Idag vaknade jag ganska tidigt till en ny dag, pingstafton. Pingst brukar ju kallas för hänryckningens tid. Det syftar väl både på det som hände den första pingstdagen i kyrkans historia och på att det är lätt att ryckas med av allt som händer den här tiden på året. Inte minst ute i naturen händer det hela tiden en massa saker.
Jag vaknade av ett pling i mobilen. Ett mejl anlände, men det var inte det jag väntade på. Det talade i alla fall om att någon av reviewerna var igång med att publicera gömmor. Kvart över sju kom så det mejl jag väntat på. Min mystgömma, som jag lade ut igår kväll, släpptes. Namnet var Rannäs kyrka. Någon kyrka finns inte här, men det berättas om att stiftet och biskop Tegnér i Växjö på 1830-talet ville slå ihop Forsheda och Torskinge och bygga en ny kyrka. Enligt lokala källor skulle den ha byggts här i byn mittemellan de båda gamla kyrkplatserna. Så blev det inte. I Torskinge gick man till kungen för att få behålla sin lilla vackra medeltidskyrka. De fick rätt till slut. I Forsheda byggdes det så småningom en ny kyrka.
En kort stund senare kom ett meddelande om att mysten var löst och lite senare ändå att den var hittad. 1000sjöar hade fått det lite stressigt på morgonen men han lyckades få till tid för loggning i alla fall. Jag kunde ju ta det lugnt. Jag åt frukost i lugn och ro. Hunden fick sin korta promenad. Vi fikade på resterna av jordgubbstårtan fast det var lite kyligt att sitta på verandan. Sen ville maken åka till stan och handla kattmat. Det var bara att följa med, först till Granngården och sen till Kvantum för lite egen proviantering av mat.
När vi var på väg mot kassan på Kvantum, ljuder en välkänd signal i mobilen. En ny gömma har släppts. Medan maken plockar ihop de sista varorna, kollar jag mejlen och ser var gömman finns. Den skulle finnas bara nån kilometer bort. Namnet, Stigen genom Videskogen, sa mig direkt var den fanns. Vi skyndade oss att betala. Maken lastade in matkassen i bilen medan jag knappade in koordinater i GPS:en. Sen sa jag åt honom att köra mot Videskogen.
Det stod en bil på parkeringen, men jag kände inte igen den. Maken satt kvar, men jag rusade iväg längs stigen. Framme vid GZ var det tomt, så det var nog ingen geocachare som parkerat däruppe på parkeringen. Jag började leta och hade gömman i min hand ganska snart, men jag var inte säker på att det var gömman. Strax efter såg jag ett par kända figurer komma i full fart nerför backen. Det var Katrin och Fredrik. De var inte alltför förvånade över att hitta mig där först. Vi pratades vid i telefon på vägen in mot stan så de visste att jag var i närheten. Vi fortsatte att leta ihop. Till slut konstaterade vi att det nog var gömman vi såg, men frågan var hur vi skulle komma åt loggboken. Då kom ytterligare en geocachare med långa kliv. Det var Micke och med gemensamma ansträngningar kunde vi få fram loggresan och signera den först av alla.
Jag har varit vid Videskogen förut, men då har jag alltid kommit från andra hållet. Den norra delen av stigen var inte färdig då. Det blir en fin stig att gå från Vandalorum ner till Osudden. Vi gick inte längre ner idag utan drog oss efter loggningen upp mot parkeringen. Det var trevligt att träffa alla och prata lite. Planer smiddes för sommarens äventyr. Sedan åkte vi var och en åt sitt håll. Maken satt kvar i bilen och slumrade. Jag väckte honom så att vi kunde åka hem och laga mat.
Solen kom fram och det blev lite varmare ute. Hunden tog med mig på en skogspromenad. När vi kom tillbaka, väntade grannens ungdjur på oss. Ungdjur är alltid så nyfikna av sig, men de flesta låg kvar i gräset och följde oss med blicken när vi passerade på vägen.
Jag fortsatte min fotosafari bland blommorna i trädgården och på ängarna. Nu har toppklockorna slagit ut lite mera så man kan se den intensivt blå färgen på dem.
Paradisbusken visar också lite mer blomning. Än är den inte lika översållad med blommor som buskarna var i Malmö. Men humlorna surrade bland de blommor som fanns.
En av katterna hade hittat en fin plats i kvällssolens sken under buskarna. Där låg han och spanade ut på oss med full kontroll över läget.
Kvällen ägnades sedan åt stillsamma aktiviteter. Maken fixade äggröra till kvällsmackan. Jag kunde sätta mig och sticka vidare på det senaste projektet. Det växer fram sakta men säkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar