Efter en god söndagsmiddag ville jag åka till Slättö sand för att kolla vad som hänt efter bränningen förra helgen. De andra följde gärna med så vi packade in oss allihop i bilen och åkte. Den här gången var vägen inte avspärrad utan vi kunde köra ända fram till parkeringen. Vi passerade ett stort område där man bränt.
Sen gick vi en runda runt naturreservatet. När vi närmade oss den brända marken syntes tydliga kontraster mot omgivningarna. De vita björkstammarna lyste mot den svarta mullen.
På toppen var det som vanligt. Här har man bränt tidigare men inte nu. Molnen hängde tunga över kullen. Vädret var omväxlande idag med både sol och regn, men vi klarade oss ifrån vätan den stund vi var på plats.
Vi följde stigen österut nedanför kullen. Söder om stigen fanns det område man bränt. Ett 12,7 hektar stort område skulle brännas för att gynna de växter, svampar och insekter som trivs där skogen brunnit.
Marken var svart och sotig, men det luktade inte brand mer än på några ställen. Tallarna klarar skogsbränder. De blir till och med starkare genom att de producerar skyddande kåda. Det är markvegetationen som brinner upp.
Nu framträdde alla stenar tydligt i blockterrängen. Gott om stora stenar var det. Vi traskade vidare längs stigen.
Riktigt svart och sotig var marken under våra fötter där elden dragit fram. Det låg fortfarande stora slangar och annat materiel kvar sen bränningen.
Hela familjen var med för en gångs skull på en bild. Fotot togs av sonens kompis som hälsar på oss den här helgen.
En del blåbärsris hade klarat sig bra och lyste grönt mot allt det svarta. Det kanske kan bli några blåbär i år. Lingonen blommar. Vi hittade ett par små kantareller dessutom.
Vi kom fram till det stora svarta fältet vi sett från bilen på vägen från Torskinge. Här har man huggit ner tallarna innan man brände området. Det känns rätt spännande att vandra över de brända fälten. Vi kommer nog att återvända många gånger för att se vad som händer framöver.
I vintras gick Katrin och jag här på stigarna som nu framträder som ljusbruna band i allt det svarta. Då fick vi plaska fram i i vattnet som stod på stigarna. Nu var det torrt trots att det regnat rejält under midsommarhelgen.
Några små exemplar av klockljung hade klarat sig. Det var nog för att de växte så nära stigen. De små blommorna lyste rosa.
Björnmossan hade sporkapslar som stack upp på sina skaft som spanande huvuden över den gröna mattan. Annars var stora områden svedda av elden och då var mossan mera brun, men här var den fortfarande klargrön.
Vi svängde vänster och tog vägen tillbaka mot kullen i stället för att gå på grusvägen mot parkeringen. Vi var ju tvungna att kika på utsikten från toppen.
Här och där hittade vi grävda gropar. Det var nog brandpersonalen som grävde dem för att kolla så att inte elden pyrde längre ner bland rötterna. Här ser man verkligen att marken består av sand.
De stora flyttblocken framträdde ännu bättre nu när riset och gräset var borta.
Runt området som skulle brännas hade man grävt brandgator. Det gjorde dessutom att det gick lättare att ta sig fram. De var perfekta som strövstigar nu. Vattenslangarna låg kvar och vattenhinkarna stod med jämna avstånd.
Vi tog oss upp på toppen och såg oss omkring över naturreservatet och dess omgivningar. Det finns ett antal cacher i området. Den här uppe på toppen fanns kvar även om skalet var lite trasigt. Flera av de andra befinner sig utanför det brända området. Själv har jag en earthcache här och den påverkas ju inte av bränningen. Den enda som påverkats är väl 1000sjöars Möbius som är en reflexcache. Flera av reflexerna fungerar inte längre, men jag hittade slutkoordinaterna som tar oss till slutgömman. De hade klarat sig.
Längre västerut såg vi ett lokalt regnväder som släppte sina vattenmagasin. Dagens väder bestod av spridda skurar.
På toppen ser man fläckar av flygsanden lite tydligare. Annars är sanden oftast täckt av växtlighet. Jag hoppas bränningen och kommande skötsel av området ska gynna sandens utbredning. Jag vill gärna kunna se "öknen" mitt i Småland.
Vi skyndade oss ner från kullen för att slippa det annalkande regnvädret. Vi såg ett annat par med hund promenera samma väg som vi gått lite tidigare. Det var visst fler som var nyfikna på resultatet.
Vi hann precis sätta oss i bilen innan de första regndropparna föll. Det var bra tajmat. Vi åkte hem för att äta efterrätten som vi inte orkade innan. Det blev en klassiker, mintchokladpäron med vaniljgrädde och kaffe därtill.
Värnamo Nyheter skrev en del om bränningen och visar ett bildspel från den.
 |
Jag var också där i veckan, strax efter bränningen. Tydligen ska området skötas på flera olika sätt i olika delar av reservatet. En liten del som öppen sand, annat som med uppväxande vanlig tall, viss del ska bearbetas regelbundet med harv,m.m. Bara ca 15 personer, alla från länets naturvårdsenhet skötte bränningen. Inkl.några personer som guidade intresserade under eldningen. Mycket slangmaterial inlånat, mest från Vaggeryds räddningskår. Ingen räddningskår var där. Informationen gavs av en ensam eftersläckningsman från JKPG. Ps. har ännu inte ersatt reflexerna som brunnit. Intressant läsning.
SvaraRaderaSå snygga bilder blir ! Känns dramatiska .. och lite sorgliga. Men här ska det växa nytt liv, så bra att man jobbar för det. Öppen för en geocachingtur om du/ni kan, to denna vecka eller må-ti-on i nästa vecka. Hoppas att jag/vi får till att komma på eventet. Ser att det kommit många gömmor på vägen till Bolmen dessutom.
SvaraRadera