Sol på soldattorpet

Soluppgång i Rannäs

Vaknade till en ny arbetsvecka när solen gick upp över byn i öster. Det brukar ju mest bli solnedgångar på mina bilder. Det speglar väl min dygnsrytm bättre. Men igår fick jag fånga en vacker soluppgång. Det kändes bra med sol över arbetsveckan. 

Soldattorpet

Det var också soligt och härligt när jag efter dagens arbete åkte hemåt. Jag hade bestämt för mig själv att om solen sken skulle jag åka hem och fika innan jag sedan tog med hunden ut på en geocachingtur i skogen. Man kan behöva lite ny energi, när man gett ut allt i skolan. Vi åkte till Vissö, lite bortanför Bredaryd. Där finns några gamla cacher som jag hittat förut, men i höstas kom en multicache vid Vissönäs soldattorp. Den skulle vi ge oss på.

Vissönäs

Man kunde nog köra ända fram, om man ville, men det ville vi inte. Vi skulle ju promenera hade vi tänkt, hunden och jag. Därför åkte vi förbi skogsvägen och parkerade lite längre norröver i ett vägkryss. Där gick en annan skogsväg som nog inte var körbar med bil. Den tog vi och GPS:en visade 450 meter till startkoordinaterna för gömman.

Svårt att vänta

Vi hittade snart platsen där soldattorpet hade legat. Sådana här gamla platser där människor bott tycker jag är väldigt intressanta och spännande. Oftast är det vackra platser även om naturen tagit tillbaka det mesta. För att hitta till nästa steg måste vi addera och subtrahera en del årtal på skylten som var rest på platsen. De fyra räknesätten har aldrig varit några problem för mig och här behövde jag ju bara använda två. Så med hunden väntade otåligt i solskenet, räknade jag ut de nya koordinaterna. Det var inte så långt till nästa steg, ett stenkast bort. Där väntade mer addition och subtraktion och snart hade vi slutkoordinaterna till finalen.

Skogspromenad

Jag tyckte att det var lite långt ifrån och lite konstig väg till finalen. Men vi traskade på genom skogen, över hygge med uppväxande sly, pulsade genom snö i svackorna och närmade oss den lilla sjön.

Sjöutsikt

Det var ett fins ställe med vacker utsikt. Vi började leta efter slutgömman och kikade efter något som kunde stämma in på ledtråden. Vi letade länge för man vill ju inte ge upp när man lagt ner lite energi på att lösa uppgifterna och traskat en bra bit. Till slut började undra om jag verkligen var på rätt plats. Jag plockade upp den lilla svarta anteckningsboken jag använder för att notera uppgifter i. Så fort jag slår upp sidan med uträkningarna ser jag att en siffra är fel. Jag hade knappat in en ynka liten siffra fel, men den gjorde väldigt stor skillnad.

Nyavverkat

 När felet hade rättats till, vandrade vi mot ett helt annat och mycket mera trovärdigt slutmål. Det var en liten bit att gå dit från de två första stegen, men vi hade ju tagit en lite längre omväg. På platsen spanade jag efter något som skulle avvika från allt annat. Det hade avverkats en del på platsen och då undrar man ju alltid om det har påverkat gömman. Det hade det kanske för jag hittade snart en del av den på marken. Sen hittade jag direkt andra delen där själva loggremsan fanns. Den var helt intakt och torr fast ingen varit där sedan i oktober. Fastsättningsanordningen var lite deformerad så jag fick försöka reparera den lite, men mina nypor var inte starka nog att helt rätta till felet. Jag satte tillbaka den så gott det gick.

Tillbaka till bilen

Efter utförd loggning kunde vi nöjda vända tillbaka mot bilen. Hela expeditionen tog nog lite mer än två timmar. I cachebeskrivningen visar attributen att det ska gå att logga cachen på under en timma, men då får man nog inte räkna fel på enkla additioner och subtraktioner eller knappa in siffrorna fel. Det gjorde inte så mycket eftersom vi fick vara ute i friska luften och i solskenet på en både vacker och spännande plats dit vi aldrig hade kommit annars.

Is på Annebergssjön

Bilen stod kvar i vägkrysset och väntade på oss. Vi vände tillbaka samma väg och passerade återigen Annebergssjön. Förra året var vi ute och traskade på isen här. Det var nog en månad tidigare för det var kallt, men vi hittade cacherna vi var ute efter.

Isskulptur

Det vacker utsikt över sjön och isen hade format skulpturer vid stenarna. Annars låg den ganska blank och till synes slät. Det är mycket is på de vägar vi går nu så broddarna har fällts ut under skorna. Sakta men säkert kommer marken fram och befrias från istäcket. Våren är på gång, men det kanske blir kallare igen. Förhoppningsvis slipper vi mer snö.

Sol över sjön

När vi kom hem, hittade vi vårens allra första snödroppar. De hukade bakom kanten på rabatten. De allra första är allra roligast att hitta. Man blir så glad av att se dem igen. Det svåraste var att få en skarp bild av dem.

Vårens allra första snödroppar

Hunden fick mat och sen kunde han krypa ihop i sin korg för att vila. Jag satte mig att logga mitt fynd innan jag fortsatte till kvällens möte med styrelsen i missionskyrkan där viktiga saker avhandlades. Jag missade scouterna igår eftersom vi jobbade länge och lyssnade på skolpsykologerna ända till halv sju. men imorgon är det tomt på kvällsaktiviteter i kalendern. Man behöver bara vara hemma ibland.