Fritsla för en dag

Torsdagen var vikt åt en geocachingtur tillsammans med Anna-Lena. Hon föreslg en runda i Fritsla och det tyckte jag lät bra. Jag har inte så bra koll på de trakterna men jag såg att det var inte långt från Kinna. Där har jag varit och loggat en del bra cacher. Vi möttes vid ICA i Tranemo för att proviantera och sedan fortsätta i hennes bil. Det måste ha varit min lyckodag för äntligen hittade jag en Coke med mitt namn på.

Vi åkte uppåt Fritsla på för mig okända vägar. Det blev ett litet stopp på vägen för att logga en burk vid en vacker sjö. Rock hette den och den låg intill en klippa. På andra sidan viken höll en grabb på att fiska, men han brydde sig nog inte om tanterna som kravlade runt bland stenarna.

Sen åkte vi vidare till starten på Smeatorpsrundan. Den började vid en klubbstuga där det lämpligt nog fanns ett par picknickbord. Vi inledde med att fika och fylla på energidepåerna. Den kunde vi komma igång med geocachandet på allvar. Jag ska inte berätta om alla 21 burkarna i serien, men rundan är ändå värd några omnämnanden. Bilderna på mig har jag stulit/lånat från Anna-Lena. Det gjorde jag faktiskt med gott samvete för hon lånade några av mig.

Vid den andra gömman i serien fanns en stor gräsäng varifrån alla motionsspåren utgick. Där fanns också en fin grillplats. Här letade vi en liten stund innan poletten föll ner i skallen på mig. Sen kunde Anna-Lena snabbt plocka fram den lilla burken. Vi skulle gå 6 kmsspåret, men med alla avstickare och lite andra extraturer kanske det snarare blev 8 km för oss.

Terrängen var väldigt kuperad och i början var det mest bara uppför. Det fanns gott om stenbumlingar och klipphyllor där cacher kunde gömmas.

Vi hittade alla gömmorna. många av dem var inlindade i svarta plastpåsar som var lätt fuktiga. De är väl bra för att kamouflera burkarna, men de stänger inne vätan. Burkarna mår bäst utan plastomlag.

I en del burkar fanns det en lapp med några av siffrorna till bonusgömmans koordinater. I början var det glest med dem och vi blev lite oroliga att vi missat några siffror. Det ordnade sig till slut för efter att vi loggat den tjugonde burken så hade vi alla siffror vi behövde.

De flesta gömmorna bestod av petrör eller medicinrör. Några av dem var små plastburkar. Det var tur att Anna-Lena är lång så hon kunde nå de som satt lite högre upp. Ner kan man oftast få dem, men sen ska man ju placera tillbaka dem också.

Vi hade verkligen tur med vädret. Här hemma hade det åskat och regnat hela dagen, sa sonen när jag kom hem. Vi hade för det mesta solsken, men ibland gick solen i moln och det var ganska skönt. Lite fläktade det också. Annars hade det varit väldigt svettigt ute på spåret.

För det mesta gick vi på smala skogsstigar, men en liten bit vandrade vi på en traktorkörväg. Det var lätt att gå och skönt att slippa den hårda asfalten. Här fjädrade det mjukt under fötterna. Vi såg några andra motionärer i spåret. Någon rastade hunden, nån annan cyklade spåret. Men ingen annan geocachade vad vi märkte i alla fall.

Gömmorna var egentligen inte så märkvärdiga. Det fanns några som var lite speciella. Här loggar Anna-lena den som jag tyckte var elegantast, men jag spanade in den direkt. Ser ni den?

Mitt i skogen fanns en gammal stenbro som förärats en cache. Här red man förr i tiden. Idag vandrade vi över den, när vi loggat klart cachen.

Lite omväxling var det i naturen. På de blötare stigarna fanns det broar eller en spång. Vid den här växte björnmossan med sina stjärntoppar och sporkapslarna på skaft. En vacker grön färg har den.

Här och där kom berget i dagern. Räfflorna i stenarna bildade vackra mönster. Jag trodde först att det var isräfflor, men sen insåg jag att de här vindlingarna nog tillkommit betydligt tidigare när berggrunden här formades.

Vid den här stenbumlingen var utsikten bedårande. Mitt foto gör den inte rättvisa. Vi fick ta oss ner i en svacka för att komma till bumlingen.

Där nere fick vi böja oss och peta fram den lilla burken med en pinne. Vi hörde ljudet av plastburk innan vi såg den. Ibland kan det vara lite skrämmande att rota i mörka hålor. Man vet inte vad som döljer sig där. Sen fick vi ta oss uppför slänten igen.

