Gudstjänstresan

Vilken underbar vårsöndag det har varit idag! Solen sken och fast det blåste det lite så var det inte så kallt som det kan vara så här års. Krokusarna öppnade upp mot solen och visade sina rätta färger. Vi gick en runda på gräsmattan och tog in färgprakten. De lila krokusarna har jag satt för många år sedan under rosenbuskarna i en rabatt. Nu har de spritt sitt ut över gräsmattan. I år har de fullkomligt exploderat och målar den bruna gräsmattan lila på ett stort område.

Den här helgen var det vår värdgrupps tur att tjänstgöra vid gudstjänsten i Missionskyrkan. De andra fixade kaffet och det mesta så vi behövde inte åka så tidigt, bara i god tid. Min uppgift var att läsa ett inledningsord och maken satt vid ljudbordet.

Micke, som var mötesledare den här dagen, hade lagt upp programmet lite annorlunda. Han började med att välkomna oss till resan. Han presenterade sig själv som reseledare. Vi i värdgruppen kallade han för karbinpersonalen. Sen presenterade han alla andra som medverkade i gudstjänsten innan han berättade om vad som skulle hända på "resan". Han avslutade med att påminna om utrymningsvägarna på samma sätt som de gör innan ett flygplan lyfter. Det blev en bra inledning för alla gudstjänstbesökarna kunde känna sig delaktiga. Vi var alla med på samma resa, gudstjänstresan.

När det blev min tur att läsa ett inledningsord, hälsade jag alla med orden "Godmorgon, reskamrater!" Sen läste jag en av dagens texter från Första Samuelsboken. Den handlar om David och Goliat, en välkänd berättelse som de flesta är bekanta med. Söndagens tema i kyrkoåret är ju "Kampen mot det onda". Livet är ju inte bara en resa. Livet kan också vara en strid.

När jag läste den här texten hemma, fick jag en känsla av att vara med i ett datorspel. I många spel ikläder man sig en karaktär, en rollfigur, som utrustar sig med olika vapen för att kunna besegra fienden. Det gjorde även David, som bara var en herdepojke. Han valde bort kungens tunga rustning och vapen. I stället gick han iväg med en slunga och fem stenar som han plockade i bäcken. Det var vapen som han kunde använda. De räckte till för att besegra fienden. Jag tror att vi också behöver utrusta oss med vapen, som vi kan använda, när vi möter ondskan i världen. Vi behöver vara beredda. Men David hade inte bara sin slunga som skydd. Han gick i Herrens namn står. Det är många som har sagt att de krigar i Guds namn, men få har verkligen gjort det. För det mesta har de nog gått i egen sak och inte för Guds sak.

Efter inledningen fick vi lyssna till Du måste finnas ur kristina från Duvemåla. Den sången handlar ju om en kvinna som fick göra en resa men hon slutade inte att tro på Gud.


I vanliga fall brukar vi fira nattvard i slutet av gidstjänsten, men idag var nattvardsstunden innan predikan. Det tyckte jag var bra. Vi fick resa på oss och gå fram i nattvardsgången. Det blev en bensträckare innan vi lyssnade på predikan som också handlade om kampen mot det onda.

Vi sjöng förstås flera sånger i gudstjänsten. Den sista sången vi sjöng är en av mina favoritpsalmer. Den är skriven av Ingmar Johansson och heter Se hur Gudsvinden bär. Den har en så fantastisk text.



Sen gick vi inför landning och vi i karbinpersonalen serverade mingelfika i ankomsthallen. De andra hade bakat kärleksmums och bryggt kaffe som vi njöt av.

När vi kom hem från gudstjänsten ville förstås hunden ut. Det var riktigt skönt så jag gick gärna en runda med honom. På TV visade de från Vasaloppet. Det är också en häftig resa med många deltagare. Vi lagade middag tillsammans. Maken gjorde potatismos och jag ordnade köttfärslimpan. Dagens sista resa gick till sjukhuset. Mamma är fortfarande kvar där och jag åkte för att hälsa på henne. Hon såg mycket piggare ut nu, men hon får nog stanna ett tag till.

Nu ska jag försöka landa i sängen så jag orkar resa på mig imorgon bitti. Då börjar en ny arbetsvecka med nya arbetsuppgifter Livsresan fortsätter.