Sol och regn över livet i Rannäs

Idag blev jag välkomnad hem efter arbetsveckan av två långbenta bybor. Tranorna gick ute på åkern, som för tillfället är deras tapasrestaurang. Det är vackra fåglar, men de flyttade sig en bit bort när jag klev ur bilen.

Det blev en snabb promenad med hunden. De mörka molnen på himlen fick oss att skynda på lite. Aprilvädret fortsätter, Det växlar snabbt mellan regnskurar och solsken. Under min rastvakt höll det i alla fall uppe, men när jag gick till bilen för att åka hem, började det dugga.

Det är så det är i livet med. Förhållanden kan snabbt förändras. Orosmolnen hopar sig. Livet blir jobbigt och tungt. Vädret kan vi inte påverka. Det finns mycket annat i livet vi inte heller kan påverka så mycket. Det är bara att gilla läget, säger man. Men det håller jag inte med om. Man behöver inte gilla läget, man måste bara stå ut med det. Däremot kan man försöka hitta de små positiva korn som oftast finns i varje negativ situation och försöka förstora dem.

Här hemma sken solen över kullen i alla fall. Tänk, snart kommer den att täckas av gröna blad och doftande vita blommor. Just nu är det blåsippor och vitsippor, men snart avlöses dem av andra vackra blomster.

Nu har vitsipporna kommit på allvar även om de inte är så många än. Det kanske inte blir så många i år. Man vet aldrig i förväg hur det ska bli i naturen. Det är det som är spännande med levande material. Det finns så många möjligheter. Små förändringar i livet kan påverka vår väg radikalt. Ibland tänker jag tillbaka på de vägval jag stått inför i mitt liv och funderar på hur livet hade sett ut om jag valt annorlunda. Inte för att jag ångrar mina val, utan för att jag är nyfiken på livets möjligheter.

Vi valde att vända hemåt igen efter en kort promenad. Vi var nog hungriga både hunden och jag. Ett litet mellanmål lockade.

Men först tog vi en vända genom trädgården också. Gräset växer för fullt. Vårens lökväxter avlöser varandra. Porslinshyacinterna sprider sig i gräsmattan.

Forsythian blommar med gula blommor på bar kvist. När jag står vid diskbänken i köket, kan jag titta ut mot kullen bakom huset. Då set jag den guldskimrande busken i förgrunden. Under buskarna breder vintergrönan ut sig. Nu har blommorna börjat visa sig bland allt de gröna. De blå klockorna tittar fram här och där bland revorna.

Vintergröna måste vara en tålig växt för jag flera gånger hittat den vid gamla torpställen där ingen längre sköter om trädgården. Den kan breda ut sig som en grön matta bland buskar och träd. Det är en sympatisk växt, tycker jag. Den täcker över de fula bruna fjolårslöven som ska bli mull vad det lider. Vi ser bara de vackra gröna bladen och de blå blommorna. Så borde det vara med mycket i livet att det vackra får täcka över det fula. Det goda tar över och det onda får vissna och dö.