Powertanter på smålandstoppen

Igår fredag jobbade jag bara några timmar på förmiddagen. Sen kompade jag ut ett antal timmar jag gjort extra. Katrin och jag hade planerat in en geocachingtur till höglandet den här dagen. Så vid lunchtid hade jag packat ner lite fika, rastat hunden och åkte sen till stan för att plocka upp henne.

För ett tag sedan loggade jag min tretusende cache och snart är det dags för henne att göra samma sak. Jag hann med det innan treårsdagen av mitt första fynd och tanken är att hon ska hinna samma sak. Det är några loggar kvar till nummer tretusen, men det ska hon nog klara av.

Vi åkte till Sävsjö för att logga den powertrail som släpptes vid eventet där tidigare i år. Det fanns ca 45 gömmor. Trailen gick längs mindre vägar uppåt Malmbäck. Där hade det också släppts en massa cacher tidigare i år. En hel serie med torpgömmor och det skulle ju passa oss alldeles utmärkt att logga några av dem också. En rutt och en PQ laddades in i GPS:erna och så gav vi oss iväg.

Burkarna längs trailer är oftast inte så spännande. Därför är det andra saker som gör upplevelsen minnesvärd. Vad vet man aldrig i förväg. Den här gången var det nog alla sommarblommor längs vägkanten. På ett ställe såg vi en hel sluttning som lyste blålila av alla midsommarblomster som växte där. jag har nog aldrig sett så många på samma ställe förut.

På ett annat ställe blommade rödklövern alldeles överdådigt. Trots att det är någon vecka till midsommar, skulle man lätt kunna plocka en midsommarbukett redan. En del midsommarblommor har nästan blommat över.

På samma ställe hittade vi denna växt som ser ut som en sorts tistel, men jag kan inte hitta vilken det är. Den var i alla fall häftig och befolkades av en nyckelpiga.

I gräset där vid vägkanten fick vi syn å en raritet. Det var en av våra orkidéer, nattviolen, som blommade där. Framåt kvällen skulle den nog dofta alldeles ljuvligt.

På ett annat ställe mittemellan två myrmarker av norrlandskaraktär skulle vi leta upp en enkel burk i ett broräcke, men vi höll nästan på att glömma burken för vi hade bara ögon för den vackra utsikten. Med lupinerna i förgrunden, vinden som svepte över gräs och vassruggar, vita och gula näckrosor som flöt på vattenytan och strålande sol var det inte så konstigt att vi glömde varför vi kommit dit, men vi besinnade oss och loggade burken till slut.

Vi hittade två av torpställena längs vägen. Vid det första torpet fanns en fuktig äng att ta sig fram genom till den trevliga gömman. Här hittade jag en gammal bekant från fuktängarna i min barndom. Det var humleblomstret som nästan hunnit blomma över.

När jag gick tillbaka genom blomsterhavet, upptäckte jag en massa blommande smörbollar. De gillar ju också fuktiga ängsmarker och är inte så vanliga idag. Men vackra är de med sina gulla bollar.

Den vanliga tisteln växte också i mängder på sina ställen. De höll på att slå ut en efter en. De var populära bland flera olika insekter som gärna kröp runt bland blommorna. Humlorna surrade runt dem.

Här är också en blomma som jag inte hittat det rätta namnet på. Den ser ut att höra till Glimsläktet, men jag vet inte säkert. Vacker var den där den stod vid vägkanten.

Tillbaka till rundan som tog oss till många olika platser. En av gömmorna fanns intill en kyrka. Det brukar ju kunna bli en och annan kyrkcache längs vägarna. Katrin loggade även en annan i serien Njudungskyrkorna, men den hade jag redan besökt.

På andra ställen hamnade vi i skogen. Ibland var det risig skog, ibland var det en mossig skog. Gömmorna var aldrig långt från vägen. Vi åkte på små grusvägar för det mesta men även en lite bredare belagd väg någon sträcka.

Små sjöar dök upp här och där bakom träden och vägkrökarna. Här var marken lite stenigare. Det fanns områden med stora flyttblock. Vi märkte att det bar uppför när vi körde mot nordväst. Höglandet är ju ganska kuperat så det gick både uppåt och nedåt och hit och dit i svängarna.

