Sent igår kväll plingade det till och tre nya burkar hade kommit till världen i mitt bevakningsområde. Det var två traddar och en myst. Jag räknade snabbt ut att jag nog hade störst chans på mysten. Det var dessutom den närmaste. Den andra var en höjdarcache på Amerika i stan och den tredje en, till synes i alla fall, enklare i Tånnö. På den orten har jag en till ologgad så dem kan jag ta en annan gång.
Jag började kika på mysten och insåg att mina kunskaper på området nog var lite rostiga. Här var det bra att kunna lite kemi utöver matten. Det hade varit perfekt om sonen varit hemma, men han skulle inte komma förrän dagen efter. Det var lite sent att ringa, tyckte jag. Så jag började klura på egen hand. Lite logiskt tänkande löste en del och snart hade jag några trevliga siffror på pappret. De såg dessutom rimliga ut så jag knappade in dem i geocheckern. Det blev grönt ljus direkt!
Nästa beslut att fatta var om jag skulle åka på FTF-jakt. Det var ju så där 2 mil enkel resa trots allt och klockan närmade sig 23 enligt sommartiden. Dessutom hade någon annan också fått grönt i checkern. Ajaj, vem kan det vara? Jag uppdaterade sidan och insåg att det måste vara Johansson5 i Skillingaryd. Han skrev en note om att han löst mysten men inte skulle logga förrän nästa vecka. Då hade jag ju en chans att ta FTF:en.
Hunden blev förstås upphetsad när jag plockade ihop mina saker i cachingväskan. Han fick följa med i bilen. Vi drog mot stan i raskt tempo. Vid rondellen vid infarten fick vi stanna och släppa fram en hel karavan med husvagnar och bilar med släp. Det såg nästan ut som om cirkusen kommit till stan, men de var inte så färgglada och jag såg inga clowner eller kameler i karavanen. Raddan tog slut och vi följde efter men vi svängde ganska snart in på en parkering, som nu var rätt tom.
Jag klev ur bilen och sa åt hunden att vakta densamma medan jag letade. Det tog en stund att leta upp det lilla röret. Ändå fanns det på det första stället jag kollade. Det satt lite högt så jag såg inte så bra trots att det fanns belysning på platsen och jag hade ficklampan till hands. När jag tagit ett helt varv eller två på platsen och inte sett skymten av någon burk, sträckte jag lite på mig och kände efter. Jo, det är nog något där. Jag fick hämta ett redskap i bilen. Det räckte med min lilla campingpall så jag slapp släpa ut teleskopstegen. Nu var det inga problem. Det fanns dessutom ett litet handtag att greppa. Fast det såg jag inte förrän den kom fram lite mer.
Loggremsan plockades fram och när jag rullade ut den, kunde jag konstatera att månadens FTF var bärgad för 23:e månaden i rad. Nu var det bara att rulla ihop igen och placera tillbaka burken.
Hunden var inte så glad över att sitta i bilen hela tiden. Han protesterade högljutt, men som tur var fanns det ingen ute som kunde klaga. Tillbaka i bilen bestämde jag att nu räckte det. Jag hade fått min FTF för den här månaden. Klättra i träd kan jag göra en annan gång. Så vi vände hemåt. Det var väl ett klokt beslut skulle det visa sig. 1000sjöar hade loggat tånnögömman strax innan jag loggade mysten och trädcachen hittade han inte förrän vid andra försöket på morgonen efter.
GeoFabian rullade stadigt västerut igen i kvällsmörkret. Vi kom hem till muggen med det kalla teet och jag satte mig vid datorn för att logga. Det var en ganska snabb kvällsutflykt, men sen var det dags att snarka lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar