Moder Sveas dag

Vi har aldrig firat Sveriges nationaldag med några extraordinära aktiviteter. Det brukar vara en dag vi firar här hemma med lite god mat i lugn och ro. Annars finns det ju lite samlingar och aktiviteter att gå på om man vill. Vi ändrade middagsplanerna och då fick jag åka till affären en sväng. När jag skulle åka hem igen, gick bommarna ner vid järnvägen. På andra sidan kom ett gäng cyklister som tydligen hade något lopp den här dagen. Det är ju också ett sätt att fira, men de kanske inte hade räknat med att bli stoppade av tåget.

När Halmstadtåget hade passerat, fick cyklisterna bråttom iväg. De hann inte vänta på att bommarna skulle gå upp i topp. Så bråttom hade inte jag. Jag hade ingen tid att passa. Det skulle bli middag ändå.

Det blev färskpotatis och sill med gräddfil, grädde och gräslök. Det är riktig sommarmat. Vi avnjöt den på verandan medan vi väntade på att solen och regnet skulle bestämma sig för dagens väder. Det kom lite skurar och sen sken solen ett tag. Så höll det på.

Hunden och jag tog en liten promenad med kameran i handen. Trots det gråmulna vädret blev det ganska bra bilder på blommorna. Käringtänderna lyser gult i gräsmattan och på vägkanten.

Rödklövern börjar blomma här och där. Det kommer bina att gilla. De älskar rödklöverns nektar och det blir god honung av den.

Nyponen har både knoppar och utslagna rosor. De är så skira och vackra, när de slår ut sina kronblad. Tänk så många olika sorters rosor det finns. I trädgården är det bara den vita dockrosen som blommar. Men snart kommer alla de andra.

Prästkragarna är riktiga sommarblommor. De passar att plocka in den här dagen. De finns ju på Sverigedräkten och det är många som har den på sig idag. Det var längesen jag hade min folkdräkt på mig. Jag kanske inte ens får på mig den längre. Det är ingen Sverigedräkt utan en dräkt från Östbo härad där jag är född.

Vid vägkanten blommar hundkäxen med sina skira blomklasar. De är också vackra, men vackrast är blandningen av alla blommor. Det är så många olika sorter man ser just nu. Naturens mångfald behöver vi värna. Ingen mår i längden bra av så kallade monokulturer. Vi behöver mångfalden. Jag tror det är så även bland oss människor. Vi behöver mångfalden. Det blir inte bra i ett samhälle där alla är lika. Vi behöver olikheterna. De berikar oss liksom blommornas olikheter.

Blommor är verkligen olika. De har inte bara olika färg utan också olika form. Gökärten har sin spännande form. Vi brukade äta blommorna när jag var yngre. De smakade sött av nektarn.

Mormors glasögon kallade vi denna blå blomma som breder ut sig i gräset just nu. Jag gillar både namnet och blomman. Ett annat namn är teveronika.

Insekterna är också i farten just nu. Fjärilarna flyger kors och tvärs. De stannar aldrig länge så det är svårt att fånga dem på bild. Humlorna surrar fortfarande i rhododendronbuskarna. Snart slår kaprifolen ut och då kommer det att surra där.

Det är full fart i bikupan också. Arbetsbina flyger ut och in med pollen och nektar. Inne i kupan håller drottningen hov. Det är snart dags att ge dem lite mer utrymme att samla honung i. Nya mellanväggar införskaffades ju förra helgen.

Till eftermiddagskaffet blev det jordgubbstårta. Den smakar sommar även om det bara var jordgubbarna ovanpå som var av årets skörd. I mellanlagret blev det frysta gubbar, men det gjorde inte tårtan sämre, snarare bättre. Konstigt nog kan jag få ont i magen om jag äter för många färska jordgubbar. Frysta har jag inga problem med. Vi mumsade i alla fall glatt i oss varsin stor bit tårta.

Framåt kvällen åkte maken till kyrkan för att träffa tonåringarna. Hunden och jag åkte en runda. Det hade kommit en ny gömma i grannsamhället. Den var förstås redan loggad av ett par lokala geocachare, men vi kunde ju åka dit och försöka hitta den, tänkte vi. Platsen var inte helt obekant. Jag parkerade vid vägkanten och gick mot gömman. Ekorrbären blommade i vägkanten.

Framme vid gömstället var det egentligen ingen tvekan om var man skulle leta. Letat verkade man ha gjort. Det var verkligen upprotat och det gjorde mig riktigt ledsen för det var en sorglig syn. Jag letade också men mer försiktigt. Jag tycker man ska vara försiktig med vår natur inte minst den här dagen då vi firar Sverige. Vi får vara tacksamma för att vi får vistas ute i vår svenska natur och vara rädda om den. Knotten anföll mig i myriader och efter ett tag retirerade jag till bilen där hunden väntade. Jag försökte få tag på CO men han var inte anträffbar. Så hunden och jag gav upp och åkte vidare.

När jag ändå var på det hållet, tänkte jag passa på att kolla upp en av mina egna gömmor. Någon hade letat där för ett tag sedan, men inte hittat den. När jag kom dit, upptäckte jag att man kört med markberedare i skogen. området var redan avverkat när jag lade ut gömman. Nu hade man vänt upp torvorna över stubben där cachen var gömd.

Jag fick riva och slita lite för att komma åt hålan där burken fanns. Men när jag lyckats vända tillbaka en del ris och rötter, hittade jag burken helt intakt. Jag funderade på om jag skulle flytta den en bit ifrån, men sen tänkte jag att nu har nog skogsmarodörerna gjort sitt. Därför fick den ligga kvar på samma ställe. Förhoppningsvis får den ligga där i fred.

Det började regna igen medan jag höll på med gömman. Jag kände mig lite moloken när hunden och jag åkte hemåt. Humöret var nog lika grått som himlen och lika slokande som flaggan vi såg längs vägen. Det blev ingen cache loggad den här dagen. Vi funderade på att åka vidare, men då hade det fått bli en lite längre tur och det ville vi inte. Vi åkte hem.

I stället satte jag igång att skapa en myst, en egen gömma. Kan man inte logga, kan man ju lägga ut. En L&L-burk fixades till och placerades ut innan det blev alldeles för mörkt. Sen var snart beskrivningen gjord och gömman inskickad för granskning. Vi får väl se när någon reviewer tar tag i den. Det blir ingen nationaldagscache, men dagen efter går lika bra.