Onsdagar serveras det våfflor i hembygdsparken i Forsheda. Det är olika föreningar som ansvarar för var sin onsdag. Idag var det Missionskyrkans tur och jag hade lovat att hjälpa till. Vi bryggde kaffe i Missionskyrkan, men våfflorna skulle gräddas på plats så att de var varma och nygräddade vid serveringen. Vi ställde upp bord och dukade ute på gräsmattan. Det drog ihop sig på himlen och några oroväckande mörka moln seglade upp bakom prästgården.
Klockan 15 började våffelsugna anlända och ställa sig i kö. Då hade de mörka molnen släppt några droppar på oss. Så vi tyckte det var säkrast att flytta upp våffeltillverkningen på scenen så vi hamnade under tak. Det blev inte mycket mer förrän de flesta hade gått hem, men vi tog det säkra före det osäkra.
Många som kom var lediga, många var förstås pensionärer. Det kom ett helt gäng från våra äldreboenden. En del fick skjuts i rullstolarna. Andra kom cyklande från jobbet. Hembygdsparken är en trevlig plats för detta. Den ligger mitt i byn och här finns gott om sittplatser.
Gästerna verkade tycka att våfflorna var goda. Vi sålde över 100 stycken. De var gjorda på mix och vi fick blanda till mer smet innan alla var nöjda. Det fanns förstås grädde och sylt till. Dessutom serverade jag kaffe, te och saft allt efter önskemål.
Medelåldern var ganska hög på besökarna men några sommarlovslediga ungdomar och barn kom också i sällskap med föräldrar eller morföräldrar. Det skulle varit lite underhållning, men han som skulle spelat och sjungit hade blivit hes i halsen. Vi fick nöja oss med musik på CD-skiva. Sen fick vi prata desto mera utan avbrott.
När de flesta gått hem mätta och belåtna, anlände några av våra internationella vänner. Det finns en förening med det namnet i stan och för ett tag sedan hade de ett möt här i Forsheda. De ville skapa en liknande grupp här. En del av dem är flyktingar, andra invandrare som kommit hit av andra skäl, några är svenskar. Målet är att lära känna varandra. De kom sent eftersom de går på svenskundervisning på dagarna. Det blev en trevlig stund då vi försökte göra oss förstådda på olika sätt. Vi som var kvar till slut var sen tvungna att ställa upp på ett gruppfoto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar