Påsklovets sista vardag gav sig Anna-Lena och jag ut på en runda i Halland. Vi tänkte geocacha lite både med bil och till fots. Vi träffades i Smålandsstenar och fortsatte sedan RV153 mot Varberg.
Det fanns flera mål för vår färd i ullaredstrakterna, men shopping stod inte högst upp på listan. Det blev en mycket kort runda i det gula varuhuset också, men inte förrän på slutet. Därför passerade vi Ullared och fortsatte en bit innan vi svängde av åt höger. Det fanns en mindre runda och en lite längre som man kunde ta med bil. Vi började med tre cacher längst ner i högra hörnet på kartan. De tillhörde den lilla triangeln. Sen fortsatte vi på den långa serien med 13 cacher plus en udda i den stora triangeln. Sen blev det en avstickare ner till Bocksten innan vi loggade resterande cacher i triangelns bas och i den lilla triangeln.
Alla gömmorna hade bra parkeringsmöjligheter vilket vi tyckte var förträffligt. Koordinaterna var kanske inte alltid så noggranna, men med en bra hint så hittar man lätt gömman ändå. Alla var inte så lätta och ändå klarade vi av alla. Det blev faktiskt inte en enda DNF på den här dagsturen. Dagens första fynd blev Trotjänaren. Jag länkar inte till alla gömmor på rundan. De som vill kan leta upp dem själva på kartan.
Gömmorna var omväxlande. Vi träffade på flera råttor och en groda. Annars var de flesta vanliga kamouflagetejpade petrör.
Här fanns också ett sött fågelhus mitt i skogen. Ibland fick vi gå en liten bit från vägen, men det är ju bara bra för tanterna som behöver röra på sig för att inte bli stela av allt sittande.
En annan bekantskap var en korp. Den här sa inte så mycket. Hemma i vår skog finns det gott om korpar och de brukar låta en hel del, när vi går förbi, hunden och jag. "Korrrp", säger de, och flyger iväg till ett annat träd.
Det var en vacker väg vi körde. Den har visst blivit utsedd till Hallands näst vackrste väg. Ofta gick vägen längs sjöstranden.
En liten kvarn fick vi stanna till vid för att leta upp en gömma. Den kvarnen var inte så stor, men det var inte vattendraget heller som försåg kvarnen med energi. Gömman fann Anna-Lena efter en stunds letande.
Det fanns en hel del bokskog men också andra typer av skogar som vi for fram genom. Ibland svängde vägen så man inte såg bakom kröken. Då gällde det att ta det lugnt i svängarna. Vi mötte en hel del bilar.
Många sjöar var där eller så var det en bred å vi följde. Vi fick många vackra vyer över vattnet.
PÅ ett ställe gick några hästar ända nere vid vattenbrynet och speglade sig i vattenytan. Det såg så rofyllt och vackert ut.
På några ställen var terrängen lite jobbigare men för det mesta var det en kort enkel promenad fram till gömman.
Jag har inte lagt in bilderna i rätt ordning. Den här hittade vi nog i mitten på cacheserien. Kanske återkommer vi bara för att det var en vacker väg att följa eller om det kommer nya gömmor att leta upp.
När vi kom ut till RV153 igen, fortsatte vi ner mot Åkulla bokskogar. Vid Bockstens mosse, där Bckstensmannen hittades, börjar en runda med tolv geocacher och som går genom bokskogarna. Innan vi gav oss av, fyllde vi på lite energi. Det kunde nog behövas.
Stigen kallades Bockstensstigen och var skyltad så att man lätt kunde följa den. Vi började förstås med gömman som hette Bockstensstigen #1. Sedan betade vi dem en i taget.
Stigen var lätt att följa och i bokskogen fanns inte mycket undervegation så det gick lätt att ta sig fram. Himlen var mulen, men det var uppehåll även om det var lite kallt om öronen ibland.
Det fanns gott om stenar och stora flyttblock. Marken var oftast täckt av gamla boklöv som bildade en brun matta.
Nedfallna stockar var täckta av olika sorters mossor och mängder av tickor växte på stammarna. Här och där var det lite blötare terräng men vi tog oss enkelt fram ändå.
På en stubbe hittade jag denna vackra färggranna ticka. Vilken färgkombination! Den skulle passa till vilken tröja som helst.
Ibland tänker man sig att Halland är rätt platt, men det är nere vid kusten. Här lite längre upp mot smålandsgränsen är landskapet mer kuperat än man tror. Vi gick både uppför och nedför backarna med bokskog.
De allra flesta gömmorna på den här rundan bestod av petrör, men det fanns några som var annorlunda. De var inte så svåra ändå för någon som har sett liknande förut.
Jag hittade ett resekryp i en gömma och bytte det mot ett annat kryp som jag hade med mig i cachingväskan.
Bokskog är lite romantisk av sig. Det fanns andra som också tyckt det och lämnat spår efter sig på trädstammarna.
Det fanns inte mycket blommor i de här bokskogarna, i varje fall inte än. Vi såg några vitsippor på ett ställe vid vägkanten.
Stigen gick mestadels långt från bebyggelsen, men på ett ställe kom vi fram till enstuga mitt i skogen. Den kallades Skåningens.
