Kättemad

Det gäller som sagt att utnyttja de vackra dagarna och ge sig ut i naturen. Idag var jag sugen på att ge mig på en multigömma, som ligger lite avläset till. Den heter Kättemad.

Jag åkte hemifrån via Värnamo till Rolstorp söder om Tånnö. Där svängde jag av in på en mindre väg som snirklade sig fram mellan hus och gårdar. När sista huset passerats, övergick den till en mindre grusväg. Jag mötte en stor bil, men det gick bra att passera. Sen stannade jag framför en vägbom som spärrade framfarten. Bilen parkerades vid kanten och sedan fortsatte jag till fots.

Första delsteget fanns en liten bit in på grusvägen bakom bommen. Jag hittade burken med ledtråden 8 meter från min nolla, men det var inte så svårt att hitta den ändå.

Här sken solen mellan granstammarna och lyste upp den gröna mossmattan. Det fanns gott om stenblock under mossan, men det var en fin skog att gå i.

Jag följde vägen längre in i skogen och kom fram till en vändplan. Längs vägen hade jägarna sina älgtorn. Stenblocken påminde om att här har inlandsisen en gång legat. Det andra steget var inte heller svårt att hitta.

Det var väl ca 200-250 meter mellan delstegen så det blev en skön och lagom lång promenad. Skogsvägen blev allt smalare och allt sämre där den slingrade sig fram mellan träden.

Det var verkligen blockterräng på sina ställen. Hit hade jag aldrig hittat om det inte hade funnits en gömma här långt från civilisationen.

Många träd hade läppstiftsmärken. Det var röda färgmarkeringar på dem. Andra träd hade blå plastband. Jag tycker bättre om färgen än plastbanden, som bara ser skräpiga ut.

På ett ställe hade en stor gran fallit över stigen, men det gick bra att ta sig förbi i alla fall. Även stora resar kan falla när det stormar omkring dem.

Jag började närma mig Flåren. Vattnet skymtade mellan träden. Här växte det bok och andra lövträd. Bitvis var vägen stenig och väldigt ojämn. Tredje delsteget hittades ganska enkelt det också. Nu hade jag slutkoordinaterna och kunde bege mig åt det hållet.

Det fanns stora myrstackar vid sdan om vägen. Platsen där jag nollade var full av stora stenar. Jag letade en bra stund bland stenarna i skogen av risiga granar. Det var inte så lätt att ta sig fram där och jag gillade verkligen inte blockterrängen. För säkerhets skull räknade jag en gång till, men jag fick samma resultat. Då läste jag hinten och det hjälpte lite.

Det fanns annars många ställen som passade in på hinten, men till sist förstod jag var burken fanns. Lättad kunde jag plocka fram den och logga. Då var jag 10 meter från min nolla.

När jag loggat tog jag mig till platsen där gården Sjöhemmet hade funnits. Det var uppbökat på marken, troligtvis av vildsvinen. I cachebeskrivningen får man veta lite mer om de som bodde här.

"1940 blir Gustav Andersson ägare till gården Sjöhemmet i Rolstorp tillsammans med sin fru. Han var bonde men försörjde sig huvudsakligen via ett annat yrke som vi återkommer till längre fram. Som namnet på gården antyder ligger den naturskönt ett stenkast från sjön Flåren.

Gustav var känd för sin humor och fantasi, hans historier underhöll många. En av hans berömda historier från hans tid som utvandrad till Amerika där han arbetade som skogshuggare, den lyder;

”Jag drömde att en vacker flicka kysste mig. Men när jag vaknade och öppnade ögonen stod en stor grizzly och slickade mig”.

Traktens ungdomar kunde Gustav underhålla i timmar, bjöd man på brännvin blev historierna än bättre! Historien om när sjöodjuret i Flåren skulle fångas är en annan typisk Gustav på Sjöhemmet-historia;

”Vi mauade med en späkalv och en kraftig kätting runt ladan på Kättemad. Och kan ni tänka er det bubblade som en potategryta när Kättemads lada försvann i djupet”.

Vi vill nu ta er till platsen där Kättemads lada stod, innan den enligt Gustav försvann med sjöodjuret ner i Flåren."

Det var inte mycket kvar av gården, mest en massa stenhögar. Men den hade nog legat vackert med utsikt över Flåren.

Det var inte så lätt att se var de olika byggnaderna hade stått. Jag såg mig omkring innan började gå tillbaka mot bilen. Solen hade försvunnit och klockan var några minuter över sex. Det var dags att vända hemåt och ta kväll.

Efter en sista blick ner mot Flårens vatten, som syntes bakom trädstammarna, vände jag och gick samma väg tillbaka till bilen. Sen åkte jag in till stan och handlade lite mat innan jag for hem och lagade en sen middag.