Våren (snö)driver med oss

Jaha, så här såg det ut i morse, när jag skulle åka till jobbet. Det hade snöat hela natten och höll fortfarande på för fullt. Vart tog våren vägen?

Hunden var väl den ende som gillade snön. Han skuttade glatt runt i drivorna på vår korta promenad. Tänk, för bara nån dag sedan var vägen isfri här och där. Idag var det riktigt förrädiskt med snö på isen. Snön packade sig under skorna och broddarna fick inte något fäste.

Igår var åkrarna bara fläckvis täckta av snö. I morse var hela världen kritvit. Jag körde sakta till skolan, men sen gick hela dan i racerfart. Det var dags för nationella prov i matematik för år 6. Hela förmiddagen plågade vi de stackars eleverna med mattetal. Fast de såg inte så plågade ut. Jag fick inte se proven förrän igår eftermiddag. När jag bläddrat i häftena, kunde jag känna mig ganska nöjd. Vi hade faktiskt jobbat med allt som skulle komma på proven. Eleverna verkade också ganska nöjda. Visst fanns det svåra uppgifter, men de hade gott självförtroende även efteråt. Nu har jag en massa jobb med att rätta alla delprov. jag hann inte kika på några resultat under dagen för efter proven hade jag andra lektioner. Det var knappt jag kunde ta ut min rast idag. Sista timmen var jag helt slut. Jag åkte hem direkt.

Vägarna var inte plogade och jag såg knappt var vägen tog vägen för allt var bara vitt. Där de orange reflexkäpparna fanns kvar fick jag ta sikte mellan dem. På vår lilla väg var det ännu värre. Jag stannar ju alltid halvvägs och plockar med mig posten ur postlådan. Sen var jag tvungen att backa några meter och ta sats. Annars hade jag nog fastnat i drivorna. Underredet skrapade i snön och sprutade kaskader av snö upp över vindrutan. Det var rena turen att jag inte körde in i stenmuren utan höll mig på vägen. Torkarbladen fick gå på högsta hastighet. Sen gäller det att ha fart när man ska uppför den lilla backen till vår parkering. Med en suck av lättnad kunde jag stanna och pulsa genom snön fram till dörren.

Det var ingen idé att ta av sig ytterkläderna. Hunden var väldigt sugen på att leka i snön. Jag bytte bara till de högskaftade stövlarna och så gav vi oss ut.

 Vi gick ner åt ängarna, kröp under taggtråden och kom ner  skogen. Där brukar det vara lite mindre snö på marken, men idag var snötäcket djupt överallt. Alla grenar och stammar var täckta av snö.

Snön hade lagt upp vallar vid trädens rötter. Vi såg spår av rådjuren som brukar hålla till här nere på ängarna och beta. Det blir inte så lätt för dem idag.

Vi hittade en snötyngd "port" men den var lite för låg för mig och hunden tog en genväg. Vi hade en speciell anledning till att traska åt det hållet just idag, men den tänker jag inte berätta om nu. Det var dock skönt att slippa de hala skogsvägarna. Här var det inte halt bara jobbigt att pulsa i flera decimeter snö. Fortfarande snöade det och ibland rasade det ner snö på oss från granarna vi passerade.

Stenmurarna var alldeles översnöade av det fluffiga täcket. Vi klättrade över en stenmur på ena hållet, men sen gick vi längs åkerkanten på tillbakavägen. Det var lite jobbigt för snön låg i djupare drivor där, men vi slapp klättra över muren eller krypa under taggtråden.

Vi stenmurarna växer det gott om hasselbuskar, som har bruna hängen på de kala kvistarna. Snart kommer hängena att blomma. hasseln brukar vara väldigt tidig och blommar långt innan bladen spricker ut.

På ängen vid parkeringen växer johannesört och andra sommarblommor. Nu finns bara förra årets fröställningar. De stack upp ur drivorna med sin mössa av snö.

Himlen var grå. Solen gjorde ett tappert försök att ta sig igenom de grå molnen, men molnen vann. Det kändes gott i luften trots allt. Det var inte så kallt som i morse. maken sa att det varit femton minusgrader när han steg upp. Vi blev lite blöta och en del snö ville följa med in i stugvärmen. Vi fick stampa av oss innan vi gick in för att laga mat och baka en kaka till fikat imorgon på jobbet. Det är en alldeles speciell kaka, men den ska jag berätta om imorgon.

I postlådan hittade jag ett paket från det stora landet i väster. Jag har väntat på det ett tag, För ett tag sedan hittade jag en blogg som enamerikansk geocachare hade. Hon lottade ut ett geocoin från Yuma Mega Event och jag råkade vinna det, som jag berättat om tidigare. Hon hade skickat med lite fler saker, en riktigt liten nanocache och ett filtdjur "Signal Frog". Dessutom fick jag en inbjudan att geocacha tillsammans med henne om jag skulle till äventyrs någon gång hamna i Arizona. Det låter onekligen spännande, men kanske lite ångt borta. Jag har liksom inga planer på att åka till USA den i den närmsta framtiden. Det finns många andra länder i världen som jag gärna vill se, men USA har aldrig lockat mig. Men vem vet vart framtiden leder oss. Nu är det i alla fall dags att glutta lite på matteproven.