje runda bör ju innehålla en kyrkcache.

Det blev också några DNF:er. Den ena fanns vid stationen och bestod av en nano. De små är oftast luriga och vi hittade inte den. Den andra skulle vara en stor fin burk, men vi nollade mitt på en gräsmatta. Gömman var en hyllning till symötet. Nu efteråt såg jag att den förmodligen var borta och skulle ersättas med en ny låda.

Vi gillade som sagt inte alla gömmor och Veddige var inte vår melodi. Därför åkte vi vidare. En favorit däremot var den stora gömman Byt en bok. Där fanns gott om pocketböcker att byta med, men ingen av oss hade någon bok att byta med. Vi fick nöja oss med  loggboken.

Vi fortsatte resan hemåt och hamnade vid Gödestads kyrkoruin. Sådana platser intresserar oss alla tre. Där kan man gå och njuta av stillheten, lugnet och den rofyllda miljön. Man kan fundera på livet förr och nu.

Ruinen låg vackert omgiven av stora fält. Det är jordbruksbygder. Vi kunde läsa om den gamla kyrkans olika delar på skyltar som var uppsatta. Så kunde vi lära oss något nytt på köpet.

Runt den stora gräsplanen vid ruinen gick en stenmur. Det var förstås på andra sidan den gömman fanns. Vi fick kliva över och hoppa ner på andra sidan. Sen var gömman inte så svårhittad. Jag hade inte ens GPS:en med mig och det var jag som hittad burken.

Den sista gömman vi letade upp var placerad vid ett av våra världsarv, Radiostationen i Grimeton. Jag har åkt förbi här flera gånger och velat stanna och besöka den. Men det har inte blivit av förrän nu. Härifrån skickades och mottogs radiosignaler över Atlanten.

Vi visste inte riktigt hur vi skulle ta oss till gömman. Vägarna var spärrade för obehörig trafik. Vi körde fram till parkeringen och därifrån gick vi över en stor gräsplan. Samtidigt kom det ett annat gäng från byggnaderna. De var också på väg till masten där cachen fanns.

De stora masterna var 127 meter höga. Besöksgruppen hade en äldre herre med sig som var guide. Han berättade en massa om masterna. Han verkade inte vilja sluta, så vi började leta utan att vänta ut dem. ledtråden var i mitten så vi letade mitt under masten. Det var där jag till sist fick syn på den och kunde logga den.

I jämförelse med masten var cachen väldigt liten. Vi kände oss också små därunder stålkonstruktionen. När cachen var loggad gick vi tillbaka till bilen och körde vidare hemåt. detta blev det sista fyndet på resan. Anna-Lena körde hem mig till Rannäs. Sedan skjutsade hon Katrin till Värnamo innan hon vände tillbaka västerut mot Grimsås. Det blev två underbara dagar tillsammans med två härliga kvinnor. Vi hann umgås och prata, se fantastiska platser och hitta 59 gömmor. Jag kommer att minnas detta länge.