Vi åkte förbi många gårdar och torp. På en del håll verkade de inte vara permanent bebodda. Ibland fann vi övergivna hus som förföll. Men det fanns fina välbevarade hus också. Den gamla kvarnen vid dammen dök plötsligt upp på vägen. Här var det vackert att bo och även att besöka.

Jag var dagens chaufför, men vi klev båda ur bilen och letade efter burkarna tillsammans för det allra mesta. Någon gång satt jag kvar därför att vi stod på ett mindre lämpligt ställe med bilen.

Katrin var dagens sekreterare och skötte för det mesta loggandet när burken väl var hittad. Det fanns inga pennor i burkarna så det fick man hålla sig med själv. Det bör en geocachare ha med sig om han eller hon är seriös.

Höskörden är i full gång. Gräset låg nyslaget på åkrarna eller så var det redan strängat. Här och där var den första skörden avklarad och de vita plastbalarna stod utspridda på marken.

Vi mötte inte särskilt många bilar men det fanns gott om mötesplatser där vi kunde parkera bilen när vi letade. Mötesplatser innebär ju också att man kan utbyta erfarenheter med varandra. I så fall var min bil en sådan mötesplats. Mellan burkarna samtalade vi om livet och människorna. Det är alltid trevligt att mötas och utbyta tankar.

Burkarna längs trailen var som sagt inte så märkvärdiga. För det mesta var det korta petrör med svarta korkar som satt fästa med två skruvar bakom ett träd. På några ställen var det i stället stubbar eller under en sten.

Det blev en del DNF:er också. Vi hittade inte alla gömmorna. Här letade vi ganska länge utan att hitta burken. Platsen kändes nästan lite läskig med granarna i räta rader bakom en gammal stenmur. Inne i skogen fanns ganska många stenrösen i olika storlekar. Efter ett tag åkte vi vidare utan att ha lyckats logga.

På slutet av trailen närmade vi oss Smålands och sydsvenska höglandets högsta punkt, Tomtabacken. Här var jag för två år sedan tillsammans med äldste sonen och loggade min tusende gömma. Katrin hade inte varit här så vi stannade och traskade stigen upp till gömman. Jag lämnade av några resenärer i gömman.

Förra gången klättrade jag upp i tornet, men den här gången blåste det väldigt mycket så vi nöjde oss med första plattformen.

Utsikten skymdes lite av träd, men vi såg långt mellan dem. Många vindsnurror syntes vid horisonten. De snurrade säkert friskt i den hårda vinden.

Vi gick ner och återvände till bilen på parkeringen. Där fanns också en av trailgömmorna. Jag undrar om det inte har funnits en annan cache på samma ställe, som kanske arkiverats. Jag fick lite déjà vu-stämning när jag loggade den nya.

Nedanför berget fanns den andra av de torpgömmor vi hittade. Den var lite klurig och rolig, men det var inga problem eftersom vi just besökt toppen av Småland. En fin gömma var det.

När vi avslutat trailen och Katrin loggat några andra gömmor som jag hittat tidigare, kände vi oss riktigt hungriga. Vi åkte hemåt och stannade till vid Torggrillen i Vrigstad. Där fick vi både korv med mos, hamburgare och glass till efterrätt. Vi pratade också med den trevlige kioskägaren som kom från Skara och pratade västgötska.

Sen åkte vi söderut och besökte Gamla Hjälmsryd. Katrin var med när jag lade ut min gömma vid Eva Spångbergs Björkelund, men då loggade hon inte den. Nu blev det av och jag kunde konstatera att gömman mådde alldeles utmärkt. Hon fick också leta upp cachen vid Gamla Hjälmsryds kyrka. Sen åkte vi över Nya Hjälmsryd ner till Föreberg där vi svängde mot Sandvik. I Sandvik svängde vi vänster och kom sedan via Ohs, Gällaryd och Bor tillbaka till Värnamo. Där kunde jag lämna av Katrin och åka hem till Forsheda nöjd med en mycket trevlig geocachingtur på sydsvenska höglandet, en riktig toppentur.