På helgens program stod en resa till Karlskrona. Maken och jag skulle åka dit för att flytta sonen och ta med honom hem. Så tidigt på morgonen gav vi oss av. Vi lämnade hunden hos en kompis och körde mot Blekinge. Jag slumrade mest i bilen medan maken körde. Vid Väckelsång stannade vi till för att fika intill MC-kossan. Det har jag gjort förut. För tre år sedan satt vi där och fikade. Jag kollade i mobilen och upptäckte att det fanns en geocache bara 7 m bort. Den här gången var jag bara tvungen att kolla om den var kvar och det var den.
Resan ner gick bra och vårt första uppdrag blev att köra uttjänta grejor till tippen. Släpkärran var med förstås så det gick smidigt. Sonen och hans kompisar ska flytta från lägenheten de bott i de fyra år de pluggat i örlogsstaden. En har redan flyttat och den andre fick också hjälp av sina föräldrar den här dagen.
Nästa uppdrag var att köra bort en del grejor till en av sonens kompisar för förvaring inför höstens flytt till en studentlya på Campus. Då blir det lite närmare till skolan och kompisarna.
Därifrån tog vi en promenad till ett matställe. Vi hade tänkt äta indiskt men de öppnade inte förrän ett par timmar senare. Så det blev en pizzeria i stället. Så länge ville vi inte vänta.
Sen var det dags att fylla släpet och bilen med resterande pick och pack. Det blev ganska fullt. Vi insåg att några kartonger behövde vi lämna kvar hos kompisen annars skulle vi inte få med allt.
Det blev ett återbesök på Campus. Det är i det här huset sonen ska bo till hösten när studierna börjar igen. Två år har han kvar på sin utbildning. Sen hoppas han att kunna titulera sig civilingenjör i speldesign.
Det var rätt trångt i bilen på vägen hem. Sonen och hans kompis satt i baksätet med de viktiga dataskärmarna i knät. Jag hade fullt av kassar vid mina fötter. maken körde, men efter ett tag bytte vi. jag körde resten av vägen hem till Forsheda. Där plockade vi upp hunden och handlade lite mat, men det var inte lätt att få med allt för bilen var ju redan full. Det gick och vi kom ända hem.
Söndagen började lite lugnare. Vi kunde sova ut och äta frukost i solskenet på verandan i lugn och ro. Sen ville förstås hunden ut på en lite tur. Vi gick hela skogsrundan så han fick röra på de så korta benen.
Förmiddagskaffet intogs också på verandan medan vi studerade andra som jobbade. Höet hade legat strängat och nu var det dags att bala det. Det går smidigt nuförtiden. Jag kommer väl ihåg hur det gick till med höskörden i min barndom. Dagens barn får väl aldrig åka i ett hölass, hoppa i höet på höskullen eller känna höet klia på benen.
Helt sysslolös var jag inte. Jag satt i gungan och stickade på min sommartopp. Den växer fram och snart är den klar. Jag vill ju gärna kunna använda den i sommar.
På eftermiddagen var det friluftsgudstjänst i Forsparken i Forsheda. Det är en tradition vi har tillsammans med Svenska kyrkan. Maken åkte i förväg för att sköta ljudet så jag tog cykeln och packade fikat i cykelkorgen. Det var mycket folk som kom. Svärfar och de andra boende på Soläng behövde ju bara gå tvärsöver gatan så de hade nära dit.
Det var mycket sång och musik av tre duktiga sångerskor. jag kanske inte gillade deras val av sånger för en musikgudstjänst, men de sjöng bra. Vår pastor predikade också bra och vi samlade in pengar till Världens barn.
Efter gudstjänsten plockade vi fram kaffe med dopp. Det blev dagens andra fika men det smakar väl alltid gott med lite kaffe ute i parken.
Intill Forsparken finns samhällets nyaste hyreshus. Nu har det kommit ett nytt konstverk utanför huset. Det ska nog föreställa ett lodjur. Det står på ett stenblock och tittar in på de som bor i lägenheterna. jag såg det när jag åkte förbi för ett tag sedan. Nu kunde jag studera det lite närmare. Sen cyklade jag hem igen. Det var ett tag sedan jag cyklade till Forsheda, men det gick ju bra. Det får nog bli lite fler cykelturer i sommar.
Nu var vi hungriga och grillen tändes. Sonen fick grilla köttbitarna medan maken fixade potatisen och såsen. Jag tog hand den grekiska salladen. Det blev en riktigt god måltid som vi avnjöt i trädgården. Som dessert hade vi jordgubbar och glass. En perfekt avslutning.
Det var inte bara vi som var glada att sonen kommit hem. Katterna har ett gott öga till honom. Tora gosade gärna en stund.
På kvällskvisten tog hunden och jag en liten geocachingtur. Det kom en ny myst från våra danska vänner i Svanaholm tidigare på dagen. Konstigt nog kunde jag inte få fram bilden i beskrivningen varken i datorn eller i mobilappen. Krusander var snälla och skickade den till mig. Jag skrev ut den för säkerhets skull. Den var viktig för annars skulle det bli svårt att hitta gömman. Vi körde mot platsen som jag faktiskt redan tidigare anat vad den skulle finnas. På vägen blev det tvärstopp. Vägen mellan Torskinge och Slättö sand var avspärrad p g a bränning i naturreservatet. Då fick jag förklaringen till det stora rökmoln vi sett tidigare på dagen över Torskinge. För ett tag sedan fick vi ett brev om att det skulle ske bränning där och nu hade det skett.
Vi fick vända bilen och ta en liten omväg tillbaka till Torskinge och sedan över Liljenäs. Vi kom fram till bron på bilden och började en lätt spaning efter gömman "Where am I?". Då fick jag ett SMS från Katrin och Fredrik. De undrade var jag var. De var på väg mot gömman. jag ringde upp dem och sa att jag var redan på plats. Efter en liten stund kom de också fram.
Sen började vi leta lite mer systematiskt. Ganska snart hojtade Fredrik till att han hittat den. Sen uppstod problemet med att få tag på den lilla burken, men Katrin och jag hade med oss de grejer som behövdes. När vi satt ihop dem, kunde vi snart plocka fram den och signera loggremsan. Vi visste ju att vi inte var först, men vi kom väl tvåa i alla fall.
Solen hade gått ner och då kom knotten fram. Så vi stannade inte längre än vi behövde. Vi åkte hemåt och då passerade vi Slättö sand. Vi såg det stora rökmolnet bakom träden. Vägen var avspärrad även från det här hållet. Så jag fick köra ända till Forsheda för att komma hem. När bränningen är klar få vi väl åka till Slättö sand och kolla in resultatet. man bränner för att gynna de insekter och växter som behöver en skogsbrand då och då. Det finns ju ett antal geocacher vid Slättö sand, men jag tror ingen av dem var i fara. Det var inte där de finns som bränningen skulle ske. min egen gömma är ju en earthcache så den är det definitivt inga problem med. Men det kan ju vara intressant att åka dit och se hur det blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar