Sol och vår i öde bygd

Nu har blåsipporna tittat upp, åtminstone de modigaste av dem. När solen skiner slår de ut sina lysande blå kronblad och gläder oss. Men "än får vi gå med strumpor och skor" som det står i visan. Det är kallt i luften.

Vinden gör det ännu kallare. Vårvindarna är friska och hasselns hängen fladdrar i blåsten. Öronen och fingrarna blir som is på hundpromenaderna. Men när solen tittar fram, värmer den lite i alla fall.

Det var soligt men kallt på fredagseftermiddagen, när vi gav oss av på en lite längre geocachingrunda. Jag hämtade upp Katrin och Fredrik i stan och sen fortsatte vi uppåt Skillingaryd. Där tog vi av österut. Vi siktade mot Svenarum, men det fanns ju några intressanta gömmor längs vägen. Den första hette Stengården och befann sig vid ett gammal ödetorp.

Det var förfallet och taket hade rasat in på baksidan, men vi knackade på verandadörren och klev in. Därinne hängde kappan kvar efter en tidigare invånare.

Förutom kläderna hittade vi även gamla brev. Det fanns gamla dödsbrev och sådant är alltid intressant att studera, tycker både Katrin och jag.

Vi letade bland artefakterna och hittade gamla foton. Det här kanske var fotograferat vid en konfirmation i kyrkan.

Vi fick söka en stund innan vi hittade den lilla burken som vi letade efter. Ledtråden var bra men det fanns flera möjligheter. Katrin var den som hade ögonen och huvudet med sig.

Torpet var bebott fram till på 60-talet. Nu fanns det bara nötkreatur där. De blev nyfikna när vi kom och glodde en stund på oss. Sen tröttnade de och gav sig av hela högen i full fart över betesvallen.

Naturen håller på att ta tillbaka marken. Träden växer tätt inpå husgrunden. Snart kanske hela huset rasar ihop, men vi klarade oss helskinnade från detta äventyr.

Vi fortsatte vägen inåt obygden. Det är inte många som tar sig hit. Det fanns en bom vid infarten till vägen, men  den var inte låst så vi körde in. Vi fortsatte ännu längre in mot ytterligare ett torp, Långviken.

Här fanns gömman vid en gammal jordkällare. Det växte stensöta bland stenarna. Jag hittade cachen på ett torrt och skyddat ställe.

Här var huset lite mer välbehållet även om ingen bodde här. De andra byggnaderna var det sämre med. Bakom huset fanns gamla förvildade äppelträd. En gång hade det nog varit en trädgård där.

Skogarna sköttes om. Det fanns skyltar på en infotavla som berättade om skötseln av området. De vilda djuren hade sina godsaker på pinne. Det fanns en saltsten för älgarna så jägarna var nog också intresserade av markerna. Vi lämnade området och åkte tillbaka ut till stora vägen förbi bomen. Sen svängde vi österut igen.

Nästa intressanta fynd hette Ingvar Carlsson. Han kallades ju Foten i folkmun,vår tidigare statsminister. Det var ett bra tag sedan. Åren går. Här fanns ett ännu äldre fotspår i en sten. Vi konstaterade att det nog var storlek 37 på spåret. Vi hittade en lite fuktig burk i närheten av fornminnet. Vi vände sen och åkte ut till en större väg igen.

Vi kom ut till den riktigt stora vägen mellan Jönköping och Växjö, väg 30. Innan dess fanns en burk i Broholm som jag redan loggat, men jag körde förbi på den lilla grusvägen så att de andra kunde skriva in sina signaturer i loggen. I Svenarum svängde vi av och hamnade på gårdsplanen till en bondgård. Vi snirklade oss fram mellan alla redskap och allt skräp och hittade en skogsväg som förde oss uppåt. Där uppe skulle det finnas ett skeppsskrov. Det kanske var en båt liknande Noaks ark som strandat här på berget. Den här båten har nog aldrig seglat på de sju haven. Det var en stenformation som påminde om ett skepp. Jag hittade den gömda burken och loggade. Sen vände vi och for nedför berget igen.

Vi började bli fikasugna och jag tänkte att Långserum är ett bra ställe att fika på. Där har vi fin utsikt över sjön. Där har jag varit många gånger på läger. Första gången var nog 1964. Idag var det inte väder för läger. Isen låg kvar delvis. Det fanns lite öppet vatten och dit hade kniporna hittat.

 I somras var där ett UV-scoutläger och då lade Sandolf ut en gömma. Vi letade bland stubbarna och till slut hittade Fredrik den rätta stubben. Han loggade medan vi andra spanade på kniporna nere i vattnet.

Sen dukade vi upp vårt fika på en annan stubbe och njöt av lite energipåfyllning. Det blåste lite kallt från sjön, men solen var fortfarande uppe.

Sen åkte vi tillbaka mot Svenarum. Vi hade åkt förbi några gömmor på vägen. Nu stannade vi vid en enkel gömma i Hagafors. Jag satt kvar i bilen medan de andra loggade eftersom vi parkerat på vägkanten. Det gick snabbt att logga och sen fortsatte vi färden.

 I Svenarum fanns nog den minsta skidlift jag sett. Där skulle det finnas en gömma på toppen av kullen. Vi fick dagens träningspass när vi traskade uppför backen för att leta. Vi letade länge men någon burk hittade vi inte. Vi fick gå ner igen utan att ha loggat den här gången.

Nu började vi bli trötta och solen hade precis gått ner bakom trädtopparna i horisonten. Vi valde mellan att åka direkt mot Vaggeryd och sen hemåt eller att köra över Hok. Egentligen var det till Hok vi hade tänkt åka. Så vi åkte norrut. Där fanns många gömmor med högre terrängfaktor som vi struntade i. Vi försökte logga en vid skolan, men där fanns två flickor på cyklar som glodde på oss. Till slut hamnade vi vid Hoks resecentrum. Där hittade vi en liten burk. På andra sidan järnvägen fanns några burkar också. Jul-ljus stannade vi till vid och letade en tag efter innan jag kände igen den välkamouflerade gömman. Sådana har vi loggat förut. Det lyste i husen men det var stängt i fabriken. De sålde glass både från GB och Magda, men vi var rätt frusna nu och hade tackat nej i alla fall om det varit öppet.

Vi loggade gömman i mörkret och sen åkte vi vidare mot dagens sista fynd. Nu var det ju mörkt och temperaturen sjönk hela tiden ner mot nollan. Då avtar intresset att leta burkar.

Runstenen blev sista gömman för dagen. Här kände vi igen oss. Det hade funnits en gömma här tidigare som nu var arkiverad. Vi hade loggat den gamla gömman. Runstenen var därför bekant.

Vi fortsatte in i skogsdungen bakom stenen för att hitta en burk i en håla. Till slut fann jag den i en djup grop. Den var knepig att få upp med stelfrusna fingrar, men Fredrik lyckades komma in i den. Där fanns den gamla burken från den arkiverade gömman och en ny loggbok som vi skrev in oss i. Sen åkte vi hem genom kvällsmörkret. Jag lämnade av de andra i stan och körde hem. Där väntade sonen som kommit hem från Växjö för att hälsa på den här helgen. Maken hade hämtat honom vid tåget.

Idag är det mer geocachingaktiviteter på gång, men det berättar jag om senare. Hunden och jag tog vår skogpromenad på förmiddagen och då lyste en liten tussilago mot oss i vägkanten. Den får avsluta detta inlägg.