Skiljestenar

När solen skiner, är det inte svårt att gå en morgonpromenad med  hunden. Morgon kan det dessutom vara ganska länge, när det är lördag. Maken hade fixat kaffe när vi kom tillbaka.

Vägen till skogen var plogad så det var inte lika svårt längre att gå på den. Dagsmejan gör sitt till. Fast jag har hört att det ska komma mer snö. Vi gav oss inte in på stigarna i skogen. Där var det ingen som gått mer än något vilt djur. Vi vände i stället och gick tillbaka.

Den här helgen är vikt till jobb. Dels ska alla våra skriftliga omdömen vara klara och publicerade söndag kväll. Dels har jag med mig de nationella proven i matematik som jag ska rätta. Jag har fått en dag ledigt på tisdag för att rätta, jag har redan gjort mer än hälften. Det känns bra. Då kan jag göra annat på tisdag.

Omdömena har blivit ett riktigt ok, tycker jag. Vi har visserligen ett nätbaserat verktyg där vi bara behöver klicka i en ruta som blåmarkeras, men det blir många klick. I kunskapskraven finns ett antal  ganska omfattande mål. I vårt verktyg har de delat upp dem på fler rutor. Det gör det enklare på ett sätt, men jobbigare för att det blir fler klick. Det är inte klicken i sig som är jobbiga. För varje delmål finns det fem olika rutor att välja på. En ruta om vi inte jobbat med det målet, en annan om eleven inte uppfyller kraven och tre rutor som ska visa till vilken nivå eleven nått. Det står inte E-, C- och A-nivå, men det är ju de betygskriterierna som står i rutan. Att markera en ruta är inte så svårt. Det svåra är att välja rätt ruta. Det kräver viss eftertanke och dokumenterade resultat att bygga sitt beslut på. Sånt tar tid, men det tror jag inte de som bestämmer förstår. Det blir oerhört många ställningstaganden att göra för mig som har tre klasser att skriva omdömen för i ett antal olika ämnen, matte, engelska, och flera NO-ämnen. Jag lät miniräknaren räkna ut hur många delmålsrutor jag ska markera. Det blev 3150 st. Är det rimligt?

Framåt eftermiddagen tröttnade jag på att sitta vid datorn och klicka. Både hunden och jag ville ut en runda så vi gjorde en paus. Först åkte vi till Forsheda och tankade bilen. Det blev et litet stopp vid affären också. Sen drog vi neråt Slättö. Solen sken, men höll på att sänka sig ner mot horisonten. Efter bron över Storån svängde vi in på den lilla smala grusvägen som följer den slingrande ån den sista biten ut till Bolmen. Den var inte plogad men det fanns hjulspår att följa. Det var lite halkigt i spåren och det var nog tur att bilen har ganska hög frigång. Halvvägs ut skrämde vi upp en stor yvig rödräv som passerade vägen framför oss och ut på fälten i full fart. Några gäss flög skränande över oss. Annars var där lugnt. Om ett tag kommer det att vara fullt med flyttfåglar på fälten.

Vi stannade vid den stora stenen och parkerade bilen vid vägkanten. I tisdags kom det en ny geocache här som kallas Skiljestenen. Stenen ska vara ett slags råmärke mellan olika ägor. Det fick mig att tänka på att alla dessa kunskapskrav som vi ska skriva om också är ett slags skiljestenar. Vi delar upp var eleverna hör hemma precis som stenen delar upp ägorna. Stenar kan ibland bli bördor. Det kan nog de skriftliga omdömena också bli.

Givetvis tänkte vi leta upp gömman, men först såg vi oss lite omkring vid ån. På andra sidan hade man travat upp virke.

Det fanns gott om djurspår både på åkrarna, på vägen och på isen. Kanske var det spår av räven som vi jagade iväg. Det var en riktigt vacker rödräv med fin päls. Han kanske höll på att jaga sitt byte på isen.

På andra stranden kunde vi se istappar som hängde från kanten. Det såg häftigt ut.

Medan solen sänkte sig allt lägre på himlen traskade vi bort mot gömman för att leta. Den var inte så svår att hitta och snart fick jag syn på den. Jag kunde logga remsan som nummer 2. Vi gick tillbaka på vallen.

Från gömman var det fin utsikt mot Bolmen. Nu var hela sjön täckt av is och uppe på den snö. Än dröjer det innan isarna går upp. Åtminstone om kylan håller i sig. Vi vände tillbaka till bilen och körde hemåt efter vår lilla utflykt.

Hemma väntade fler omdömen och en hög med prov. Men nån gång måste man äta och ikväll gjorde jag varma mackor. Det var längesen och det var gott.