Det fanns några lite svårare gömmor att leta efter. Även om ledtråden var bra var det inte alltid man fattade den fullt ut förrän gömmanvar hittad.
Här var ledtråden "på ön". Det var en minimal ö mitt i bäcken. Ett rejält kliv och så var jag över på ön och kunde logga gömman. Det var ingen T5:a precis och jag var inte Näcken i bäcken för jag hade glömt felan hemma.
Vi kom så småningom ut på grusvägen som vi kört på den sista biten fram till naturreservatets parkering där vi utgick fram. Det var först brant uppför en backe. Sedan hade vi milsvid utsikt med ett kalhygge i förgrunden och skogsklädda kullar i bakgrunden. Här letade vi också länge. Många hade fått ge upp kunde jag konstatera när jag läste gamla loggar. men vi gav inte upp och till sist hittade jag den.
I backen uppför kullen blev vi omsprungna av en motionär. Det visade sig sedan att det var en annan geocachare. Hon kom från Göteborg och hade en ledig dag. Tyvärr hade hon glömt sin GPS hemma och fick använda mobilen i stället. Det funkade väl bara sådär här ute i skogarna med begränsad täckning. Så hon valde att jogga rundan och fick dagens motion på det sättet.
Vi hittade den sista gömman också och kunde avsluta hela Bockstensstigen med tolv fynd. Ibland var väl inte koordinaterna perfekta här heller men vi fixade gömmorna ändå.
Stigen börjar vid gömman längst till höger på kartan och går medurs. Det var en riktigt fin runda som vi var glada att upptäcka. Vi gillar ju båda att vandra sådana här rundor med geocacher.
Klockan var inte så mycket så vi tänkte först leta upp ett annat spännande ställe, men vi hittade ingen bra väg dit. Vi hamnade ute i skogen på gropiga och branta vägar och gav upp försöket. Vi vände därför tillbaka mot RV153 och Ullared. Men vi fick i alla fall se ett lamadjur i en hage. Fast det ville inte titta på oss utan vände bort huvudet hela tiden.
Alla platser måste ju ha en välkomstgömma vid infarten. det hade Ullared också. Jag såg den men Anna-Lena fick plocka fram den. Hon hade längden.
Sen vek vi av och tog de återstående gömmorna i den lilla triangeln som vi började med. Här mötte vi en råtta till bland de stora stenarna.
Naturen var ganska spännande här med klippor och flyttblock i mängd. Det var riktig trollskog med raka stammar och mossa på mark och stenar. Brant var det också.
Sista gömman på rundan fann vi vid Hjärtaredssjön. Det var en vacker sjö och en enkel gömma som fick avsluta våra rundor.
Nu började magen att kurra och vi ville ha mat. Vi parkerade på den stora parkeringen vid det populära gula varuhuset i Ullared. Först ville jag klara av ett uppdrag som jag åtagit mig att försöka utföra. Danne100 skickade via en Facebookgrupp ut ett nödrop. Hans gömma Shoppingparadiset i Ullared behövde en ny kork för någon loggare hade slarvat bort den som fanns. Vi skulle ju dit så jag lovade försöka sätta dit en ny kork. Gömman var ett petrör som satt uppe i en stor skylt. Som tur var fanns "stege" att klättra på. Det gick lätt att klättra men jag hittade först inte nån burk. Det kanske berodde på lågt blodsocker att synen var begränsad och orken tröt. Vi valde att gå och leta upp lite mat. Det blev en kebab i pitabröd till oss var.
Sedan ville Anna-Lena ta en liten vända in i affären i alla fall. Jag följde med men vi gick åt olika håll. Jag hittade några småsaker men sen klarade jag inte av att springa runt i denna frustrerande miljön så jag gick till kassan och betalade. Anna-Lena var snart också färdig så vi möttes på parkeringen. Nu ville jag göra ett nytt försök. Orken var tillbaka och synen hade klarnat för nu upptäckte jag burken nedifrån. Senvar det bara att klättra upp och plocka fram den. Givetvis loggade jag remsan när jag ändå var där. Den nya korken applicerades och så kunde jag ta mig ner till Terra Firma igen. Uppdraget var utfört. Ståltanterna hade fixat det. Det var Katrin som kallade oss så, fast Anna-Lena ville inte hålla med. Vi kanske inte har muskler av stål och inte heller så mycket stålgrått i håret, men vi har väl en vilja av stål i alla fall. Vi kunde så lämna metropolen Ullared och åka tillbaka till Smålandsstenar. Där skildes vi åt efter en mycket trevlig dag tillsammans.
Strax utanför Smålandsstenar på vägen mot Värnamo hade en ny gömma kommit för ett tag sedan. Störig kotte hette den. På vägen till Smålandsstenar hade jag stannat och kollat in var den var, men då hade jag lite bråttom och avstod från att logga den. Jag kunde ju ta den på hemvägen. Därför stannade jag till på skogsvägen och gick mot gömstället.
Det var en riktigt snygg gömma men inte helt enkel att ta sig in i. Jag förstod direkt när jag läste ledtråden hur jag skulle göra och det visade sig vara det korrekta sättet. Snart hade jag hittat logglistan och plitat dit min signatur. Sen kunde jag vända hem till cachingbasen mycket nöjd med dagens 36 loggade burkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar