Tomt i huset

Det blir tyst och tomt i huset, när pojkarna har gett sig av till sitt. Inte för att de är så högljudda, men det är alltid trevligt när de är hemma. Ännu tommare och tystare blir det väl imorgon, när maken jobbar och bara hunden och jag är hemma.

Vi hann i alla fall äta lasagne tillsammans med sönerna innan vi skjutsade in dem till stan. Den ene skulle möta en kompis och åka med honom ner till Karlskrona. Den andre vinkade vi av vid tåget mot Växjö. En halvtimma försenat var det tåget men vi var förvarnade.

Det var bara hunden som fått hemma och han ville förstås också ut en runda när vi kom hem. Jag bestämde mig för att gå en annan runda än den jag brukar. Vi gick över kullen och idag hade den lilla vitsippsknoppen slagit ut. Sen fortsatte vi till höger i stället för att gå upp mot skogen.

Det finns en skogsväg, som jag har gått för många, många år sedan, kanske 20 år sedan. Det har hänt mycket i naturen sedan dess, men nu var det dags att undersöka om jag hittade rundan igen. Vi gick in på skogsvägen. Innanför den täta skogen vid vägen fanns ett kalhygge där de små granarna börjat ta sig. Vi fortsatte längs vägen tvärs över hygget.

Det fanns en hel del döda träd och högstubbar. På en av dem fanns en massa spår efter insekternas gångar under barken. Det såg nästan ut som inristade runtecken.

Vägen var ojämn men den användes. Vi såg spår efter en traktor och här och där i de blöta och leriga groparna syntes spår efter hovar. Någon använde nog den här vägen som ridstig.

På kartan i min GPS skulle vägen svänga åt vänster. Den syntes bara som en prickad stig. Sen skulle den komma ut till en vändplan. Vi såg inte stigen som vek av utan fortsatte rakt fram. Skogskörvägen förde oss ner till Rannäsasjön.

En liten bit ifrån sjön tog vägen slut. Här hade skogen vuxit upp lite mer och det var både brant och risigt ner mot sjökanten. Vi befann oss i norra delen av sjön. Vi brydde oss inte om att försöka ta oss ner dit utan vi vände och gick tillbaka samma väg.

Det hade varit fler besökare som nyttjat vägen. Älgarna hade lämnat spår efter sig på vägen. Solen sken och vi blev lite svettiga och törstiga. Takko hade gärna druckit i vattenpölarna men det fick han inte. Han fick vänta tills vi kom hem. Pölarna var inte särskilt rena.

När vi kom tillbaka till kröken där stigen skulle svänga, hittade vi fortsättningen. Den syntes bara som en smal gångstig, nästan som en djurstig. Det har nog varit en kraftledningsgata här. Jag kommer ihåg att det var svårt redan för 20 år sedan att hitta stigarna mellan skogsvägarna.

Här var granskogen mörkare och marken klädd med mossa, men solskenet silade genom grenverket. Vi följde stigen norrut.

Vi skulle komma ut vid en vändplan och det gjorde vi efter ett tag. Det fanns även en annan väg som kom norrifrån. Den ansluter nog till elljusspåret i andra änden. Vi svängde av västerut.

Efter ett tag kom vi förbi en jaktstuga. Den var inte så stor och den var låst. Där fanns ett stort vedskjul intill stugan.

I det grova gruset på vägen lyste tussilagona som gula solar mot oss. Vad man blir glad av dem. Tidigare på dagen såg jag en hel slänt som var alldeles gul av tussilago. Det var vid en av infarterna till stan när vi var där.

Vägen var spärrad av en bom. Det syntes på kartan och det stämde även i verkligheten. Det var en låst bom så här kunde man inte passera med något fordon, möjligtvis en cykel. Vi tog oss enkelt förbi.

Snart skymtade vi torskingevägen i andra änden av raksträckan. När vi kom ut dit, skulle vi bara kunna gå raka vägen hemåt.

Längs den här vägen har jag en multigömma. Vi passerade precis bredvid slutgömman. Den syntes ganska väl för den var inte så väl gömd. När jag kollade burken, märkte jag dessutom att innehållet var alldles fuktigt. Så burken fick följa med hem för torkning. Jag ska byta till en tätare burk och placera ut den lite bättre när loggboken har torkat.

Det var ungefär all geocaching jag utförde idag förutom att jag fick ett nytt event publicerat. Jag skickade in det igår kväll och idag var det en reviewer som granskade det och godkände det direkt. Det blir ett Vårevent vid Lundsbo där jag var igår med familjen. Eventet är om fyra veckor.

Nu var det bara raka vägen hem. Snart skymtade vi Rannässkylten och då visste vi att vi snart var hemma igen. Det kändes lite i benen att vi gått en rejäl promenad. Törstiga var vi också när vi kom hem. Takko lade sig i korgen och där ligger han än och vilar. De små korta benen fick pinna på bra idag och nu är han trött. Det är väl jag också lite ska jag erkänna, men imorgon är vi lediga och kan ta det hur lugnt vi vill. Några rundor ska det bli den här veckan. Det har jag planerat in, men även några vilodagar, om jag vill.