En annan vacker plats var Abborrasjön, som vi kom fram till på slutet av rundan. Många rundor går runt sjöar, men den här gjorde inte det. Vi uppskattade att det fanns en sjö längs vägen i alla fall. Det fanns också en litengrillplats. Kanske någon hade badat där för vi hittade en kvarglömd handduk och ett par badbyxor. De passade inte oss så det blev inget bad.

Naturen skapar ofta spännande konstverk. Det gäller bara att upptäcka dem längs vägen. De här svamparna på björkstammen var väldigt vackra med sina gröna och grå ränder.

Vi råkade gå för långt på traktorvägen och fick ta en annan stig en bit tillbaka för att inte missa en gömma. den stigen var smal och solen gassade på oss när vi traskade uppåt. Framme vid gömman hittade vi V-tecknet. Vi vann kampen. Sen kunde vi gå nerför stigen och fortsätta den rätta rundan.

Vi missade också skylten som pekade ut stigen till kvarnstenen. Det berodde på att den satt så att den inte syntes från det hållet vi kom. Vi hittade en egen väg genom skogen i stället. men vi tog den rätta stigen på vägen tillbaka.

Kvarnstenen låg där mitt i skogen och berättade om platsen för kvarnstenstillverkningen förr. Tänk vad man fick slita förr för sitt dagliga bröd. idag går vi till affären och köper våra limpor eller färdigmalet mjöl om vi ska baka själva.

Det blommade längs stigen, men inte alltid så rikligt. Här i skuggan vid stigen hittade vi vänderoten. Den reste sig högt över gräset och konkurrerade med nässlorna. Andra blommor är små. Jag såg den lilla vackra ögontrösten på flera ställen.

Till slut var vi tillbaka vid Smeatorpet och kunde pusta ut en stund. Bonuscachen tog vi bilen till på vägen ut därifrån. nöjda kunde vi konstatera att vi klarat av hela rundan på 21 cacher. Det tog oss nog 3,5 timmar och det gav oss rejält med motion.

På hemvägen loggade vi några andra ströburkar också. Plåtad? fanns vid en nedlagd fotoaffär. Huset höll på att förfalla, men ringklockan vid bakdörren fungerade fortfarande när Anna-Lena provade den. Kändes lite läbbigt att höra den i det förfallna huset.

Vi fortsatte färden mot nya cacher, men när vi passerade ett gatukök, insåg jag att en korv med mos skulle sitta fint. Vi stannade och gjorde en beställning. Det var ett fint och fräscht gatukök. Korven smakade bra för de hungriga tanterna.

I Fritsla fanns många vackra gamla hus kvar. De flesta var välskötta och fint renoverade. De påminde om Fritslas historia med många företag inom textilnäringen. det fanns flera cacher i en serie om Gårdfariehandlaren. Vi loggade två av dem.

Här hemma fanns det också sådana här hus från förra sekelskiftet och strax efter, men de är alla borta. Tyvärr har de ersatts av modernare tråkigare byggnader.

En gömma var speciellt rolig för oss gamla lärarinnor. Den hette Tribute to Teachers revenge. Det fanns tidigare en övergiven skola i trakterna. I den fanns en mysteriegömma som jag börjat försöka lösa men inte blivit klar med. En del var man tvungen att hitta på plats också. För ett tag sedan revs hela byggnaden och den gömman fick arkiveras. Cacheägaren lade då ut den här burken på den arkiverade gömmans finalplats. Det var väl inte så märkvärdig, varken platsen eller burken, men namnet på gömman tilltalade oss i alla fall.

En myst blev det i alla fall på den här turen. Det var en rolig knorr på finalen som vi hittade längs vår färdväg. För att inte avslöja för mycket så länkar jag inte till den.

Varje runda bör ju ha en kyrkcache och den fann vi den här gången vid Roasjö kyrka. Det var en vacker träkyrka.

över ingången fanns en vacker bård med utsnidade blommor. Vi hittade enkelt gömman och kunde logga den innan vi fortsatte till ytterligare en gömma i Roasjö. 

Den sista gömman vi hittade tillsammans fanns vid Roasjö bygdegård. Det var en ganska nybyggd bygdegård. Gömman krävde ett litet verktyg och det hade jag i väskan. Sen åkte vi över Svenljunga tillbaka till Tranemo. Där skildes vi åt efter en härlig dag tillsammans. Jag åkte hemåt, men det blev faktiskt några gömmor till innan jag var hemma. Det berättar jag om en annan gång.