Vårens första mc-tur

Vilken underbar vårdag vi har haft idag! Det var varmt och skönt. Solen sken och sälgen har slagit ut sina ulliga blommor. De lyser som ljusgula bollar bland alla kala grenar.

Vitsipporna slår ut och målar ängarna i vitt och grönt. Idag har vi sett vitsippsmattor på lite olika håll men här hemma är de oftast lite senare. Vi får ge oss till tåls. Snart är de här också. Fram till dess får vi njuta av dem en och en.

Hunden och jag tog vår förmiddagspromenad uppåt skogen. Vid kanalen var det gott om vatten. Det lyste vårgrönt i det.

Lökväxterna fortsätter att blomma både i och utanför trädgården. De sprider sig på gräsmattan och ut i naturen.

Rabarbern har fått lite röda stjälkar, men än är de för korta för att skördas så rabarberpajen får vänta. Men primörerna är på gång.

På förmiddagen städade jag av här hemma och maken rensade ut ett antal apparater som gjort sitt och åkte till tippen med dem. Det kändes skönt att bli av med gamla obrukbara ting som bara tar plats. Sen fixade han en ny mikrovågsugn i stället för den som slutade fungera för några dagar sedan. Efter en enkel lunch gav vi oss sedan ut på årets första mc-tur.  Det var det vi sett fram emot medan allt det nödvändiga klarades av.

Först åkte vi hem till Kolvarp för att häälsa på min mamma. Hon har varit hemma ett tag nu efter sin sjukhusvistelse och hon såg pigg ut.

Där blev vi bjudna på kaffe och rulltårtebakelser med hallon på. Det var inte alls dumt.

Sen fortsatte vi vår premiärtur med motorcykeln. Vi åkte på småvägarna upp till Gällaryd och Ohs och njöt av våren och den härliga naturen. Från Ohs kunde vi välja olika vägar och jag föreslog höger. Vi fortsatte över Sandvik till Nya Hjälmsryd och därifrån till Rörvik. Det här är kända vägar som vi alltid åkte när vi skulle hälsa på min mormor och morfar. De bodde ju i Rörvik när jag var yngre.

Vi visste att det fanns en mack där vi kunde tanka så vi skulle kunna ta oss hem igen. Vi stannade där och fyllde på tanken. Här är det inte så avancerat med kort och sådant. En sedelautomat fanns och som tur var hade vi en hundralapp i plånboken.

Anledningen till besöket i Rörvik var egentligen en ny gömma som kom i förrgår. Stampis hade lagt ut en gömma med namnet Skrattmåsen alldeles intill huset där mormor och morfar bodde. Jag har förstås många minnen från huset vid sjön Hillen.

Gömman har fått sitt namn efter skrattmåskolonin som häckar på stenarna vid den lilla ön i sjön. Jag kommer ihåg att det var så redan för 50-60 år sedan. Vi brukade ro ut till ön ibland och klättra på stenarna. Det fanns knölsvanar också i sjön. De brukade komma simmande så fort mormor kom ut och lockade på dem. Då visste de att det vankades brödbitar. Mormor fick gammalt bröd från affären som hon slängde ut till svanarna och änderna.

Morfar tog oss ofta med ut i ekan för att vittja burarna. Vi fångade både gäddor och abborrar till middag. I augusti var det förstås kräftfiske. Det var nog tur att det inte var så djupt vatten precis utanför tomten för en gång ramlade jag i. Min kusin drog upp mig.

Gömman skulle finnas lite längre bort vid bron över ån mellan sjöarna Hillen och Allgunnen. Vid den här ån fanns det förr bryggor där mormor och de andra tanterna brukade ligga med sina klappträn och tvätta sina trasmattor.

GPS:en var lite vag om var vi skulle leta. Det såg ut som om gömman fanns mitt i ån när jag tittade på kartan, men den nollade först på andra sidan. Vi letade ett bra tag på båda sidor om ån. Till slut kontaktade jag Stampis som försökte förklara var vi skulle leta nånstans. När vi ändå inte hittade burken, kom hon till vår undsättning. Det var trevligt att träffa Stampis igen.

Efter hennes anvisningar kunde maken plocka fram den fina burken så att jag äntligen fick logga cachen. Vi pratade en liten stund innan vi skildes åt. Det finns många fler gömmor i Rörvik men idag valde vi att bara logga denna. Maken är ju inte så intresserad och fokus var egentligen inte på geocaching utan på motorcykelåkning. Men jag tänker återvända och logga många fler gömmor i trakterna en annan gång.

Nu vände vi tillbaka och passerade huset igen. Färgen är numera blå, då var den päronglassgrön, men visst känner jag igen huset.

I stället för att åka tillbaka ut till Nya Hjälmsryd svängde vi in på en mindre väg som ledde oss nästan ända fram till Lammhult. Det var riktigt längesen jag åkte den lilla vägen. Vi passerade Grönskulle där det finns en multigömma. Förr höll man friluftsmöten där och jag har något minne av att jag var där med mina morföräldrar.

I Lammhult svängde in på Värnamovägen och följde den tillbaka till Ohs bruk. Vi passerade Möcklehult där min bror brukar hålla till ibland. Men han kanske också var ute och åkte motorcykel i det fantastiska vårvädret. Det var inte alls kallt utan det kändes nästan som sommar. Men snart började det bli lite kallare så vi åkte hemåt via Gällaryd och Bor.

Vid Voxtorps hembygdspark stannade vi till en stund. Där brukar det finna vitsippor så här års, men de hade inte hunnit bre ut sig så mycket än.

Nu när solen dalade och gick i moln, slog de ihop sin kronblad inför nattens vila. Vi behöver också vila på natten. Det är strax dags att krypa ner mellan lakanen.

När vi skulle åka iväg igen, fick vi syn på en märklig sten. Vi undrade om den var formad så naturligt eller om någon bearbetat den till den formen. Den borde i så fall användas till något, men vi kunde inte komma på till vad. Det var ett spännande fynd.

Motorcykeln fick sedan rulla raka vägen hem. Det var en skön första tur för året. Vi får hoppas det blir många sköna turer framöver. Det finns ju många spännande platser att besöka och många vägar att ta sig dit på.