En vanlig tisdag i mars

Tisdagar håller jag hus hos femmorna hela dagen. Vi har matte, SO, engelska och till sist NO och teknik. Idag höll de på med ett konstruktionsuppdrag. De byggde månbilar som ska frakta månstenar. Det handlade om att konstruera efter vissa krav, dokumentera med ritningar och att testa och fyll i testprotokoll.

Alla grupperna jobbade intensivt. Nästa vecka blir det redovisning. Det ska bli spännande att se och höra deras presentationer. När eleverna gått hem, var jag kvar en dryg timme för planering. Jag gjorde bl a en powerpoint till morgondagens Elevens val-pass. I min grupp jobbar vi med begreppsförmågan. Vi ska köra ett doobidoo med SO-begrepp den här gången. Förra gången var det matteord.

När klockan närmade sig tre, packade jag ihop för att åka hemåt till hunden. I backen upp till byn såg jag några som var på väg mot Rannässkylten. Aha, de ska leta upp min gömma Välkommen till Rannäs, tänkte jag. När jag närmade mig den, såg jag vilka det var. Det var ju Dr Engle och hans fru. Då var jag tvungen att stanna och hälsa på dem. Det blev ett glatt möte. De var på väg mot Blå rundan i Torskinge och loggade lite gömmor längs vägen. Visst hittade de min gömma också. Jag fortsatte hem till hunden. Det blev en hundrunda och en fika innan nästa aktivitet tog vid.

GeoFabian fick rulla inåt stan. Jag tänkte hälsa på mamma på sjukhuset. Hon är färdigbehandlad och får snart åka hem. Men först skulle jag leta upp en ny gömma av Fredrik. Jag svängde av mot Hånger och sedan ner mot badplatsen vid Osudden. Bilen fick stanna där promenadstråket som går på västra sidan av Lagan kommer ut. Sen följde jag det stråket norrut. Det fanns ganska många motionärer ute, både de som gick och de som sprang.

Det satt en lapp på en björk alldeles vid stigen. Det var visst ett lyckoträd, där man skulle pussa stammen för att få uppleva lycka. Jag tror nog det är andra faktorer som ger lycka men träd är viktiga för både vårt och planetens välmående.

Det var gott om vatten i ån. Det var uppröjt längs strandkanten, men det fanns en del skräp i ån som behövde röjas bort. Det växer en hel del stora alar här, som ju trivs vid vatten. De hade fullt av små karakteristiska kottar på grenarna som hängde ut över ån.

Inte visste jag att det fanns reptiler i Lagan. Nilkrokodiler har man ju hört talas om, men inte Lagankrokodiler. Det såg i alla fall ut som en sådan på håll.

På en högstubbe hängde ytterligare en lapp, men den verkade ha hamnat lite fel. Den skulle sitta på ett väderträd, som skulle hjälpa mig att spå väder. Den här stubben verkade ha gjort sitt.

Jag har hört att man kan avgöra hur vädret ska bli genom att titta på kvällshimlen. Solen stod fortfarande ganska högt men den var ändå på väg nedåt. Jag är inte så bra på att förutspå väder, men jag hoppas det blir fint väder åtminstone några dagar till. Sen hörde jag av metereologen på TV att det ska bli sämre väder och kallare om några dagar.

Snart var jag framme vid bron där RV27 passerar Lagan. Trafiken strömmade åt sitt håll och ån rann åt sitt. Det var strida strömmar åt båda hållen.

Redan på långt håll upptäckte jag föremålet som gett cachen dess namn, Julträdet. Det var en fin liten gran som stod där helt solo. Det fanns ett gäng tallar en liten bit ifrån, men här stod den alldeles själv. Jag fick vänta ut några mugglare som passerade innan jag kunde sikta in mig på detta danscentrum. Gömman hittade jag direkt och jag hann logga och återställa den innan det dök upp fler mugglare.

Sen vände jag tillbaka mot bilen igen. Det var en härlig dag för en liten promenad. Det hade varit trevligt med lite fler gömmor, men jag har inte så många kvar på lämpligt avstånd och jag var ju på väg till sjukhuset.

Det fanns en del märkliga träd vid Osudden. På en smal björk satt en enorm vril. Det såg nästan ut som om man hängt en piltavla på stammen.  Dungen på andra sidan vägen var också röjd. Där såg jag en snaggad liten filur som betraktade mig när jag satte mig i bilen och vände in mot stan.

Mamma var kvar på sitt rum och jag stannade en halvtimma hos henne. På fredag ska vi på vårdplanering innan hon kan komma hem igen. Sen handlade jag lite innan det blev hemfärd för mig. Maken hade precis kommit hem, när jag anlände. Solen hade försvunnit och denna vanliga tisdag i mars led mot sitt slut. Snart börjar en helt vanlig onsdag i mars. Vi får väl se vad den har med sig.