Påsk kommer med hönor, ägg och geocacher

Äntligen kom Hönan tillbaka på besök i skolan. Det var flera år sedan hon var hos oss. Hon kommer bara när vi har påsklov efter påsk som i år. Det är förstås en av mina trevliga kollegor som klär ut sig och besöker alla klasserna. Det är roligt med traditioner, särskilt om man kan glädja många genom att hålla fast vid dem.

Jag fick träffa Hönan två gånger. Först kom hon till sexan när vi hade mattelektion. Efter den förflyttar jag mig ner till femman för att ha NO. Då satt hon där i klassrummet och väntade oss. Eleverna droppade in från idrottslektionen och alla blev lite fnittriga.

Det kändes skönt att gå hem idag och veta att nu har vi tio lediga dagar framför oss. Den senaste tiden har varit hektisk. Så nu förtjänar vi ett avkopplande lov. För några dagar sedan hörde jag någon som intervjuades i ett nyhetsprogram säga det vi känner dagligen. Arbetslivet har blivit mycket mer krävande. Det är därför som sjukfrånvaron ökar. Människor mår dåligt av alla krav och av det snabba tempot. Jag tror det är så sant som det är sagt. Vi är inte gjorda för dagens tempo. Vi förväntas vara supermänniskor som klarar vilka påfrestningar som helst. Men t  o m Stålmannen har sina svagheter. Idag finns det inte utrymme för svagheter eller olikheter.

I eftermiddag skulle pojkarna anlända ungefär samtidigt från Karlskrona och Malmö. Vad bra att de kommer båda på en gång, tänkte jag. Men den ene messade att de åkt lite tidigare så han kom en och en halv timme före den andre. Vi hann både fika och handla innan brodern anlände. På Blomsterlandet hittade vi en trevlig kruka för två örtkryddor. Det blev timjan och oregano vi valde. Kruka ska få en plats i köksfönstret.

Lite nya vårblommor ville också följa med  oss hem. Gula blommor ser så glada ut. De strålar som solar. Det blev några påskliljor också som kan få flytta ut på trappan om vädret tillåter. Fast det ska visst komma snö igen har jag hört ryktas. Det är inget vi ser fram emot. Nu räcker det.

Hemma igen fortsatte jag städningen som jag påbörjade innan resan till staden. Andra har ju påskstädat redan förra helgen, men jag är lite senfärdigt när det gäller städning. Jag gillar resultatet men inte själva jobbet. Dessutom fanns det hur mycket som helst att plocka undan. Maken alla kassar har parkerat lite här och där. Nu är det dags att ta tag i sortering och besluta vad som ska vara var någonstans. Men det blir påsk även om huset inte är tipptopp och jag har ju en hel vecka på mig att göra klart.

När jag kom hem från jobbet i eftermiddags, såg jag att det kom en ny mysteriecache ute i Svanaholm. Våra danska vänner har varit här hela veckan. Det har vi sett i loggarna. Nu placerade de ut en egen myst igen. Den heter Stereogram. Jag insåg att jag inte skulle hinna lösa och logga den. Jag var ju tvungen att åka till stan. Sen tänkte jag inte så mycket mer på den. Ikväll ringde telefonen och jag hann inte svara. jag såg att det var katrin och ringde upp. Då var de på väg häråt. De hade löst mysten och fått tag på koordinaterna. De undrade om jag ville med. Det är klart, sa jag, så de tog vägen härom och hämtade upp mig. Sedan drog vi till Svanaholm. Min insats blev ganska blygsam. Det brukar annars vara jag som löser mystarna. Men jag fick i alla fall vara den som hittade burken.

På hemvägen åkte vi fram till en annan gömma nere vid Bolmen, som jag redan hade besökt men inte de andra. Där fick Tess springa lite fritt medan vi letade upp burken. Det var mörkt men vi hörde gässen och andra sjöfåglar i närheten.

Sen studerade vi Skiljestenen som gett cachen dess namn. Den var daterad 28 augusti 1663. Sen vände vi hemåt igen. När vi åkte på småvägarna, hoppade det fram en hare på vägen. Vem vet, vi kanske räddade påskharens liv. Katrin fick syn på en stor uggla som flög bredvid bilen. Den kanske var ute efter haren.

När jag kom hem, hade pojkarna fixat Flygande Jakob åt oss. Det smakade riktigt gott med en bit mat. Nu ska jag bara röja lite lite mer så jag kan gå och lägga mig.